Gott slut och godare nytt

Så var ett nytt år kommet. Ännu ett. Jag har firat nyår med Emma och haft 

ett ganska perfekt avslut på 2022 om jag får säga det själv. 

Hoppas att ni också haft det fint, och att ni är snälla mot er själva idag.

Under de senaste dagarna har jag försökt reflektera, blicka tillbaka

och sammanfatta året som gått. Jag har inte kommit fram till så mycket. 

2022 känns, i mitt fall, som ett slags… mellanår. Jag befinner mig på ett vis på 

samma plats nu som för ett år sedan; i behandling för en ätstörning och på 

paus från mina studier på programmet Grafisk design i Malmö. 

Jag bor kvar i min lägenhet och har varken skaffat partner eller hund, 

inte klippt håret kort och inte målat om hemma. 

Samtidigt är jag rikare på livskunskap, har utvecklat mina vänskapsrelationer 

och fått några nya, blivit lite tryggare och schysstare mot mig själv och kämpat 

hårt för att leva närmare mina egna värderingar. 

Så, 2022 är kanske ett sånt där år som bara behövs ibland - för att bygga en bro 

mellan det gamla och nya, lägga en grund för vuxenlivet och bereda plats för 

eventuella framtida, mer drastiska förändringar. Typ.

Vid fjolårets nyår skrev jag ett inlägg här på bloggen där jag blickade 

tillbaka på mina intentioner och punktade upp önskningar för 2022.

Det här hoppades jag på då: 

✷ Bli frisk och fri.

✷ Fortsätta prova nya saker och ny mat.

✷ Läsa böcker.

✷ Fortsätta bygga upp och förbättra relationer

till vänner och familj.

✷ Använda och uppskatta saker jag äger 

snarare än att köpa nytt.

✷ Ha sommarsemester.

✷ Fjällvandra.

✷ Baka och laga recept från mina kokböcker.

✷ Bära mer färg.

✷ Åka längdskidor.

✷Komma iväg på en liten resa.

Nu när jag har facit kan jag meddela följande:

✷ Jag är ännu inte helt frisk och fri - men på god väg!

✷ Ja, jag har provat på både nya saker och ny mat. 

Jag har blivit styrelseledamot i min bostadsförening, besökt Paris, 

Uppsala och New York, designat etiketter som hamnat på butikshyllorna, 

ätit polska piroger (igår!), råbiff, pretzel och spätzle. Bland annat.

✷ Jo, jag har läst några böcker. Inte många - men det är alltid något.

✷ Relationer har byggts på, utvecklats och lagts tid på. 

✷ Jag har använt mina saker men även köpt en del nytt. Svårt det där.

Var ligger balansen mellan att vara ekonomisk, tänka hållbart,

unna sig och släppa på kontrollen?

✷ Jag hade en fin sommarsemester! Jag var i Stockholm 

och Uppsala med min Madde och det var fantastiskt.

✷ Tyvärr har ingen fjällvandring inträffat. Kanske år 2023 året det händer?

✷ Mina kokböcker har använts litegrann, men samlar dessvärre mycket damm. 

Jag jobbar på det.

✷ Jo, mer färg har jag nog faktiskt burit i år. Kanske håller jag på 

att hitta en trygghet i hur jag vill klä mig?

✷ Längdskidor förblir oåkna.

✷ Jag har rest! Både inom Sverige och utanför - två gånger till och med.

Sammanfattningsvis har jag visst rört mig en bit i den riktning jag velat forma året 2022. 

Inte fullt ut, men en bit på vägen. Så, vad tänker jag kring de 364 dagarna framför oss? 

Om ännu en omgång vinter, vår, sommar och höst? Jo, lite såhär:

År 2023 vill jag…

✷ Bli helt frisk och fri. För det måste gå.

✷ Som ett led i ovan nämnda mål: Äta mer socker och härlig mat.

✷ Fortsätta prova nya saker.

✷ Ha ännu fler husmorsklubbar med Emma.

✷ Jobba på någon av mina bokidéer. Hallå Emma, ska vi skriva en gröt-bok?

✷ Läsa.

✷ Bli mer bekväm med att vistas i naturen: 

Lära mig elda, vandra utan oro, äta utomhus och utforska nya platser.

✷ Sova och vila mer.

✷ Fira min 25-årsdag på ett härligt vis.

✷ Besöka norra Sverige (Förfrågningar om att bli min resepartner mottages gärna).

✷ Kompromissa lite mindre.

✷ Utveckla min kreativitet och göra mitt skapande mer professionellt.

✷ Röra mig på ett sätt som passar mig. Vandra, yoga och dansa.

✷ Se fler film-klassiker.

✷ Umgås med min släkt, hälsa på bebisar och stärka relationsband.

✷ Kramas.

Ja, lite så. Slår inte mina önskningar in så gör de inte det, men jag tror att de har större 

chans att bli sanna bara genom att jag formulerat dem för mig själv. Och nu, när också ni,

fina läsare, vet om dem - så kanske chansen ökar ytterligare.

Ha det nu så fint ni bara kan, så hörs vi snart igen.

Kram,

H

Fem år senare

Det är den 14 juni idag.

För fem år sedan sprang jag ut från Katedralskolans lokaler, sjöng på ett flak och hade studentfest i mina föräldrars trädgård. Sedan den dagen har cellerna i min kropp förnyats, dött och bytts ut. Jag har klippt håret kort och låtit det växa långt igen. Jag har besökt nya världsdelar, fått en drös nya vänner och lyckats hålla kontakten med många av de gamla. 

Jag har glömt ganska mycket spanska men lärt mig dricka kaffe och köra bil. Bott i studentkorridor, i extrarummet bredvid hallen hos föräldrarna - och numera i min egen lägenhet. Jag har pluggat på folkis, folkuniversitet och universitet. Påbörjat, avslutat, tvingats avbryta. Jag har jobbat med en hel del olika saker; Agerat fotograf och skribent, dekorerat skyltfönster, jobbat på kyrkogård, suttit i kassa, varit kock, servitris och barista. Lagat buffémat till Laleh på ett slott, sålt burgare på konserter, varit utklädd till påskkärring på en marknad och pysslat med barn på en förskola.

Jag har varit trött, blivit sjuk, gått i terapi, blivit sjukskriven och kämpat mig bort från allt det svåra. Jag har hoppat fallskärm, trillat av en häst och tatuerat underarmen. Genomlevt en pandemi, vaccinerat mig och opererat mig. Jag har slutat vara vegetarian och slutat hata koriander, slutat vara överambitiös och börjat öva på att chilla mer.

Jag har längtat, saknat, känt mig ensam och älskad. Varit modig, rädd, orolig och obrydd. Jag har sett djungel och glaciärer, vattenfall och korallrev. Jag har badat i varma källor och sett norrsken från ett flygplansfönster. Haft en egen konstutställning, gått en kurs i projektledning, gått back och gått hem tidigt för att jag inte orkat.

Jag har inte blivit full eller festat till 07. Jag har fortfarande varken sett norra Sverige eller 

Dirty Dancing, inte lärt mig baka surdegsbröd, inte åkt skidor eller fattat grejen med öl. Inte heller har jag fått en kandidat i något, fått fast tjänst inom något, fått koll på livet eller koll på vem jag är.

Jag är annorlunda. Men också typ samma. Typ, nästan, exakt samma Hanna.

 

En ny address

 Det är måndag och veckan är tio. Skåne har prisats med en hel

veckas strålande och hoppingivande solsken.

Klar vinterluft, varma husväggar, stadsbor utplacerade på bänkar

och gräsplättar eftermiddagen ut.

Det är först när solen sjunker ner i Öresund igen

som världen åter blir iskall och grå, och man påminns om

att det inte är sommar riktigt ännu. 

Jag stiger upp klockan 06:00 och tar mig an dagens

första uppgift - liksom varje måndagsmorgon under de senaste

elva veckorna. Ett kort samtal med en sjuksköterska i vit klädsel.

Lysrörsljus. Pip ifrån våg och blodtrycksmätare.

Och en siffra noggrant antecknad i ett diagram

med mitt namn som rubrik.

Jag får ett halsband och en rad lyckohälsningar

innan jag sätter mig i en taxi

med destination Malmö.

En ny address - en att återvända till, varje vardag

vecka ut och in, så länge det är nödvändigt och

tills det inte är det längre.

Ett flervåningshus mitt i centrum, är det.

Våning sju. En lång korridor som mynnar ut i 

stora, ljusa salar med utsikt över halva staden.

Bländande morgonljus och trötta ansikten.

Jag blir serverad frukost samt en generös mängd

information. 

Ord som regler, riktlinjer, faser, mål, utvärderingar 

och utmaningar flyger runt inne på kontoret där jag träffar

min behandlare. Efter vårt 45 minuter långa samtal

säger hon "Det ska bli bra det här"

och jag försöker intala mig att hennes ord

är fakta snarare än förhoppningar.

Dagen är lugn, lång och annorlunda.

Nya bekantskaper, nya förhållningsregler. 

En ny smak på kranvattnet, nya lokaler att hitta rätt i,

ett nytt schema och en ny sorts mat.

Jag äter turkisk yoghurt och granola, en lyxig pastarätt

med örtsås och parmesan, flera glas juice, 

salta nötter och en delicatoboll till kaffet.

Dötiden mellan målen blir tid för måltidsplanering, 

för grubbleri och för att läsa böcker.

Vila - och vila lite till.

Klockan 15:30 släpps jag återigen ut 

i solskenet utanför byggnaden. 

Jag handlar toapapper och flingor inne på ICA

men har tankarna kvar i matsalen,

däruppe på våning sju.

Jag tar regionbussen hem till Lund

men lämnar huvudet i Malmö. 

Lyssnar på en podcast men har nog glömt hörselsinnet

inne i föreläsningssalen där jag satt hela förmiddagen.

Och så är det väl, när man påbörjar något nytt,

byter miljö och kastas in i ett nytt sätt att ta sig an

vardagen; Man lämnar bort en del av sig själv

till den hemvist där tankarna, huvudet och alla ens sinnen

för tillfället flyttar in och slår sig ned - 

på en ny address,

 så länge det är nödvändigt och

tills det inte är det längre.

Kramar,

H

Ett år - och så ännu ett

Hej på er, alla nyårsfirare.

Hoppas att julen, mellandagarna och tillvaron

gjort er gott. För min egen del har juldagarna varit okej,

men jag har varit trött och ganska ledsen. 

Så kan det bli - och så får det lov att vara ibland.

Idag ligger dimma och regn tungt över Lund,

och solen struntade i att stiga över horisonten. Det är nyårsafton.

I fjärran ekar smällar av fyrverkerier.

Jag är ingen firare av rang, utan hade sett fram emot

en alldeles underbart lagom och trygg afton tillsammans

med min själsfrände Emma - som liksom jag helst

tillbringar den 31:e med matlagning och På Spåret.

Planerna fick tyvärr lov att ställas in - jag är inte helt kry -

och det känns väldigt tråkigt. 

Istället för att fokusera på idag vill jag i detta inlägg

fokusera på det som varit och det som komma skall:

Ett år - och så ännu ett. Låt oss se bakåt och framåt!

2021 - vad hände då? På ett sätt känns det som att 

världen stått stilla; som att 2020:s omvälvande världskriser

lämnat kvar en skugga som täckt in året i en dimma av

väntan. Och så har det ju varit, på många sätt.

Men för min egen del, på ett personligt plan, har 2021

innehållit många förändringar och ganska stora livshändelser.

Trots närvaron av en begränsande pandemi.

För ett år sedan skrev jag såhär på bloggen:

Här är mitt 2021, så som det ser ut inuti drömmen:

✷ Alldeles snart får jag erbjudande om en fin liten lägenhet

nära Lund, med högt i tak, fina golv och stora fönster. 

✷ Jag lär mig baka surdegsbröd så pass bra att jag kan gå på känsla.

✷  Jag har frukost- och bokklubb i min lägenhet.

✷ Jag läser så mycket som jag lovat mig själv att göra.

✷ Jag lär mig mer om illustration och formgivning och

startar ett eget inom kreativt frilansande.

✷ Jag börjar sjunga i kör.

✷ Jag känner mig älskad.

✷ Jag tar med mig vänner och familj ut i skogen.

✷ Jag låter håret växa långt och yvigt. 

Ja, jag vågar till och med slinga det gyllenblondt.

✷ Jag lär mig mer om antika föremål och design.

✷ Jag får uppleva en jul med snö. 

✷ Jag vandrar i Norrland och

upplever Sarek. Det är fantastiskt.

✷ Museerna öppnar igen och jag får

möjlighet att arbeta på ett friluftsmuseum.

✷ Jag smakar och lagar nya slags rätter och testar

nya drycker. Jag och Madde håller middagsklubb

och utforskar världens olika kök.

✷ Dalarna, Stockholm

och Gotland är fina platser jag besöker.

✷ En liten, rar och glad hund flyttar in i mitt liv.

✷ En liten tatuering med stor betydelse

 får flytta in på min kropp.

✷ Jag känner att allt bara blir bättre och bättre.

Med andra ord: Många önskningar och mål.

Och jag kan bocka av en del av dem:

Jag har, efter en smått overklig dag i januari,

hittat, köpt och flyttat in i min Lundalägenhet.

Och jag nyper mig fortfarande i armen när jag tänker

på hur fin den är. Och jag är glad över att jag redan

hunnit bjuda in till frukostklubb och middagsmys

i den ett flertal gånger.

Bakat med surdeg har jag inte gjort,

men jag har hittat en fin kör att sjunga i och lärt mig mer

om form och design - genom utbildningen jag

avslutade i juni såväl som i den jag påbörjade

i augusti. Jag har en riktning att gå i, och inte förrän om

tre år behöver jag välja en ny. Det känns skönt.

Jo, museerna öppnade igen - och jag fick

på sätt och vis möjlighet att arbeta i en sådan miljö.

När jag dekorerade skyltfönster på Kulturen

nu innan jul fick jag vistas på en fin plats

och känna mig delaktig i den.

Under vintern och våren träffades jag

Madde många gånger för att grotta ner oss

i matlagning från olika länder.

Vi har kommit av oss med vårt projekt

litegrann, men jag ser fram emot

att fortsätta testa nya smaker och rätter,

vilket jag också gjort i år i och med matkvällarna

med M.

Inte reste jag till någon ny plats,

men det är jag inte ledsen över.

Ingen hund och ingen julafton i snölandskap

- men ett långt, yvigt hårsvall,

en tatuering på min arm och ett hopp

om att allt faktiskt kan bli bra - det tar jag med mig.

Annat fint och nytt som jag gjort och upplevt i år:

✷ Skickat in en bokidé till förlag

✷ Gjort pasta från grunden

✷ Spelat vinylskivor

✷ Tagit antikroppstest. Och vaccinerat mig.

✷ Börjat studera vid universitetet, skrivit tentor och fått bra betyg på dem.

✷ Vunnit en budgivning.

✷ Sett min syster ta studenten

✷ Varit på Allsång på Skansen.

✷ Tecknat elavtal, installerat Wifi, köpt en dörrmatta

Ja - känt mig vuxen, helt enkelt.

✷ Haft coachingsamtal.

Och så, avslutningsvis, vill jag formulera en liten

lista på sådant jag önskar få uppleva år 2022.

Inga löften, egentligen, utan snarare mål.

En del viktigare än andra. Men alla betydelsefulla:

✷ Bli frisk och fri.

✷ Fortsätta prova nya saker och ny mat.

✷ Läsa böcker.

✷Fortsätta bygga upp och förbättra relationer

till vänner och familj.

✷ Använda och uppskatta saker jag äger 

snarare än att köpa nytt.

✷ Ha sommarsemester.

✷ Fjällvandra.

✷ Baka och laga recept från mina kokböcker.

✷ Bära mer färg.

✷Åka längdskidor.

✷Komma iväg på en liten resa.

Annars vill jag mest bara fortsätta leva livet

jag skapat för mig själv här i min stad, med mina vänner

och mitt plugg, i min fina lägenhet.

Gott nytt år på Er,

ni fina som kikar in här ibland, trots att

det kan dröja mellan inläggen.

Ha det fint så hörs vi i januari.

H