Det nya

 Jag ligger nedbäddad i sängen

när jag skriver det här.

Jag har läst i Lyda Sandgrens Samlade verk

och sett blå timmen komma och gå

utanför fönstret. I fjärran dånar

smällar från fyrverkerierna

redan.

Det är den allra sista dagen, 

de sista, skälvande timmarna

på ett oerhört långt år.

Ett underligt, ovisst, osäkert och ganska

otrevligt år.

Jag har mått både bra och dåligt,

vilat mycket, lagat mycket mat,

hållt mig hemma och spritat

händerna nariga. Samtidigt är

jag oerhört tacksam

för att jag bor där jag bor, har det jag har

och känner den trygghet var människa

skulle behöva ha. Så tack för det.

2021.

Januari. Nystart.

Och även om allt inte kommer förändras

till det bättre över natten,

även om tålamodet ännu är värt sin vikt

 i guld och om både vintern och våren

kommer bli tuffa rent måendemässigt -

kan jag inte låta bli att hoppas och önska.

Att allt kommer bli bra.

Jag tror att vi alla måste det - 

måste våga tro på närhet istället för avstånd,

handskakningar istället för armbågs-hälsningar

och att vi på något vis kommer

vara ett klokare, snällare folk

i en ja, bättre värld

när krisen är över.

För den kommer gå över,

snart.

Det nya året önskar jag ska innehålla

sådant som gör mig glad. Tryggheten jag känt

under den här tiden, lunken och den minskade stressen

vill jag inte byta bort utan hålla fast vid.

Däremot längtar jag efter att få fira, bjuda hem och 

bli bjuden bort, vara mer spontan, se större delar

av Sverige (och andra länder), skapa, träffa människor

och våga lite mer.

Här är mitt 2021, så som det ser ut inuti

drömmen:

✷ Alldeles snart får jag erbjudande om en fin liten lägenhet

nära Lund, med högt i tak, fina golv och stora fönster. 

Jag tillbringar våren med diverse projekt inför flytten;

fyndar möbler på loppis, målar om skåp, syr gardiner och letar serviser.

Jag flyttar in, äter flyttpizza på golvet och bonar in mig i mitt alleles egna hem.

✷ Jag lär mig baka surdegsbröd så pass bra

att jag kan gå på känsla.

✷  Jag har frukost- och bokklubb i min lägenhet.

Kokar gröt, brygger havrecappuchinos och dukar fint för mina fina vänner.

✷ Jag läser så mycket som jag lovat mig själv

att göra. För att öva upp koncentrationen, lära mig

mer om omvärlden och utveckla mitt eget

skrivande. Slösurfar och tar onödiga fotografier

gör jag mindre också. 

✷ Jag lär mig mer om illustration och formgivning och

startar ett eget inom kreativt frilansande.

✷ Jag börjar sjunga i kör.

✷ Jag känner mig älskad.

✷ Jag tar med mig vänner och familj ut i skogen.

Vi lagar mat över en eld, grillar pinnbröd, kokar gröt

och äter till strålande utsikter.

✷ Jag låter håret växa långt och yvigt. 

Ja, jag vågar till och med slinga det gyllenblondt.

✷ Jag lär mig mer om antika föremål och design.

Plötsligt vet jag precis vad jag ska leta efter på loppisarna.

✷ Jag får uppleva en jul med snö. 

Jag åker skidor för första gången i livet, sitter framför

en sprakande brasa på julaftons morgon

och dricker kaffe ur en termos i strålande

solsken och många minusgrader.

✷ Jag vandrar i Norrland och

upplever Sarek. Det är fantastiskt.

✷ Museerna öppnar igen och jag får

möjlighet att arbeta med levande historia 

på ett friluftsmuseum.

✷ Jag smakar och lagar nya slags rätter och testar

nya drycker. Jag och Madde håller middagsklubb

och utforskar världens olika kök.

✷ Dalarna, Stockholm

och Gotland är fina platser jag besöker.

✷ En liten, rar och glad hund flyttar in i mitt liv.

Kanske är det någon av mina vänner som blir

hundmamma, och jag får hjälpa till med passning.

✷ En liten tatuering med stor betydelse

 får flytta in på min kropp.

✷ Jag känner att allt bara blir bättre och bättre.

Det nya är snart här. Det kommer bli fint.

Hur ser ert 2021 ut? Vad lämnar ni bakom er,

och kastar er ut i?

✷

Kramar,

H

2020 i en dammig backspegel

Av det första året 

på tjugotjugotalet

återstår en enda, kort och kylig dag.

Jag tänker tillbaka på nyårsafton i fjol,

på känslan och hoppet jag hade i kroppen då.

Det glada tjugotalet -

det har man ju hört. 

Ett årtionde av fest, bekymmerslöshet

och ja - glädje.

Tja, vi får väl se. Allt det vi

drömde om när klockan slog tolv

och himlen skvättes ner av glittrande

färgstänk fick ju,

som vi vet,

läggas på is, gå i dvala

och glömmas bort för en stund.

År 2020 har varit underligt, ovisst

och obehagligt på många sätt. 

Jag var en annan slags människa

vid det där hoppfyllda tolvslaget

än jag kommer vara nu 

på torsdag. Jag drivs av andra drömmar,

andra önskningar, har fått nya insikter

och lagt till x antal nya lärdomar

i min kunskapsbank.

Jag orkar inte återge mitt år i

en utförlig sammanfattning här. 

Mycket för att jag helst vill glömma

en stor del av det som varit.

Jag hyser istället hopp inför det nya,

inför en nystart och att röra mig framåt

år 2021 - tillsammans med 

alla som kämpat det här året.

Här följer därför en liten,

kortfattad överblick över det som varit,

innan vi vänder blad och låtsas att

det där första året på Det glada årtiondet

kanske mest var ett dumt missförstånd.

Det här gjorde jag 2020 som jag aldrig gjort förut:

Jag ställde ut min konst på ett kulturhus i Göteborg, började plugga

konst och design och pluggade en del på distans. 

Inte så mycket nya slags upplevelser det här året alltså. 

Det ska det bli ändring på har jag tänkt. 

Jag tror att man behöver prova, testa och våga ibland

för att utvecklas.

De här platserna besökte jag:

Inte heller här är listan särskilt lång. 

I början av året bodde jag i Kungälv - vilket känns

ganska otroligt när jag tänker på det idag.

Ett helt annat liv, på en folkhögskola mitt ute i skogen,

långt ifrån Skåne och familjen.

I mars, när Corona slog emot Sverige,

flyttade jag hem till Helsingborg. 

Andra platser jag besökt är Göteborg, Lund och Stockholm.

...Och där tar listan slut.

Det här saknade jag mest:

Att kunna planera framåt utan ovisshet.

Att träffa släkten och kramas.

Att bjuda hem och fira.

Att åka till Danmark över dagen bara för att.

Att ha hopp.

Det här var det största som hände:

Corona. På alla plan.

Den här dagen satte avtryck:

Den 17 mars när regeringen meddelade att de som kan

bör arbeta hemifrån och min skola gav oss elever

två val: stanna på internatet tills pandemin är över

eller åk härifrån och kom inte tillbaka.

Jag valde det senare och fick hux flux ställa om

vardagen helt.

Så här skrev jag då.

Mina bästa kulturupplevelser:

Heh. Inte heller dessa har varit särskilt 

många till antalet. Men jag är glad över

att jag hann besöka Stockholm och Nordiska museet,

Hilma Af Klint-utställningen i Malmö

samt se Unga Kvinnor på bio i Göteborg

innan allt stängde ner.

Längtar efter att kunna gå på bio igen!

Det här inspirerade mig:

Jag lyssnade på många, många timmars

podcasts. Nästan inte alls på musik.

Jag tyckte mest om Elsa Billgrens och Sofia Woods

podd Billgren Wood, där

de pratar om allt från vardagsliv, familj och kärlek

till trender i tiden, matlagning och inredning.

Min största personliga framgång i år: 

Jag har insett att det absolut viktigaste som finns

är att ta hand om sig själv.

Allt annat måste få komma i andra hand.

Måste fortsätta påminna mig om detta även nästa år,

och nästa, och nästa...

Det här önskar jag att jag hade gjort mer:

Förutom allt fint jag inte kunnat göra

på grund av pandemin - som att bjuda hem 

vänner, hälsa på vänner, vara mer spontan

och kramas, hade det kanske varit bra

om jag fått ovanstående insikt

lite tidigare under året.

Jag hade en ganska jobbig sommar

rent psykiskt, och det har tagit tid 

att återhämta sig efter det.

Men jag är på god väg!

Det här fick mig att må bra:

Min familj, Alice, mitt jobb, min

utbildning och mina fina klasskamrater,

att skapa

och mina och Maddes frukostträffar

på café.

Imorgon: 2021 i en välputsad kristallspegel

Kram,

H

Dagarna före

 

Hej på er,

och God Jul!

Det är förmiddag när jag skriver det här.

Jag har kokat risgrynsgröt och ätit den med kanel

och körsbärskompott, druckit kaffe,

mumsat på kavring med senap och rökt ost,

lyssnat på mjuk pianomusik, förberett

grönkålssallad och paj,

hälsat på släkt och vänner 

över telefon och bara försökt... andas.

Dagarna har varit långa här hemma.

Jag och familjen har suttit i karantän i snart två veckors tid.

Min syster fick det där på C, och lagom

tills att hon blev frisk fick mamma symptom.

Test, väntan, ännu mer väntan,

och sedan beskedet om att jo,

hon har också haft det.

Skit också. Jag har varit u t t r å k a d,

orolig, understimulerad och sovit dåligt.

Försökt fylla dagarna med saker att göra.

Försökt vara tacksam för det jag har, att familjens symptom

var så snälla, att allt trots allt är bra

och att vi går mot ljusare tider.

Jag ser fram emot mellandagar och början på ett helt nytt,

oskrivet blad till år.

Och även om allt är ovisst och oklart

är magkänslan bra.

Det kommer bli ett fint 2021.

Så det så.

Ja, 

det blev inte som det skulle.

Julafton firas med mamma, pappa,

min lillasyster och våra katter.

Stilla, nära, hemma.

Vi ska ta en promenad, göra ett quiz

och se på familjefilmer jag hittat

på en hårddisk.

Sedan blir det sedvanlig Kalle Anka

till glöggen, ett litet julbord och allt

det där. Rim till våra klappar,

chokladbräck och clementin i soffan.

Hjärtat dunkar hårt i bröstet. 

Ångesten slår rot i mig. Jag är orolig hela tiden. 

Hela, hela tiden.

Så skrev jag i en anteckning

igår. Idag känner jag annorlunda.

Man kan aldrig veta hur man känner imorgon -

och så får det lov att vara. Mående kommer

och går, ändras och omformas

när man minst anar det.

Tyvärr. Eller kanske som tur är?

Ta hand om er,

så hörs vi snart och pratar om 

mellandagslunket.

Kramar,

H

En jul - eller drömmen om den

 Hej på er.

Det är så konstigt det här. Inget blev som det skulle, och efter gårdagens

besked om ännu strängare restriktioner känns det som att man bara får...

acceptera att mycket av det som julen brukar innebära

inte kommer kunna ske. 

Men en del fina, mysiga och härliga saker

har jag lyckats göra, och planerar att genomföra ändå.

En del kommer inte bli av, jag vet ännu inte säkert,

men drömma och låta sig inspireras får man.

Och kanske kan jag bidra med några tips och tankar till er

om vad julledigheten kan fyllas med?

Vi kikar.

Skapa och dekorera.

När man ändå tillbringar merparten av dygnets

alla timmar i hemmet är det väl

passande att försöka göra omgivningen så trivsam

som det bara går.

Aldrig förr har det brunnit så många ljus

här hemma. Vi har burit ner ännu en fåtölj

för att skapa fler sittplatser vid julgranen,

jag har klippt till enkla vimplar

av papper och hängt upp,

och imorgon tänkte jag sätta mig och försöka

få till några julstrumpor...

Julklappar har jag slagit in då och då,

och använt mig av det som funnits hemma.

Silkespapper, tvinnat jutesnöre och

vita etiketter till rimmen.

Finast så.

Jul och advent handlar ju faktiskt

mycket om maten.

Jag har en liten lista på några

rätter och sötsaker jag vill prova att laga,

men eftersom det bara blir vi fyra

i familjen på julafton ska vi vara försiktiga

med att laga för mycket. Hatar att slänga.

Men förutom klassikerna

ska jag baka rågsur med äpple och valnötter,

jordnötsrutor med dadlar, ugnsbakad

risgrynsgröt med körsbärskompott,

Mozartkulor av mandelmjöl med smak av apelsin,

en riktigt syrlig citrussallad

och grönkål i olika former.

Vad lagar ni?

TV och film.

Ja, även om jag gärna vill få in en helt

mobil- och skärmfri dag under ledigheten

består juletiden också av ganska mycket

TV-tid i min familj.

Ensam Hemma, SVTs julkalender,

Mandelmanns Jul, Karl Bertil Johnsson

på Scalateatern, Vår tid är nu, Hjem till jul på Netflix

och Astrid Lindgrens alla

klassiker är några exempel.

Viktigast är kanske Astrid Lindgren ändå.

Bullerbyns nyårsvaka, Tabberaset i Katthult,

Madickens firande och Lottas

julgransjakt är finast tycker jag.

Och vad gör man när man gjort det mesta,

när dagarna känns långa och snön uteblir?

Jo, kanske får man försöka hitta en guldskimrande

stund i taget - något att ge sin

tid till och låta ta tid.

Läsa böcker, strunta i att kolla klockan,

grilla något enkelt i en skogsdunge,

kanske planera (läs: drömma) om

fina saker att göra i januari

(jag återkommer till detta!), sortera

någon byrålåda, framkalla fotografier,

smyga upp tidigt och sätta

på kaffe till resten av familjen,

ta en promenad i tystnad

eller bara

sova en stund

mitt på dagen.

Och ni - 

vad fyller ni den här ovanligt ovanliga

och ovissa julen med?

Kramar,

H

Vad som blev och inte blev

 

Det blev december. Det blev mörkare, lite kyligare,

advent och snart jul. Det blev tågkaos i Skåne, hårdare restriktioner,

inställd skolavslutning och inställd julfika med min klass.

Det blev uteslutet att fira jul med släkten i år.

Det blev onödigt att handla julklappar i butiker. Det blev

karantän och isolering hemmavid, 

ännu hårdare restriktioner och inget luciatåg

i kyrkan. Ingen julotta, ingen

frisk luft och snökyla.

Inte alls.

Det som (förhoppningsvis) blir

är korvgrillning i skogen med familjen när skymningen faller.

En jul hemma som känns härlig, mysig och helt okej, trots allt.

Ljusa besked kring det nya året, nästa studietermin och min systers

studentfirande. En frukostträff med bästa, bästa Madde - och kanske

ett litet julfirande med matlagning tillsammans.

Det som förhoppningsvis blir är en 

julavslutningsfika i ett vackert dekorerat Lund,

en spelkväll med tredje-adventsfirande hemmavid,

några fina julklappar

och ro i själen.

God, utvald och vällagad mat,

hemmagjorda tryfflar och Mozartkulor,

dan-före-dopparedagen-frukost med ugnsbakad risgrynsgröt

och körsbärskompott,

kardemummakaffe med skummad mjölk, linneduk

och vikta servetter.

Julfilmer i soffan tillsammans med pappa

(vi två är de enda som verkligen måste se klassikerna

varje år), julgranspåklädning, skogspromenader

och ja, något slags firande av 

att det här (skit)året är över.

Lite så.

Det som inte blev är sådant jag längtar ihjäl mig efter.

Att få bjuda hem många, fira stort, kramas länge,

gå på juldagsbio, åka skridskor i en skränig

ishall, göra en snölykta, packa bilen full och åka till en

annan stad på julaftons morgon. 

Julmarknader, mina kusiner

och att se snön falla under gatlyktornas ljus.

Sådant.

Men. Det kommer. Det kommer.

Och det kommer bli bra.

Winter Blues

Fredag eftermiddag. 

Efter en intensiv, känslofylld och fin vecka sitter jag på en full 

ersättningsbuss mellan Lund och Helsingborg.

 Tågen är inställda. Kanske fram till nästa år. 

Under en tid där varje dag är en ständig balansgång 

mellan ljus och mörker, hopp och mörka siffror, 

decemberstämning och åtstramade restriktioner, 

var det här kanske droppen. 

Ersättningsbussar i timmar fyllda med resenärer i ett redan 

osäkert klimat. Farligt. Det känns farligt. 

Och jobbigt till den grad att jag inte vet vad jag ska tänka. 

Skratta eller gråta? 

Jag som var så oerhört tacksam över att slippa distansundervisningen, 

den som drabbat mina vänner och nu även min lillasyster. 

Att få ha en plats att ta mig till, klasskamrater att prata med, 

en ateljéplats att arbeta vid. 

Och nu? Fem veckors jullov utan planer, 

bunden till hemmet? 

Värre kan man ha det, absolut är det så. 

Men visst känns det tomt och ledsamt. 

Inget blev som det skulle. Och ingen vet hur allt blir.

Lördag kväll.

Jag ser på julfilm, bakar 

ett pepparkakshus, planerar julklappar 

och värmer mig under filtar

och värmedynor.

Raggsockor och stearinljus.

Och jag tittar tillbaka på

bilderna jag tagit i veckan

och inser att det mesta

är himla fint ändå.