Höstens första vecka

Så kom den: Hösten. Plötsligt var den där. Efter en sensommarvarm helg med enbart stickade tröja utomhus, fuktiga kvällar och utomhuslunch på balkongen mitt emot Adolf Fredriks kyrkogård, drog de kyligare vindarna in över Riddarfjärden och Stockholm omslöts till slut av hösten. För första gången på många år känner jag mig tveksam inför den. Dels för att min första tid i den här staden har varit så oerhört fin och rolig, och för att jag fasar inför att den ska ta slut. Dels för att jag mått väldigt bra under september, och kanske är lite rädd för var mörkret och kylan ska göra med mig. Med mitt psyke. Men. Inte ska man utgå från att saker och ting blir som de alltid har varit. 

Måndag: Sova ut efter min Berlin-resa, ställa om, tvätta. Jobba från soffan och sedan gå på releasefest på kvällen. Få fira, träffa människor i branschen, ömsom stå i ett hörn och känna mig ynklig, ömsom känna sig som att man befinner mig mitt i Sex and the City; sippandes på en drink på en hipp lokal mitt i den pulserande staden.

Tisdag: Åka till det fina, fina kontoret där alla är snälla och det finns barnböcker överallt. Göra omslag, prata sättning och få besök av en söt hund. Himlen brinner över Söder när jag spatserar hemåt vid fem. Kyla möter den sista sucken av luftfuktighet och värme.

Onsdag: Regn, regn och regn. Nästan ingen på kontoret, men desto mysigare för oss som är där. Vi har utrensning av titlar och jag får ta hur många jag vill. Kniper bland annat den fina Adjö herr muffin som jag gråtit många gånger till som barn. På kvällen kommer jag hem till Anna-Karin som är i färd med att laga pumparisotto åt oss. Äter i soffan framför ovan nämnda serie.

Torsdag: Obligatorisk torsdagsfika, följa med på lunch i ABF-huset och få tillfälle att prata lite extra med mina kollegor. En värmande gulasch med syrad gurka. När man inte alltför ofta lagar kött hemma får man ibland en längtan efter sånt. På eftermiddagen samlas hela förlagshuset framför tillkännagivandet av nobelpristagaren i litteratur på SVT. När Anne Carsons namn läses upp jublar hela salen; en Bonnierförfattare. Nu måste nya böcker tryckas illa kvickt. 

På kvällen tar jag mig genom ett blött Stockholm till röda linjens slutstation; Telefonplan. Jag besöker min barndomsvän Johanna och blir bjuden på puttanesca, rödvin och tiramisu. Vi ser På Spåret med Erik och Lotta och jag är inte hemma igen förrän efter elva.

Fredag: Jag jobbar hemma. Går och tränar och trängs med tusen tonåriga killar. Sedan gör jag mig i ordning och går på Raccamacca, där tusen tjugoåriga söderhipsters trängs. 

Lördag: Röken lämnar munnen när jag vandrar Swedenborgsgatan upp (eller kanske ner?) för att smita in på Livs och köpta en croissant samt en pain au chocolat. 84 kronor. Hjälp. Sedan hinner jag vandra genom Bondens marknad vid Katarina innan jag beger mig till Enskede där Emma bor. Min Emma. I ett mysigt krypin med uteplats och äppelträd kokar Emma gröt tillsammans med sin Markus. Det är grötens dag och jag blir bjuden på en variant med stekta äpplen, karamelliserade valnötter och rosa äppelmos. Klassisk musik och fina samtal.

Söndag: Jag tvingar mig själv att stanna hemma; vet att jag måste ta igen mig mellan varven. Jag jobbar lite från datorn och blir bjuden på en fantastisk kanelbulle från det beryktade Lillebrors bageri. Den är verkligen underbar. Vi spelar jazz på vinyl och på kvällen lagar jag en gulasch. Och försöker svälja en olustig känsla i kroppen. Kanske är det stress, kanske oro över att allt detta fina ska ta slut alltför snart. Kanske behöver jag inte reda ut vad det egentligen är som gnager. 

Kramar,

H

Berlinerbröllop

Fjärde oktober.

Jag sitter på ett café någonstans mitt i det mest kaosiga affärsdistriktet av Berlin. Det är söndag. Allt är stängt. Temperaturen mäter över 20 och trots att trädens löv börjat gulna här nere och affärerna börjat sälja julkakor - leberkuchen - vittnar hela världen om inget annat än brittsommar just idag. 

Den här staden är så ofantligt stor och så ofantligt långt ifrån mig. Jag promenerar de stökiga, brutalistiska gatorna upp mot Zoologischer Hafer och försöker göra mitt bästa för att förstå charmen med allt det ruffiga och stökiga. Min vän Tove förstod charmen. Det var därför hon flyttade hit efter vår student, och därför hon mötte sin Isak och därför jag nu befinner mig här. Ett bröllopsfirande i tysk anda med Biergarten, U-banh, bubblande äppeldryck och en döner på en parkbänk under skum belysning och trafikbrus. Jag besöker ännu en storstad tillsammans med mina tjejkompisar, får äran att hjälpa till med slöja och att binda brudbuketten, blir placerad vid honnörsbordet, håller tal inför 86 personer och dansar dansar dansar till allt från schlager till sånt jag aldrig hört. Jag har roligt. Jag kramar alla mina fina vänner. Jag gråter. Och jag hoppas verkligen att jag också får gifta mig en dag. Kanske inte i Berlin, men men lika stor självklarhet, gemenskap och livsglädje som Tove och Isak.

Några stunder ur veckan som varit

Hej igen. 

Jag befinner mig återigen ombord på ett tåg mot Stockholm. Denna gång inte från Skåne, utan från Göteborg. Staden där jag bodde ett tag, där jag har familj och släkt och där Bokmässan äger rum. I år fick jag möjligheten att resa dit med förlaget jag gör praktik på, och jag tackade ja. Bokmässan är verkligen intensiv – men himla rolig. Jag tycker det är så fint att ett av Nordens största evenemang handlar om just böcker. 

Men vi börjar för en vecka sedan; förra söndagen. Jag fick äntligen träffa min Emma. Vi åt frukost på Skeppsbro bageri, och trots september och höst kunde vi sitta på uteserveringen och blicka ut över vattnet. Det var fint, trots att en av alla ettriga fåglar landade på mitt huvud. "Det betyder tur" sa Emma. Hoppas.

Om kvällarna har jag tittat på Sex and the City tillsammans med min hyresvärd. Jag inser att det är en serie som man borde ha sett, och jag inser att den antagligen kommer bli djupare ju längre in i säsongerna man kommer. Men än så länge är jag lite... halvt imponerad. Hur som helst är det mysigt att följa en serie tillsammans med någon annan.

På jobbet har jag bland annat fått titta ut folie till en ny K-pop-bok. Det blev en skimrande, utan glitter.

I onsdags fick jag följa med på release! Det var boken Världens läskigaste bok som skulle firas på barnbokhandeln Bokslukaren, som ligger precis vid Mariatorget där jag nu bor. Det var en väldigt fin liten release där barnen fick popcorn och de vuxna vin.

Jag har också följt med en kollega och ordnat torsdagsfika till teamet. Somliga önskade tårta, somliga ost och kex. Så det fick bli båda. 

En av de dagar då jag arbetade hemma var det så vackert, strålande och klart väder att jag inte kunde hålla mig inomhus utan tog en lång promenad runt Söder. Uppe på Skinnarviksberget satt folk och läste i solen, och jag passade också på att lapa lite solljus. Vem vet hur lång tid vi har innan hösten slår till.

På ICA Aptiten har det varit fransk vecka denna vecka. Inte fy skam faktiskt. 

I fredags morse tog jag mig till Bokmässan. Jag kunde strosa fritt, som jag behagade, och passade på att söka inspiration till snygg omslagsdesign, typografi och material. Den här boken var fin. 

På kvällen var jag bjuden på en middag med förlagets alla medarbetare, illustratörer och författare. Det kändes stort, såklart. Men också litegrann som att vara en inkräktare på förbjuden mark. Att presentera sig och säga "Hej, jag är praktikant" tar emot. Men jag försökte påminna mig själv om att jag gjorde något bra, att jag övade på att ha kul och att känna mig som en del av något större. Och jag drack lite bubbel, fick höra en del skvaller och äta god fisk med potatispuré. 

Nu väntar ännu en vecka i storstaden, innan jag beger mig söderut igen för diverse firanden.

Vi hörs snart.

/H

Första veckan i Stockholm

Söndagen den sjätte september satte jag klockan på 04:45 och begav mig mot Lund. Två stora resväskor med vakuumförpackade tillhörigheter. Mamma och pappa. Klockan 06:30 vinkade mina föräldrar av mig på Lund C och tåget rullade norrut. Jag reste till min nya hemvist för de kommande månaderna.

Efter några timmar på tåget släpade jag mitt bagage genom T-centralen, fick hjälp av en tunnelbanevakt att hitta rätt hiss och tog tuben till Mariatorget på Söder. Där sken solen – och en liten valp hälsade mig välkommen. Jag har haft turen att hitta ett boende hos en gullig tjej med en femmånaders King Charles Cavalier och han är verkligen underbar.

Huset där jag bor. Min nya utsikt. 

Hela söndagen kändes lite som en filmscen. Sensommarvärme, ett brusande Södermalm fullt av människor och barn och fullsatta uteserveringar och blommande parker. Jag botaniserade bland gatorna, checkade av min första mathandling och blev bjuden på pasta och köttfärssås av min hyresvärd.

På måndagen tog jag återigen tuben fast nu till Hötorget. Det är en speciell känsla, att befinna sig i morgonrusningen i en ny stad; att vara en del av de som ska ta sig någon stans där de behövs. Det känns fint att känna sig behövd. 

Jag klev in i porten på Sveavägen 46. Där stod Laleh. Jag försökte hålla mig samman.

Sedan väntade en fin första dag på min praktik hos Bonnier Carlsen i Bonnierhuset. Jag har lyxen att få vara en del av ett förlag där fokus ligger på barnböcker, ungdomslitteratur och formgivning. Jag ska alltså få arbeta med design - det som jag allra helst vill - och dessutom med den allra finaste grenen av formgivningsvärlden. Förstår knappt att jag haft sådan tur. Första dagen fick jag hälsa på tusen personer, blev bjuden på lunch på Babel Deli och fick vara med på utgivningsmöte där nya titlar presenterades.

Jag tillbringade måndag-torsdag på kontoret. Ta med sig matlåda, hålla koll på mötesschemat och sätta sig in i alla nya programvaror. Mycket nytt, men allt roligt. 

På eftermiddagarna har jag promenerat från Norrmalm till Södermalm. Att promenera är ju verkligen det bästa sättet att lära känna en stad på. Och även om jag har varit här många gånger förut och tror mig ha en ganska bra bild av staden, är det först nu som pusselbitarna börjar falla på plats kring hur alla gator och stadsdelar hänger ihop. Och Stockholm är verkligen vackert - särskilt såhär i september. 

På ICA:Aptiten finns det tre kylar med små, franska yoghurtar att välja mellan. Bara en sån sak. Med min budget blir det lite av vardagslyxen och mer av sånt jag faktiskt vill njuta av. Som att äta ensamfrukost på café Svedjan en fredagsmorgon när solen skiner mot husväggen och jag kan sitta och formge ett bokomslag medan olika intressanta samtal om andra små liv pågår runt omkring mig.

Jag har också hunnit ta en långsam joggingtur med okänt mål och hamnat i Zinkensdamm och Tantolunden. Det var oerhört vackert när eftermiddagssolen kysste vattenytan och färgade kolonilotternas höstblommor saffransgula. Jag njöt och kände mig lätt, glad och lätt. 

På lördagen sov jag länge. Inte så konstigt kanske, efter alla nya intryck och omställningar. Det kändes lite tomt att inte ha några lördagsplaner och jag var lite rädd för att den där ensamheten skulle smyga sig på. Men. Jag promenerade till bageriet och köpte mig ett valnötsbröd, kikade på fina böcker på Söderbokhandeln, åt en sen frukost och sökte ett jobb. Tillät mig att bara ta det lugnt. Skriva ett vykort. Tvätta en tvätt.

På söndagen tog jag mig till andra sidan Söder och träffade min fina vän Aleksa för att äta frukost på Pom & Flora. Hon är från Lettland men har pluggat här i Sverige och jobbar nu här i stan. Jag är så glad att hon finns här och att hon är så varm och klok. Vi promenerade till vackra Vitabergsparken och sedan ner mot Hammarby Sjöstad. Ännu fler platser som jag hört om tusen gånger men aldrig sett i verkligheten.

När jag kom tillbaka till mina kvarter var det loppis på torget. Jag kikade där, slog mig ner på en bänk och pratade med min morfar i telefon. Sedan lagade jag fyra matlådor med linsgryta inför veckan och såg på valvakan.

Efter en hel vecka i min nya tillvaro slog det mig: jag hade inte haft ångest en enda sekund. 

Kramar, H