Hej på er alla fina!
Det är fredag och det är vår.
På riktigt nu. Vinden känns ljum, halsdukarna är
undanplockade, jag har sett bin och fjärilar
och plockat in snödroppar till köksbänken.
Nästa vecka
vankas det påsk, 14 grader och sol till efter klockan 18.
Det är nästan otroligt, bokstavligen.
I onsdags fyllde jag 23 år.
23. En anonym och intetsägande siffra.
Det finns varken rätt eller fel,
specifika förväntningar eller föreställningar
kopplade till just det talet. I alla fall inte i min värld.
Och det känns... både positivt och negativt.
Jag är ung, lite vilsen men fri att vandra
vilken väg jag vill i livet. Ännu står de allra flesta
dörrarna på vid gavel. Skulle jag få för mig
att göra en helomvändning, lämna min kreativa bana
och börja studera till läkare istället,
skulle jag kunna göra det relativt
fritt från problem på vägen.
Fast obeslutsam som jag är
hoppas jag ändå att jag lyckas hålla mig till
de planer jag har just nu; att jag inte hinner ändra mig ännu
en gång. Jag vill ju så himla mycket.
Men för tillfället har jag siktet inställt på grafisk formgivning
vid Malmö Universitet i höst.
Vi får väl se.
23 år var det, ja.
Ännu en födelsedag i en brinnande
världskris, men som ändå inte kändes av riktigt
just den här marsonsdagen. Kanske har man vant sig.
Jag hade en alldeles lagom, mjuk och mysig dag
hemma i Helsingborg. Steg upp ur sängen först efter
åtta, avslutade en skoluppgift, lagade frukost
med omsorg och intog den
framför Saltkråkan. Inget värmer själen så mycket
som Astrid Lindgrens filmer. Faktiskt.
Vid lunchtid träffade jag min vän V
på Fredriksdals trädgårdscafé, åt en god
indisk daal med mycket koriander, drack kaffe
och hälsade på museets fina arbetshästar.
Sedan begav jag mig hemåt.
Ljuset var sådär mjölkfärgat och tvekande
som det kan vara i mars. Jag var trött - har varit det ett tag nu -
och vilade ett slag innan familjen återvände hem.
Vi lyssnade på musik, pratade, satte tulpaner i vas
och lade kyckling, päron och jordärtskockor
i ugnen. Jag snodde ihop en paj
med kardemumma, majsmjöl och citron och sedan
åt vi i omgångar.
Presenterna jag benådades med
var dels praktiska, dels väldigt fina:
En dammsugare, en vacker bok,
en kaffebryggare, en mortel i marmor.
Lite så.
Sedan gick Sveriges Mästerkock på TV
och dagen var till ända.
Vågar man drömma om ett riktigt,
ordentligt och stökigt kalas nästa år?
Jo, det gör jag nog ändå.
Hur har er vecka varit? Och hur mår ni?
Kramar från en numera gammal tant,
H
