En liten lista om ett ganska stort ämne

 Hej på er, alla fina.

Jag har inte skrivit något ordentligt här på bloggen

på ett tag nu. Inte för att jag inte vill,

utan kanske för att all min hjärnkapacitet

går åt till att läka, gå i dagvårdsbehandling

och försöka ta hand om alla känslor som följer

utav det.

För några veckor sedan delade jag ett inlägg

på min Instagram, där jag skrev lite om det där

med ätstörningar, och mer specifikt:

min egen upplevelse av dem.

Jag fick många fina kommentarer och hälsningar

med stöd och förståelse. Tack för det.

En sak som jag inte fick fram i det där inlägget,

men som jag gärna för fram, är att en ätstörning

sällan betyder att personen i fråga hatar mat.

Oftast är det helt tvärtom - och så även i mitt fall.

Jag älskar att vara i köket, prata om mat, lära mig om

mat, se mat som en konstform, som en kulturbärare,

som ett hantverk och en upplevelse.

Och eftersom jag numera ägnar många av dygnets 

timmar till att leta recept, planera måltider och 

utmana mina rädslor,

tänker jag mycket på just mat.

Här följer därför en liten favoritlista

I just det ämnets tecken:

Dagens bästa måltid 

Frukost. Utan tvekan frukost.

Alltid i min kyl

Havremjölk, yoghurtkvarg med Tahitivanilj, 

äpplen eller päron, jordnötssmör, ajvar och balsamvinäger. 

Bland annat.

Alltid i mitt skafferi

Havregryn, granola, kakao, kanel, kaffe samt te till

mina gäster.

Den godaste frukten

Mango. Herregud.

Ett fint matminne

Jag har många, många fina matminnen. 

Just nu tänker jag på fiskpinnarna med mos

och rivna morötter med äpple som jag och min syster

fick till lunch hemma hos mormor när hon var barnvakt.

Frasigt, smörigt, fluffigt. <3

Ett sämre matminne

Alla gånger jag blivit serverad pytt i panna med ägg och rödbetor.

Kanske är det det värsta jag vet i matväg.

Livets sista måltid

En hel, nybakad brödlimpa skuren i tjocka skivor, 

med smör och pålägg.

:)

En sommarfrukost

En skål med riktigt god, len yoghurt, rostad granola

och massor av jordgubbar + surdegssmörgås med färskost och tomat.

Gärna på valfri brygga eller under ett äppelträd.

En trevlig matsäck

Några inplastade, halvmjuka limpsmörgåsar med stekt ägg,

kalla köttbullar och lingondricka.

En temamiddag jag skulle vilja hålla

En riktigt autentisk amerikansk Thanks giving hade varit fint

att bli bjuden- och bjuda på.

Några måsten på julbordet

Skinkknäcket med senap, den kallrökta laxen, Lantz kavring med 

ost, grönkålspajen, Jansson ... Eh ja, nästan allt, egentligen.

Goda smakkombinationer

Rågbröd, smör och banan.

Keso, kanel och varma jordgubbar.

Havregrynsgröt, vaniljkvarg och aprikoskräm.

Melon, lime och havssalt.

I matbutiken...

Vandrar jag omkring länge, länge, tittar på allt spännande,

förundras över det stora utbudet - och har svårt att ta beslut.

Den godaste skollunchen

En favorit, som jag fortfarande saknar ibland, är lågstadiets

potatis och purjolökssoppa. Kanske var hemligheten... pulversoppa?

Favoriter på café

Havrecappuccino, scones, pesto- och tomatsmörgås, 

smulpaj och kokostopp!

Det här äter jag helst inte

Rädisor, kokt potatis, tråkigt ris, rå paprika, knäckebröd

och quorn.

Kaffe...

Dricker jag kanske lite för mycket av i bryggform men uppskattar

allra mest i havrecappuchinoform på café.

Matprodukter jag saknar...

Pågens stora, saftiga korvbröd 

(med varmkorv, rostad lök och mellanmjölk till).

Yoggis små drömyoghurtar med smak av fudge och choklad 

- en typisk helgfrukost när jag var liten.

Gilles Valentinhjärtan med nougat och 

hasselnötter, som försvann för något år sedan. 

På flingfronten: Kellog's wholegrain wheats med russinfyllning. 

På brödfronten: Pågens Äntligen. Vart tog de vägen?

Det här åt jag senast:

Keldas tomatsoppa tillsammans med en smörgås med mortadella

och körsbärstomater. Mmm, tomaterna börjar äntligen 

smaka något igen!

Det här är jag sugen på just nu:

Jag är nästan alltid sugen på köttbullar med potatismos,

och så även nu.

Det här vill jag rekommendera:

- Ladda ner Pressbyråns app och få en gratis glass 

varje måndag!

- Köp små, goda tomater och dränk dem i balsamico.

- Ät surdegsbröd. 

- Vårda din relation till mat som en

relation till en mycket viktig, kul och nära vän.

För mat är - och bör vara - just en vän.

Kramar,

H

Virus och vårtankar

Hej på er. 

Jag känner oftast behov av att skriva och dela med mig 

i stunder då det är mycket som känns.

Just nu är det så. Ljuset har förändrats och luften är mjukare

mot huden. Just idag blåser det storm, men under de senaste dagarna har

jag kunnat sitta mot en husvägg och rikta ansiktet

mot solen både en och två gånger.

På tal om virus: Allt känns lite surrealistiskt just nu.

Corona har klassats som en pandemi, min norska kompisar

får inte åka hem och Danmark har stängt ner skolor och offentliga platser.

En del säger att man ska ta det hela med fattning, andra

att vi inte tar det på tillräckligt stort allvar. Jag vet inte riktigt

var på skalan jag ska lägga mig. 

Inte är jag så värst rädd för att drabbas,

och man ska absolut inte skrämma upp sig själv och andra i onödan.

Men hur vet man var gränsen ska dras? 

Är det oklokt att gå till gymmet eller åka

kollektivtrafik? 

I min matbutik ekar hyllor för konserver och torrvaror tomma.

Borde jag prata eller vara tyst?

Jag följer nyhetsuppdateringarna

och tror att mycket kommer ske under de närmsta dygnen. 

Det mesta jag läser verkar overkligt, men är ju trots allt inte det.

Mmm. 

Kanske ville jag bara skriva det här inlägget för att 

på något vis dokumentera situationen. 

För att kunna läsa läsa det igen om något år och 

tänka "så underligt allt det där var."

Om något annat:

Våren, då.

Vårtankar.

Med ljuset och fågelkvittret följer inspirationen - varje 

år är det så. Jag läser bloggar, lyssnar på poddar,

sparar ner inlägg på Instagram, tänker, promenerar och

funderar lite till. Jag, liksom många runt omkring mig, kikar

på utbildningar och filar på arbetsprover. Framtiden är

lika öppen som ett nytt skiddblock och känslan av att

jag kan göra vad jag vill nu

är stor. 

Så!

Jag vill på något vis ringa in vad som inspirerar, vad som 

får mig att drömma, vad som fyller mitt stundvis

vintertrötta huvud med energi och kraft.

Hoppas ni blir inspirerade, ni med!

...

Jag är en hängiven lyssnare till Elsa Billgrens och Sofia Woods podcast

Billgren Wood. De talar mycket om hemmet, om att laga mat till andra,

om känslan av gemenskap och värdinneskap. Delvis utifrån deras tips 

har jag fullkomligt grottat ner mig i konton som Remembering the old ways, 

Jools Oliver och Mimi Thorison. Deras sätt att baka bröd, ordna 

middagar och tepartyn, duka upp festmåltider och samlas

kring ett bord får det att klia i mina skapar-fingrar.

Just nu vill jag inget hellre än att ta fram mina

brokiga porslinsfynd, baka scones, bran loaves eller höga

morotskakor med rostade nötter, sätta på

en kanna te och bre ett gäng gurk-sandwiches att lägga

på våningsfat.

Snart fyller jag år! 22 blir jag nu.

I fjol gick jag på loppis med familjen, åt paj och bär med grädde till dessert

och såg på film.

I år har jag också lust att gå på loppis (som alltid), och önskar mig

kanske att fynda små smörhundar eller ett fint toastställ i silver. 

Jag skulle också vilja ha en fin, stickad tröja, Mandelmanns Köksbok

och lite tussilago i dikena. 

Jag vill baka något vackert och se Sameblod,

som ligger på Netflix nu. Det känns viktigt att ha sett den.

Efter min födelsedag kommer påsken.

Jag vet inte varför, men de senaste åren har jag börjat intressera mig

för påsken mycket mer än förut. Kanske för att det är ett fint tillfälle

att få bjuda hem och laga gott, pyssla litegrann

och förhoppningsvis lapa lite sol. 

Helt utan krav på traditionsenlighet, till skillnad

från julen.

I år skulle jag vilja virka några äggvärmare, använda mina randiga bordsdukar,

baka ett stort morotsbröd och göra en gul hummus till,

göra bakade ägg i små formar och kanske

svänga ihop en egen färskost á la Mandelmann.

Typ så.

I övrigt inspireras jag av det här:

Rachel Khoo's fantastiska miniserie av matlagningsfilmer

från 2012 på YouTube. Här bor hon fortfarande i sin lilla lägenhet i Paris,

lagar mat och bjuder in främlingar till middag i sitt vardagsrum.

Idag har hon släppt flera kokböcker och gift sig med

en svensk. Hur som helst: Väldigt fint, kul och inspirerande.

Astrid Lindgren. Alltid, alltid Astrid Lindgren.

Nu på våren inspireras jag särskilt av Barnen i Bullerbyn och

Lotta på Bråkmakargatan. Gummistövlar i fårhagar,

vetebullar i varm mjölk, rutiga gardiner och kulörta karameller

i glasskålar.

Utomhus.

Fantastiska Underbara Clara lade upp ett inlägg

med bilder från en utflykt hon gjort med vänner och familj -

och jag hade gärna följt med henne på den. 

Grilla pinnbröd över öppen eld,

åka längdskidor, 

(vilket jag aldrig gjort med tror att jag skulle kunna vara bra på)

dricka kaffe ur termos och sola näsan mot en trädstam. 

Det hade varit något.

Skira gardiner, såpade golv,

gula blommor i vas och ljus inomhus.

Det är finfint det också.

...

Ha en fin helg, och ta hand om varandra.

Laga något gott och sätt blommor

i vas, vet ja.

Kram!

(länkar till bilderna hittar ni på min Pinterest.)

Många jular i min

 Det finns få saker som får hjärtat mitt

att dunka så varmt, 

som för gamla ting. 

Vi har en loppis här i stan - en gigantisk en -

med lada på lada fyllda till bredden av allt möjligt.

Där finner du möbler, prydnadsföremål, kläder och textilier,

böcker och spel, elektronik, trädgårdprylar, dröser av gammalt fint

porslin, silverbestick, köksgeråd, leksaker... ja, allt.

Två gånger om året är det julmarknad där, på loppisen.

Då brukar jag stå redo vid ingången, sida vid sida med

pensionärerna och skattjägarna, och springa in när dörrarna öppnas.

Och jag säger då det: Vet man vad man letar efter - då 

kan man fynda rejält. I det här inlägget visar jag en del av det

som jag fick köpa - till blygsamma 200 kronor.

 Där ingick även tre vackra änglaspel...
Fantastiskt.

De klassiska, röda träljusstakarna låg i drivor på slagborden.

med och utan kurbitzmålningar. Jag fyllde en låda med stakar och
tillhörandeOch de tillhörande julgransljus.

Så fint så fint så fint. Och halmfigurerna hör 

liksom till.

Fina gamla pappersrader att ställa

på skänkar och hyllor fanns det också. 

Jag fick med mig tre stycken.

Några smällkarameller i fint skick fann jag dock inte. 

Men med lite silkespapper och små, små bokmärken kan 

man göra sig några. Tricket

för att få dem fina är att göra dem

väldigt, väldigt små.

Jag måste erkänna att hjärtat hoppade över

ett slag när jag hittade den orangea stjärnan till höger.

Just en sådan hängde i min mammas fönster när hon var liten.

Även den vänstra har några decennier på nacken.

En karta bokmärken från 50-talet...

Och några oskrivna julkort med äldre motiv.

Gamla flaggspel (varav en med Sovjetunionen representerad...)

Och så några vackra gamla julkort från

50-talet och 20-talet. Här önskar pappa

God Jul till sin lilla vän Dagny, som flyttat till Gotland,

vad det verkar.

Och är har någon skickat en hälsning 

hem, ändå från Amerika.

Det är så fint att jag 

kan sitta och läsa på kort som någon

skrivit och postat, som

stämplats, sorterats och levererats, för

nästan hundra år sedan.

Snöstjärnor, etiketter, strutar och julklappspåsar 

pysslade jag av band och spetsar från

loppisen 

(och sålde sedan, på Ödåkra Spritfabirks 

Julmarknad - mer om detta senare!).

Fina gamla armljusstakar norpade jag 

också ett par stycken när jag ändå

var i farten.

Stämning och lugn i den blå timmen, 

som infaller någon gång mellan klockan tre och fyra

här i Skåne.

Och ja. I mitt fönster hänger

mässingsstjärnan som lyst just där 

alla decembernätter,

sedan jag var liten. 

Utan den blir det inte mycket av en jul.

Tänk på det, hörrni,

att oftast ger återbruk 

mer än bara "mycket för pengarna".

Det ger även en påminnelse om

de människor och liv som levts 

förut, med saker som nu är dina,

och får leva vidare genom dig.

Kram på er,

och trevlig advent!

Östkust i juli - East coast in July

Det är ännu en varm julidag i Skåne. Regnet har inte fallit

sedan i April och marken, gräset, bladen på träden - allt

suktar efter vatten. Bilen rullar förbi ett alltigenom

gyllene landskap, och man hade kunnat tro att det

redan var höst. Torrt och frasigt.

Alice kör. Själv kämpar jag med körkortet och medan jag

tänker att när jag får mitt, då ska jag ta med henne på roadtrips också

passar jag på att fråga om uppkörningstips.

Klockan blir tio. Det klarnar upp ovanför oss.

Vi stannar mitt ute i ingenstans och går in på

bageriet Byvägen 35.

Another hot day in July is born. 

A steady rain has not fallen since April and the 

ground, the grass, the leaves on the trees - 

everything is longing for water. 

The car rolls through an all- golden landscape, 

and one could definitely have believed that autumn 

had already arrived. Drought and fragility.

Alice drives. I, on the other hand, am struggling with my own license

and whilst thinking 

when I get mine, I am going to take her on road trips as well,

I take the opportunity to ask her for driving advice. 

The clock strikes ten. The clouds are fading above us.

We stop in the middle of nowhere and enter the bakery

Byvägen 35.

Stämningen är som den ska vara - sommarmorgon,

semestertider (här kryllar av stockholmare...), rågbröd

som bakas innanför ett fönster och slås in i brunt

papper med snöre på beställning. Bagaren i kassan verkar inte bekymras 

över köns längd, utan tar sin tid med alla kunder. Godmorgon, hur är det idag,

ska ni se matchen imorgon, hoppas det ska smaka.

Vi sätter oss i en senapsgul soffa och intar vår frukost:

surdegsbröd, ägg och brie, marmelad, juice, kaffe och 

kanelknut. Såhär ska ett café vara, enas vi.

Here, the ambience is just as it should be

- summer morning, vacation mode 

(the place is crammed with Stockholmers),

rye bread being baked behind a window and wrapped

in brown paper with string at order. 

The baker behind the counter does not seem

to worry about the length of the line,

but takes his time to talk nicely with all customers.

Good mornin', how are you today, are you

going to watch the game tomorrow, hope it

will taste well.

We sit down in a mustard sofa and eat our breakfast:

sourdough bread, eggs and brie, marmalade,

juice, coffee and cinnamon knot. 

This, we agree, is what a café should be like.

Sedan kör vi vidare igen. I lilla Rörum, inbäddat mellan kullar och 

åkrar, finns Mandelmanns trädgårdar. Till den här platsen har jag längtat

sedan första gången jag såg ägarna - Marie och Gustav - på TV 

för första gången förra vintern, när allt vara mörkt och stressen

låg som ett tjock moln över huvudet. Tänk, en

gård med djur, mat, blomster och odlingar, som de som vill

får besöka. Fantastiskt, är ordet.

Soon, we are on the road again.

In the little town of Rörum, hidden between

hills and fields, we find Mandelmann's gardens. 

To this place I have longed since I first watched

the owners - Marie and Gustav - on the telly

for the first time, last winter, when everything was 

dark and stressful. Imagine, a farm with

animals, organic produce, food and flowers,

open for anyone to visit. 

Amazing, is the word.

Ja, fantastiskt var det. Och det allra bästa kanske 

var att få träffa lammen. Ofta har jag svårt att känna sådana 

där rus av lycka - men att ett lamm springer emot mig och vill

bli klappat, verkar framkalla just ett sådant.

And amazing it was.

And the very best part of the visit 

might have been to meet with

two of the sweet lambs. 

Often, I find it hard to feel those 

jolts of happiness, but apparently,

they come with lambs running against me,

wanting to be petted. 

Blir man hungrig, kan man köpa sig en trädgårdstallrik 

med grönsaker och fjällhalloumi eller en assiett med 

cheesecake, mandeltosca eller bärpaj. Jag tog en

bägare med mandelglass och bär som var ljuvlig.

Sedan slog vi oss ner i ett av växthusen och satt en stund, där 

under granatäpple och persikor.

If you get hungry,

you can buy yourself a garden plate of vegetables 

and mountain halloumi or a tea plate of cheesecake,

almond tosca or berry pie.

I choose a cup of delicious almond ice cream

and no, I do not regret it.

We ate or sweets in one of the green houses,

resting for a while under the pomegranates and 

peaches growing above our heads.

Ensamma trädet.

The lonely tree.

Efter besöket, och med tusen kilo inspiration i magen, körde vi vidare

över dammiga grusvägar och tog oss till kusten och Rörums strand. Först fick

vi dock vandra genom skuggig bokskog, genom en kohage och under stora,

gamla sagoträd. 

After the visit, and with thousands 

of kilos of inspiration in our bellies,

we drove on over dusty roads 

and ended up at the Rörum beach.

Before reaching it, though, 

we hade to wander through 

a shadowy beech forest, cross a cow's pasture

and admire some great, ancient

trees.

Sedan var vi här - på Thailandsstranden som den heter i folkmun

(och kan förklaras av det kristallklara vattnet, de hängande träden och den gnisslande sanden).

Vi bredde ut ett gammalt lakan i skuggan och låg där ett tag.

En timme, kanske mer. Lyssnade på Monica Zetterlunds jazztoner

och till mormodern på filten bredvid som sjöng

visor för sina barnbarn. 

Soon enough, we came here - to the Thailand beach,

which is the more popular name 

(and could be explained by its crystal water, hanging trees and squeaky sand).

We lay down in the shadow for an hour or two,

listening to some jazz and to a grandmother,

sitting beside us, singing lullabies for her 

grandchildren.

En dag är för kort, brukar jag tänka - och så

var även den här. När solen börjat dala körde

vi vidare till Kiviks hamn, åt stekt sill

med mos och lingon och begav oss sedan uppåt; hemåt, igen

Och morgonen efter åt jag fröknäcke med Mandelmanns 

bifftomater, oregano och havssalt.

Österlén, du är vacker du.

Åk hit om ni kan, hörrni.

Kram,

Hanna

A day is too short, I often think -

and so was also this one.

When the sun had begun setting, we drove on to

Kivik's harbour, ate 

fried herring with potato mash and lingon

and finally returned home.

And the next morning, I had seed crackers

with Mandelmann's beef tomatoes,

oregano and sea salt.

Österlén, you are beautiful.

Go there if you can.

Hugs,

Hanna.

.