Fyra dagar i vår huvudstad

 Det är torsdagskväll. Klockan har slagit 23

och jag är trött. Utmattad efter sex timmars resa

med tåg-tåg-buss, en välbehövd dusch och en skål

med aprikosyoghurt, flingor och mullbär.

Pustar ut.

Jag har varit i huvudstaden! Ah, SommarStockholm

är så fint. Och mitt besök den här gången var så

himla fint det med. Vet knappt var jag ska börja.

Jag är så otroligt tacksam bara vid 

tanken på hur fint jag haft det under

de här dygnen.

Redan i söndags började resan. 

Jag och mamma satte oss på tåget

ner mot Lund och promenerade genom en

lummig stadspark - hem till mig.

Och vi målade väggar, packade ur lådor,

fyllde mina köksskåp med grytor och glas.

Vi pratade om gardiner och mattor,

lyssnade på radio och avslutade kvällen

med en enkel måltid i min soffa, som jag fått

av mostern min.

Sedan sov vi i min nya säng. Kikade på

Turning Torsos blinkande lanterna genom

persiennerna och lyssnade på alla

nya ljud. Ljuden av Lund, min gård, mitt hem.

Morgon. En tyst, fuktig stad och två

koppar kaffe på snabbtåget.

Stekta ägg och tomat på dubbelvikta smörgåsar

i folie. Varsin bok att försvinna i och pirr i kroppen.

Semesterfirare i hela tågvagnen; barnfamiljer med tusen

väskor och soloresenärer med hörlurar och nackkudde.

Fyra timmar genom skogar och kalhyggen.

Sedan: Folkmassor, T-bana, liv, sol, STORstad.

Den första måltiden intogs enligt mina önskemål

på fina, mysiga och helt fantastiskt goda 

Pom & Flora. Jag har inte kunnat sluta tänka 

på deras mjuka, lena gröt sedan förra gången jag besökte dem.

Hälften havregryn, hälften steel cut oats, skummad

mjölk, kardemumma, ett hav av mandelsmör,

jordgubbskompott & färska gubbar på det.

Och vi åt till tonerna av jazz, sommarglada

hipsters och Odengatans eftermiddagsbrus.

Och vi tillbringade en hel, solig dag på Skansen. 

Kanske är det en av de finaste platserna i landet.

En perfekt, mjuk, varm och vacker blandning av allt jag 

älskar - kultur, historia, wallraffande, djur, blomsterprakt, hantverk

och autentiska gammeldags miljöer i ett. 

Jag har besökt Skansen två gånger tidigare,

men först på den här resan fanns det tid

nog att bara... vara där. Länge.

Vi tittade på allt fint, tittade in i den

fantastiska gamla Konsumbutiken där det såldes

mjölk på flaska och bröd i lösvikt,

såg på glasblåsning, spanade på björnar

och åt varsin norrländsk souvas.

Tunnbröd, potatisstomp med persiljesmör,

renskav stekt på en muurikka, 

creme fraiche och hjortronsylt.

En ganska otrolig lunch

 som jag är glad över att jag ätit.

🍽

När eftermiddagssolen började dala

över fjärden tog vi en promenad längs bryggorna

nere vid vattnet. Gick förbi ett livligt Grönan

och beundrade de gamla villorna med sina punschverandor

och stockrosor. Vid 18-tiden återvände vi

till Skansen och deras restaurang, 

åt en mycket god trädgårdssallad och tog sedan

plats...

....framför Sollidenscenen! Jag hade lyckats boka biljetter

till allsången och i och med restriktionerna 

var publikantalet litet. 

Vi fick på något vis sittplatser precis vid scenen.

I vanliga fall tycker jag att konserter kan vara 

ganska utmattande,

med mycket folk, trängsel, trötta 

ben och få glimtar av artisterna. 

Men den här upplevelsen var magiskt fin.

Publiken var vid gott humör, musiken vacker, julikvällen

varm och stämningen så vänlig. 

Det märktes att

alla längtat efter att samlas många och njuta av 

en konsert. Verkligen.

Och! Vi tog morgonfärjan ut till Djurgården,

åt picknikfrukost i sällskap av måsar

och seglarfamiljer, ställde oss i kö...

och besökte Junibacken.

För första gången. 

Och det var så fint, så lekfullt

och inspirerande. Miljöerna, den stora

barnbokhandeln, sagotåget, alla små hus 

- ja, till och med badrummen var otroliga.

Anpassat för fantasi och lekfullhet in i minsta detalj.

Och åter utomhus i solen, två timmar

senare, var kroppen påfylld med inspiration

och ganska mycket glädje.

Nästa anhalt efter sagoresan

blev Söders höjder. Vi slank in i svalkan

på Söderhallarna och åt 

äkta fransk galette, levain och syrat smör

hos Sebatién Boudet. Är ni i Stockholm -

ät eller fika hos honom! Det är så vackert där,

den franske bagaren själv är så trevlig

och det finns massor av hållbart 

producerade matvaror

att köpa med sig hem.

Och i september stänger caféet ner.

Så passa på hörni!

Hettan steg på Medborgarplatsen och vi styrde stegen 

mot Nytorget. Grönska, fontäner, plaskande barnfamiljer och 

fullsatta uteserveringar i eftermiddagslunken.

Mamma slog sig ner i skuggan och läste bok.

Jag mötte upp fina, snälla Linnea - en av mina äldsta vänner -

och drack iskaffe på Lykke kaffebar.

Mjukt, lent kaffe. Fina samtal om allt som skett i 

våra liv sedan sist. 

Och äntligen vågade vi kramas när vi sade adjö.

❤

Ett besök på den spännande värld

som matbutiken Kina-Li är,

och sedan kraschlandning hemma på

hotellrummet.

Stora städer tömmer verkligen kropp

och knopp på energi.

Den sista semesterdagen

innehöll ännu lite mer

av sol, fina möten och god mat:

Min fina Madde befann sig i närheten

av en slump,

och vi fick till en träff innan tåget

skulle rulla

tillbaka mot Skåne. 

Vi åt långfrukost på det anrika

kondiset Vete-Katten.

Kaffe med tretår, mjölk i kanna, luftiga

frallor och småsparvar på uteserveringen.

Och där satt vi, en mamma och två 

tjugoåringar, och pratade om allt möjligt.

Och det var så skönt. 

För första gången på lång tid

kände jag mig helt och hållet tillfreds

med allt, kunde slappna

av och tänkte bara på här och nu.

Hur uppnår man det stadiet; den känslan

i det vanliga vardagslivet? Vet ni?

När man som skåning

promenerar genom Stockholm får man överallt

syn på gatunamn man känner igen; på platser

man läst om på internet och sett på film.

Och se där - Khemiri, plötsligt på trottoaren. 

Niklas Ekstedt och Johanna Westman bakom ryggen. 

Lasse Berghagen i ett lunchmöte inne på

Östermalmshallen och Sebastién Boudet 

vid bakbordet inuti en annan saluhall. 

Kanske är sånt här vardagsmat för

varje inbiten stockholmare, men för mig känns 

det litegrann som att gå omkring inuti ett TV-spel.

Fiktion i krock med en väldigt vanlig verklighet.

Och nu är jag hemma igen.

Jobbar många dagar i rad på restaurangen, 

är ganska trött men också glad

över min och mammas fina resa. 

Lite fiktion inuti verkligheten.

Kanske är det helt enkelt så 

det måste få lov att vara.

Kram,

H