Visar inlägg med etikett göteborg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett göteborg. Visa alla inlägg

31 augusti, 2022

Svenska veckan

 Hej alla fans.

Jag sitter hemma i min lägenhet och försöker styra upp saker och ting. Jag har packat upp väskor, städat av hyllplanen i kylen, funderat över matplaneringar och pengar och försökt strukturera upp studierna som börjat igen. Gulp. Men också: Så oerhört skönt. Sommaren är inte min tid, och septembers ankomst är mig verkligen inte emot. En ny tid, en passage över till vitt morgonljus och dimma över stadens kullerstenar, frukttyngda trädgrenar och dunkla kvällar är allt jag vill ha. Mer om allt det där nya snart - först vill jag visa er hur min senaste tid har sett ut. Jag har, av utan någon som helst intention, haft en ganska... svensk vecka. 



Min fina Alice har flyttat ner till min stad! Tänk, vad livet kan vara fint va. Hux flux är jag inte längre den som bor långt ifrån alla mina vänner. Alla mina vänner flyttar närmare mig :) Hur som helst: Alice kom till stan, och jag följde med henne till världens mysigaste butik för att krama elefanter, kolla på hyllor och äta vegoköttbullar med mos och lingon. Gratis, till och med. En mycket bra söndag.


Vädret har varit fint och jag har tillbringat många eftermiddagar med att ta tillvara på solen, promenera runt i min stad och njuta av naturen. Det känns som ett relativt svenskt beteende det med, tycker jag. Och ja, jag njuter verkligen, när jag går omkring i Botaniska trädgården, Stadsparken och på universitetsområdet. Både av naturen och av att jag slipper vara med i alla nollningar och insparksjippon som Lundastudenterna ägnar sig åt överallt i staden just nu. 

Min inre snålsvensk har vaknat till liv, nu när ett paket smör plötsligt kostar 65 kronor och en gurka 29. Jag har gått med i diverse kundklubbar, laddat ner ett antal matbutikers appar, läst reklamblad och letat efter varor med nedsatta priser på hyllorna. Och även fast jag egentligen inte behöver köpa sådär värst mycket (Jag lever i ett ensamhushåll) så tycker jag att jag lyckats ganska bra den här veckan. Ovan ser ni innehållet i en stor påse med "sämre" frukt och grönt för 25 riksdaler. Och idag fick jag en gratis smoothie. Oj, vad spännande det kan vara att leva vuxenliv.



Jag har fikat. Jag tog med Alice till Broder Jakobs, som har världens godaste surdegsbröd och bullar. Just den här eftermiddagen var dagen då alla internationella utbytesstudenter anlände till Lund, och eftersom de alla verkade vara sugna på Swedish Fika så var utbudet rätt skralt. Men. Alice fick sin wienersnäcka och jag min croissant. Det var, ärligt talat, en rätt utmanande fika. Jag vet inte varför - ibland slår ätstörningen till utan förvarning - men jag klarade av att putta bort tankarna. Bara det är en bragd i sig. Dessutom var croissanten mycket, mycket god, så allt som allt blev fikastunden lyckad. Ovan ser ni även ett stycke chokladboll med mjölk, vilket jag fikar på mer eller mindre varje dag efter lunch på behandlingen. Finns det något svenskare än ett glas mellanmjölk och en chokladboll i ett lunchrum? Nä, trodde väl det.





En ganska fantastisk sak som hänt i mitt liv är att jag gått på surströmmingsskiva! Sedan några år tillbaka strävar jag efter att lägga in nya upplevelser - sådant jag aldrig gjort förut - i vardagen då och då. Därmed tackade jag glatt ja till Emma, när hon bjöd mig hem till hennes familj och till surströmmingsskiva i trädgården. Det hela var... intressant. Emma var en eminent värdinna, hennes quiz var kul (och jag vann!), familjen härlig och trygg och kvällen en av de finaste jag haft i år. Maten, det vill säga tunnbrödet, pajerna, gräddfilen och löken, var smaklig. Själva huvudråvaran, däremot, skulle jag inte vilja kalla mat. Surströmming är en kulturupplevelse. Man provar på, man accepterar de smått underliga sederna, man förlitar sig på sin inre ursvensk och hoppas kunna njuta fullt ut. Och trots att mina bordsgrannar högg in med god aptit och att jag verkligen ville älska den där fermenterade fiskfilén på min tallrik, så gick det bara inte. 0 av 10 stjärnor i smakbetyg, får den av mig. Men 10 av 10 i nöjesbetyg!






Jag har tillbringat en helg i Göteborg. I Göteborg föddes min pappa, finns mina kusiner och andra släktingar, har jag bott och pluggat och tillbringat många sommarlov i. Den här gången var syftet att gå på en av Håkans konserter på Ullevi, vilket bokades redan 2020. Det var inte min första konsert med Håkan, och inte heller med Håkan på just Ullevi, men likväl var det hela helt otroligt. Verkligen. Toppenväder, fantastisk stämning i hela staden, en symfoniorkester på scen, Miriam Bryant, Greta Thunberg, sjömanskostymer, fyrverkerier och allmän lycka i hjärtat på 70 000 personer. Ja, hörni. Jag är inte en konsertperson, och kan tycka att det är rätt besvärligt att stå i ett hav av människor i flera timmar, men är det något jag kan rekommendera så är det att se Håkan Hellström live. Gör det, ifall ni får chansen.



Göteborgshelgen innehöll även diverse, typiskt svenska och ganska härliga företeelser; Vi åt räksmörgåsar (på samma uteservering som Oskar Linnros. Tänk va.), åt köttbullar med mos (mitt emot uteserveringen där vi ätit räksmörgåsar dagen innan), köpte korv med bröd mitt i natten, diskuterade vädret och åkte kollektivt. 

Och nu sitter jag här, vid ett fönsterbord inne på Malmös vackra stadsbibliotek, lyssnar på svensk jazz och tänker på hur skönt det är, ändå, att vardagen återvänt.  

Ha det fint, hörni.
Kram, H

24 maj, 2020

Sista veckan börjar nu

Jag sitter i bilen påväg upp till Göteborg. 
En sista vecka i storstaden.
I bagaget finns en utställning. En noggrannt vikt vernissage-skjorta, 
handsprit och sängkläder nedpackade. 
Jag ska sova hos Alice, hänga utställning och ha avslutning på skolan. 
Packa ner mitt rum, återvända hem. Igen. 




Jag är efter många om och men KLAR med allt det 
arbete jag jobbat med så intensivt under de senaste månaderna. Hemifrån.
Jag har klivit upp om morgnarna, tagit
morgonpromenader och ätit min gröt med blåbär 
och mandelmjölk. Hängt med under lektioner och
workshops via videolänk, skrivit texter
för slutprojekt, ritat, klippt och klistrat,
byggt mönster i datorn och skurit ut texter i dussintal
till klockan två på natten. Det har varit fint och jobbigt, 
ledsamt men mysigt. Nu vet jag i alla fall hur det är att
frilansa/ studera på distans/ vara konstnär i en kris.




Nu kan jag i alla fall inte göra mer. 
Jag har producerat, producerat och producerat och känner mig
faktiskt nöjd över det jag åstadkommit, trots allt.
Att jag hann, ändå. Och samtidigt lyckades jag spara en
del energi till den där tiden efter. 
Det nya, ja.
Vad händer sen då? Efter skolavslutningen nästa helg?
Ja, jo. Det är har varit osäkert - som det mesta är just nu.
Unde de senaste månaderna har jag sökt sommarjobb
som en galning. Personliga brev, omskrivna CV:n,
personlighetstest och motiveringar, urvalsintervjuer,
gruppintervjuer, samtal och mail utan svar.
Men i veckan dök äntligen ett ja upp
i inkorgen och jag har plötsligt en timanställning
i butik med handelsavtal.
En mindre tegelsten har fallit från
det lilla hjärtat.
:)



Sista veckan börjar nu. 
Jag är nervös för att något ska gå fel, för att något inte ska klaffa. 
Men som sagt: Jag kan inte göra mer. 
Måste försöka njuta litegrann också.


Kom gärna på min miljö-och framtidsutställning,
 Museum Futurum, på kulturhuset Frilagret som ligger mitt på 
Järntorget i Göteborg, om du har vägarna förbi. 
Den hänger uppe från och med tisdag den 26:e maj till och med lördag den 30:onde.
Vernissage med mig på tisdag klockan 18! Här finns mer info!

Kramar,
Hanna


19 januari, 2020

nytt och gammalt och tiden som går


Det är vinter i Sverige men det märks knappt.
I alla fall inte här, på västkusten. Här regnar det nästan
jämt, blåser från alla håll som finns och 
är bara ganska... kladdigt.
Men idag, hörni, sken solen över
stan. Jag vaknade upp hemma hos kusiner
efter en lördag och kväll tillsammans, med god mat
och bus med ettåringen. Jag träffade
Alice, det kändes nästan som vår,
vi åt lunch på Avenyn och lapade sol
inne i Trädgårdsföreningen. Spenderade pengar 
på varma koftor och randiga
tröjor, drack skummig cappuccino och 
pratade om önskningar och mål.

Just nu förundras jag ofta över hur snabbt
tiden går. Alltså, verkligen. Snabbt. Jag kan
vara ute och springa och plötsligt vara 
tillbaka där jag började, sitta och måla
på mina självporträtt och plötsligt vara klar med ett nytt.
Fem veckor till vinterlov är nu bara tre,
och i Kungsträdgården blommar
de första, vilsna körsbärsblommorna. 

Vinter utan vinter, vad blir det? 
Istid utan is?
Tid?
Ha. Knappt ens det.


28 augusti, 2019

Om tid


Jag har tid här. 
Tid på ett sätt jag inte haft på ett tag; tid att bara vara, tänka,
 skriva, promenera, utforska.

Jag får hela tiden omedvetna impulser att göra något. 
Vill städa, ordna, tvätta, träna, handla, organisera. 
Ibland är det bra. 
Att hålla sig aktiv håller borta tankarna litegrann. 
Ibland är det sämre.
 Jag måste lära mig att slappna av litegrann. Skrivandet kräver det. 
Och det kommer att ta en stund, jovisst, men jag tror att det kommer gå,
 om än först senare.




I lördags kom sommaren och jag besökte Alice inne i Göteborg. 
Vi åt lunch på Avenyn och pratade igenom allt nytt.
 Hon har precis flyttat in i en studentkorridor, jag i en internatkorridor, 
och har båda fyllt huvudena med tusen miljoner nya intryck. 
Vi vandrade runt i stan, långsamt, långsamt, klämde på fina saker
 i inredningsbutiker och planerade våra nästa, riktiga och egna boenden. 
Tänk att få ha en egen lägenhet.




I söndags kom högsommaren och Alice besökte mig. 
Jag visade runt på skolan och bjöd på den mat jag hade 
på den lilla hyllan i vår kyl (havreyoghurt och granola, smoothie och finn crisps). 
Vi svettades upp för Mördarbacken och drack kaffe 
mitt emot Bohus Fästning och alla barnfamiljer som trängdes vid kiosken där.




Jag har varit i skogen och i biblioteket, känt en del av inspirationen
 återvända och börjat trivas här, på riktigt. 
Det mesta är fortfarande ovant och nytt men det mesta 
känns också väldigt bra. Fint. 


Ny sitter jag i en buss, påväg till Tanums hällristningar och därefter
 Grebbestad och havet. Salt, tång och sand.

Kram på er!



07 juli, 2019

juni juli augusti


Det var först efter studenten som jag förstod
vad folk menar, när de säger att tiden går så fort.
Jag hade inte upplevt det förut.
När man gör mycket av samma sak
(pluggar, pluggar och pluggar)
och tycker att det mesta är ganska tråkigt
i livet, passerar timmarna inte så snabbt.
När man är barn är ett år så vidsträckt
att det knappt är möjligt att se slutet på det.
När man är vuxen är december inte alls så
himla långt bort från januari.

Två hela år har gått,
sedan jag sprang ut på skolgården i Lund,
och kände mig fri.
Och jäklar vad tiden går fort nu.
Det är juli och nyss nyårsafton.
Precis juni, plötsligt juli och snart augusti. 
Snart flyttar jag till Kungälv och till Nordiska Folkhögskolan,
för att återigen ta upp skolböckerna. 
Men denna gång blir det förhoppningsvis i form av
en lite mer fri struktur, ett mer kreativt lärande,
och mer utrymme för livet. 
Jag ska vara snällare mot mig själv än jag varit förut,
men samtidigt börja forma min väg framåt,
åt det håll jag så gärna vill vandra,
men inte är säker på hur.

Jag ska läsa Text & Bild, vilket, som jag förstått det,
innebär just en blandning mellan text och bild.
Skriva ska jag göra. Och läsa. Fotografera,
illustrera och diskutera likaså.
I kursen ingår en del projektarbeten, utställningar,
kulturella samarbeten med Göteborgs stad,
studiebesök och föreläsningar. 
Och så bor vi elever tillsammans i små hus, 
i små rum, 
och äter samtliga måltider tillsammans,
fem dagar i veckan.
På skolan studerar elever från olika nordiska länder,
och ibland anordnas det aktiviteter
såsom yogakurser och filmvisningar.

En vet ju aldrig egentligen någonting om någonting,
på förhand. Jag är både livrädd och hoppfull 
inför det som komma skall.
Juni, juli, augusti. Det går fort nu.
Jag jobbar på i slottscaféet och timmarna
slukar varandra i takt med att jag 
gör sallader, lägger smörgåsar, dekorerar kakor
och skivar tomat. 
Tusen saker står på min att-göra-lista; 
Jag behöver rensa ut och köpa nytt,
städa och skaffa flyttkartonger,
träffa människor jag håller kära
och samtidigt uppleva så mycket som möjligt
av sommaren, som står och skriker 
mig i ansiktet utanför fönstret. 
(Och ibland vill jag ju bara lägga mig i sängen och sova.)

Juni, juli, augusti.
Snart september, oktober, november.
Snart, snart, snart.
Men nu vill jag bara ha nu.

Kramar.




04 oktober, 2014

kartor






på bomässan i göteborg förra helgen köpte jag två böcker,
däribland denna. stor som en gammeldags dagstidning, vacker
som ett konstverk, detaljer i tusentals,
och så den där lukten. så som bara färgtryck i böcker
med tjocka ark kan lukta.

något av det finaste jag någonsin ägt.