Höstlovsveckan i backspegeln

Vi börjar måndagen med en söndag - igår eftermiddag.

Solen flyttade in i min lägenhet, (som mamma kommenterade så fint) 

och jag dukade upp eftermiddagskaffet på köksbordet.

Jag och Madde tillbringade några oplanerade timmar med

att promenera i Professorstaden här i Lund, titta på 

kråkslott och flådiga doktorsvillor, smyga in i Domkyrkan

och tända ljus, prata och ta igen oss.

Madde förespråkar att vila som en aktivitet i sig;

något att markera i kalendern, och jag försöker

lyssna på hennes råd. Tror vi alla behöver det.

Dagen dessförinnan var en lördag. En lång sådan.

Höstlovsvecka = staden kryllade av barnfamiljer, turister och 

helgfriare. Fint på ett sätt. Men det betydde också att mitt jobbpass

på caféet blev intensivt. Roligt, förstås, men tungt. Efter en sen stängning

blev jag skjutsad hem och lagade middag tillsammans med Alice.

Vi har varit nära vänner sedan lågstadiet och känner varandra utan och innan.

Tycker så mycket om henne. Dessvärre bor hon några timmar bort,

och vi ses inte ofta. Men när vi väl ses har vi det väldigt fint. 

❤

I torsdags gjorde jag något jag aldrig gjort förut.

Något jag velat göra länge, men inte berättat för någon.

Och eftersom min kära mamma läser den här bloggen väntar jag

lite med att berätta här. Inget stort, egentligen. Men fint. 

fredags.... vad gjorde jag då?

Just det. Jag åt en gröt med illröda äpplen,

hallon och pepparkakskrydda. Gott.

Sedan pluggade jag ifrån soffan och kämpade mot

ensamhetskänslorna och tröttheten. 

Promenerade till affären och köpte tre stycken

sharon/kaki/persimonfrukter på Hemköp.

De är så himla goda ju.

I onsdags sken solen över Helsingborg, dit jag rest 

över dagen. Min pappa firade sin femtionde födelsedag, och vi

åt långfrukost med pumpabröd som jag tagit med från jobbet.

Mycket annat gott också. 

Därefter åkte jag, mamma och pappa utomlands.

Knäppt. Jag har inte besökt Danmark sedan innan pandemin,

men nu är det ju faktiskt möjligt. Och ifrån Helsingborg går

båten till Helsingør på tjugo minuter. Hipp happ så var

gatorna täckta av kullersten, fasaderna putsade i pastell,

skyltfönstren fyllda med öl och ost

och luften fylld med ett annat språk.

På båten tillbaka åt jag två røde med tillbehör,

som sig bör. Det smakade barndom.

Och jag avslutar inlägget med en annan helg,

den förra, då hösten stod på sin spets och jag mådde 

väldigt bra. Var avslappnad, åkte hem till familjen,

promenerade på Fredriksdals friluftsmuseum, åt kastanjer

och klappade på katterna. Sådant själen behöver.

Och nu, idag, börjar allt samman om igen.

En ny vecka. Mitt i månaden, mitt i november,

mitt i vardagen och livet. 

Och det känns helt okej.

Hur mår ni? Berätta.

Kram,

H

❤

Alla hjärtans-hälsningen

 

Hej på er, trevlig söndag och Alla ♡ dag!

Eller kärleksdagen, kanske vi kan kalla den. Den mjuka

och snälla dagen. Det sänker ribban litegrann.

Jag brukar inte fira den 14:onde nämnvärt, 

men tycker om att göra något fint för nära och kära.

En liten gåva, en dessert, långfrukost 

eller god middag. Årets bidrag från mig

blir en långkok bolognese med pasta

till kvällen.

Jag har just dukat undan brödrosten och

kaffekopparna här hemma, och ska skissa på ett skolarbete

en stund, innan mamma kommer hem

och vi ska ut på tur i solen.

Många här nere i Skåne tar tillvara på minusgraderna

genom att ge sig ut på isarna. Hu.

Det vågar jag ej. Nej. 

Vi tar en liten titt på veckan som passerat:

Hemmastudier, redovisning, gruppsamtal, snöstorm,

solsken, en mysig övernattning och matlagnings-

kväll hos fina Madde, gröt, hallonpaj och katter.

Ett gulligt möte (?) på vår uppfart.

En precis lagom, fin helg

på ett pensionat vid havet tillsammans

med mamma.

De sista, saftiga citrusfrukterna.

Vinterbadare och våghalsar.

Min morgonvy innan Milou

tassar in till mig...

och allra helst vill lägga sig

ovanpå mig. Inte sidan om.

En efterrätt framför

På Spåret.

Ännu en morgon, ännu en gröt.

Här med hallon och äpple.

Årets första solkatter

på min vägg!

Fatet med semlor som jag

monterade på jobbet igår. 

Som små bulliga moln.

Ett lördagsbad.

Samt en söndagsfrukost.

❤

Jag kom att tänka på att jag inte minns hur

jag tillbringade Alla hjärtans dag i fjol.

Det enda jag vet att det var i ett annat

slags liv, och att vi ännu inte hade någon

aning om vad Corona var.

Underligt.

Ha en finfin vecka nu, 

snart kommer våren.

H

Att dricka chai, koka gröt, klappa katter och få brev

Hej på er fina, fina ni. Hur mår ni? 

Idag var det becksvart utanför tågfönstret när jag kom hem från skolan.

Vintern är i antågande, och det är viktigare än någonsin att hålla

hårt i det varma, trygga och vackra i vardagen.

Jag läste ett så himla fint inlägg hos Emma, 

där hon listar sådant som är fint med årets kanske annars gråaste månad.

Och jag började tänka i samma banor - på saker som får mig att

må bra, känna hopp och glädje 

i novembermörkret.

Det här är vad jag kom fram till. 

Att gå omkring med ett kuvert saffran i plånboken. Varje gång jag öppnar väskan doftar det vinter.

Att koka saffransgröt med steel cut oats, apelsin, kanel och kardemumma.

Att träden brinner nu.

Att dricka chai och äta krispiga scones på tesalong efter skolan, medan regnet öser över Lunds kullersten.

Att jag längtar efter att skriva igen.

Att vakna tidigt, göra i ordning frukost på en bricka, stryka eld på en tändsticka och tända ett ljus. Att sitta i sängen, att den fortfarande är varm, och äta framför morgonläsningen.

Att bjuda hem sin bästa vän samma regniga lördag, äta indisk blomkålsgryta med mathavre och söta tomater, karva varsin pumpa för första gången på flera år, se Så mycket bättre och dricka kaffe med skummad mjölk.

Att alla i min klass är så duktiga, inspirerande, olika och drivna. Att alla är så snälla.

Att få brev från sin brevkamrat.

Att vakna upp en ruggig söndagsmorgon och lägga en värmekudde i sängen. Att mamma kommer in och lägger sig bredvid en stund.

Att komma till jobbet en regnig lördag och komma på sig själv med att gå runt och le för att man trivs där så himla bra.

Att inte kunna motstå frestelsen att plocka upp sammetslena kastanjer från gatan och stoppa dem i fickorna.

Att ha mönstrad kappa, plocka fram mammas tjugo år gamla halsduk och köpa nya kängor inför vintern. Att känna sig fin i det.

Att klappa sina katter. Bära dem i famnen och ge dem några extra bitar godis fast de redan fått.

Att lyssna på en musiklista man satt ihop själv.

Att andas in höstmorgnarnas höga, klara och fuktiga luft. 

Att hitta nya, intressanta och trygga bloggar att följa. Nya, kreativa och inspirerande personer att lära känna - kanske även utanför internet.

Att inte ens skämmas för att jullängtan infunnit sig. Jo, det är sant.

Att boka in ännu en traditionsenlig frukost-träff mellan 07:05 och 08:30. Att prata om livet här, då och sen, sörpla finkaffe och njuta av Gateaus valnötsbröd med dijon, lagrad ost, krispig sallad och nymald svartpeppar. Att kramas hejdå och känna sig rörd av tacksamhet redan innan nio på morgonen.

Att drömma och planera inför en alldeles egen lägenhet.

Att jobba med en skoluppgift till långt inpå småtimmarna - men hinna klart i tid. Att resultatet faktiskt blev över förväntan och att få komplimanger för sin insats.

Att vintertiden förvirrar men händer. Att himlen blir mörkare men att inomhus - där skiner ljusen.

Att böcker finns. Att vänta på en beställning med ett signerat exemplar av en alldeles extra fin sådan.

Att göra kvällsyoga bredvid sin mamma en söndagskväll.

Att få fina kommentarer här inne, och vilja dela med sig av mer.

Ha en fin höstlovsvecka, oavsett om ni

är lediga eller jobbar, kämpar med tentor

eller är ute på äventyr.

Kram,

H

Om att bli nyförälskad i en stad, röras till tårar av kärlek, ha hopp om framtiden och älska livet här och nu

 Ja, så är det.

Jag mår så himla bra just nu.

Det är september - den vackraste och skönaste månaden näst efter maj.

Sensommaren drar sin absolut sista suck, morgonluften är hög och klar

att andas. Jag stiger upp i mörker, kokar gröt, tänder ljus och 

tillbringar en stund i ensamhet.

Packar min väska och sätter mig på tåget. Försöker hålla avstånd. 

Läser, lyssnar på lugn musik, inspirerande podcasts om kreativitet och mående 

och betraktar de Skånska slätterna svischa förbi utanför. 

Morgondimma över fälten. Danmarks silhuett är osynlig i väst.

Jag åker till Lund. Pendlar varje vardag. När jag stiger av

på centralen möter doften av nyrostat kaffe emot mig. 

Kanel, kardemumma. Skolmatsbespisning. Varför är morgnar

så annorlunda mot alla andra tider på dygnet? Nystart.

Och Lund, sen. Lund på hösten är det vackraste som finns. 

Myllret, tryggheten, vildvinsrankorna på universitetsbyggnaden

som skiftar i oxblodsrött. Torghandeln på Clemens.

Creperier och caféer. Domkyrkans slag och Allahelgonakyrkans

mystik. Akademibokhandelns tusentals titlar.

Kullersten, flanörer, stadsparksliv och sprakande

fontäner.

Jag försöker tänka enklare i höst - har tröttnat på att aldrig vara

här och nu och ständigt planera för nästa steg.

Och drömma om framtiden på olika sätt, känna hopp och förväntan

gör jag ju fortfarande. Men med pandemin och all osäkerhet

kring allting har jag tvingats börja tänka annorlunda. 

Det har varit bra för mig. 

Sänkta krav på mig själv, större fokus på att må bra i nuet

och att ta en dag i sänder. Det är så klyschigt 

att man kan börja undra. Men det är sant.

Och jag mår plötsligt så himla mycket bättre än förut.

Jag promenerar till skolan under äppelträd som jag pallrar

mellanmål ifrån, mellan femtiotalshus och nybyggda skrapor.

Solen reflekteras i de moderna glasytorna.

I skolan: Morgontrötta elever, klasskamrater som hälsar och skrattar.

Min alldeles egna ateljéplats, föreläsningar om konsthistoria,

arbete med att binda böcker, studiebesök på museer och konsthallar,

utflykter, lunch och fika. Sol ute, arbetslust inne.

Går in i mig själv och arbetet och socialiserar mig 

när jag har lust och ork. Inte för höga krav nu.

Det är okej.

Jag har bokat en resa till Stockholm med Alice.

Vi ska besöka vår gemensamma vän Linnea, äta brunch,

bo på hotell, gå på Skansen i höstskrud, köpa

julklappar i Gamla Stan och låtsas att vi har lite mer pengar

än vi egentligen har på flott restaurang.

(I alla fall en medelflott en.)

Fram tills dess ska jag arbeta med kreativa saker som får mig

att känna genuin glädje inför det jag älskar mest - att skapa.

Jag ska gå på lägenhetsvisning, se min kusin döpas,

fira min lillasysters födelsedag, få helgbesök från Göteborg, 

jobba på en arbetsplats jag trivs på,

plocka björnbär och träffa mina vänner.

Mina vänner, som rör mig in i själen

när de berättar att de vill ses, att de bryr sig, att de tycker

om att vara med mig. Som jag träffar över

långa frukostar mitt i veckan och pratar, pratar, pratar

om livet med. Som också känner hopp

om framtiden. Om livet.

Det finns så oerhört många fina och vackra ting

jag vill göra, se och uppleva.

Det är dags att sluta slösa tid på att upprepa

gamla, tråkiga mönster.

Eller vad säger ni?

Är vi inte värda det, tro?

nytt och gammalt och tiden som går

Det är vinter i Sverige men det märks knappt.

I alla fall inte här, på västkusten. Här regnar det nästan

jämt, blåser från alla håll som finns och 

är bara ganska... kladdigt.

Men idag, hörni, sken solen över

stan. Jag vaknade upp hemma hos kusiner

efter en lördag och kväll tillsammans, med god mat

och bus med ettåringen. Jag träffade

Alice, det kändes nästan som vår,

vi åt lunch på Avenyn och lapade sol

inne i Trädgårdsföreningen. Spenderade pengar 

på varma koftor och randiga

tröjor, drack skummig cappuccino och 

pratade om önskningar och mål.

Just nu förundras jag ofta över hur snabbt

tiden går. Alltså, verkligen. Snabbt. Jag kan

vara ute och springa och plötsligt vara 

tillbaka där jag började, sitta och måla

på mina självporträtt och plötsligt vara klar med ett nytt.

Fem veckor till vinterlov är nu bara tre,

och i Kungsträdgården blommar

de första, vilsna körsbärsblommorna. 

Vinter utan vinter, vad blir det? 

Istid utan is?

Tid?

Ha. Knappt ens det.

Nu.

koltrastar som sjunger i skymningen - vidöppna fönster - mammas pelargoner

Anne på Grönkulla - loppisfynd: snäckformade saltkar och engelska gräddkannor

ljusa nätter - kavring med västerbottenost - vita spetsblusar - pionknoppar - nybäddade sängar

matsäck & picknick - drömmar och förväntningar - Midsommar på Saltkråkan

Monicas jazz - kylskåpskallt vatten - tupplurar i skuggan

snart, sen, nu.

fint i mars

Hej på er.

Jag är nyss hemkommen från andra sidan jorden, där gula fåglar

stjäl smulor från frukostbordet och havet är lika varmt som ett badkar.

Jag visar er lite bilder snart, lovar.

Tills dess: Det är mars och snart vår och Påsk. I olika hörn av

internet blommar den nya årstiden i pastell, och jag

har hittat några fina delar att dela med mig av här.

Köksdetaljer från Anthropologie, fantastisk mat av Lori Stern & jordnära färger hos Jessica Mau.

Puss.

Saker som är fina just nu

Januari och februari är nog de månader på året jag avskyr mest. 

Solen går inte upp, vindarna är isande och snustorra och allt som heter

sommar-sol-och-värme känns så oerhört långt bort.

Just nu är det mycket i skolan, jag är trött och har dessutom drabbats av

kliande hårbotten och spruckna läppar till följd av den acnemedicin jag äter. Men

trots allt finns det små, små ljusglimtar - silver linings - som skymtar här och där

i tillvaron. Vi tar en titt:

1. Tokyo.

Bilder från Sandra

Tokyo verkar vara en sådan underbart konstig och annorlunda stad. Där är
de bästa restaurangerna små hål i väggen och vuxna män sitter med kaninöron på tunnelbanan.
Toaletterna är rena och de flesta verkar tycka om katter.
Jag har aldrig varit i Japan, än mindre Tokyo, men jag längtar dit så himla mycket.
Och längtan föds och föds om på nytt när jag kikar i Nio till fem- Sandras bloggarkiv,
när jag läser Gästkatten av Takashi Hiraide eller ser Tokyo Diner Midnight Stories på Netflix.

2. 2017.

I juni tar jag studenten och efter det åker jag till Grekland med några kompisar.

I sommar kommer jag kanske sommarjobba en del, och i september

besöker jag Toronto i en vecka! Det känns fint att ha hela två resor att se fram emot -

men såklart läskigt att flyga själv till en annan kontinent...

3. Igår hörde jag en koltrast sjunga i skymningen.

fina saker

oktoberkonst

en dos höst i 800x1200 pixlar.

veckans matinspo, vecka ?

nu är det sommarlov och jag struntar blankt i

vilket vecka det är. men här är i alla fall lite härliga matbilder

från min pinterest. kan jag nämna pestobröd, ugnsbakad blomkål,

raw fikontart, mango & kiwismoothie, mozzarellapizza, citron & ricottacheesecake och 

prosciuttopasta utan att det vattnas i era munnar?

marslängtan

Det händer så mycket nu. Mycket roligt, mycket sorgligt. Mycket sol, mycket dimma. 

Ni förstår. Jag har i alla fall fyllt sexton år och önskade inte mig så värst mycket. Jag ville ha kokböcker 

och fick två jättefina; Green Kitchen Stories som jag berättat om och Jamie Olivers Mat för

 hela året. Jag fullkomligt älskar Jamie Oliver, hans matrevolution i USA till exempel, 

han är en av

 anledningarna till varför jag intresserar mig för matfrågor.

Jag längtar mest hela tiden nu, när himlen är oföränderligt grå och kajorna skränar 

tjugofyra timmar om dygnet utanför mitt sovrumsfönster. Jag längtar till främmande

 land. Och sommar. Sommar, sommar kom snart, annars går jag under.

Veckan fina den här veckan ser ut som följande:

funderar på att klippa mitt lockiga svall 

till en kort bob och slinga blondt...

Och är sugen på tomatsoppa.

kram