Sånt jag tänker på (mest färgen gul).

 Hej alla vänner. Ni som läser, trots min radiotystnad.

Man kan väl säga att jag själv befinner mig i en slags radiotystnad just nu. Jag är avskärmad från omvärlden och försöker också att aktivt avskärma mig lite, för att inte känna för stor panik kring allt som sker på platser där jag inte befinner mig. Utanför mitt fönster skiner solen mot en husvägg som jag längtar efter att få sätta mig mot. Jag har hört att snödropparna skjutit upp ur lövtäcket; att tjälen släppt sitt tag om jorden. Jag vill uppleva det där, vill vara med när våren vaknar. Men. Att stänga av Instagram på julafton, ni vet? Lite på det sättet måste jag agera just nu. För att inte drabbas av inre oro över allt jag missar.

Våren kommer, och även om jag inte riktigt kan vara i den just nu så försöker jag lugna mig med att den bara är i sin linda. Våren kommer, och den kommer växa sig större och starkare och bredare och snällare och varmare. Den kommer. Ovh även om min vår ännu är oviss så vet jag att jag kommer må bättre, kommer få vara med om fina saker, kommer fylla 28 (hu), fira påsk och flytta tillbaka till min lägenhet. Det kommer bli bra. Sen. Snart.

I stunder av svaghet, när disciplinen sviker, hamnar jag ändå i den där appen. Att fota och skriva, kika på mina vänner och de jag knappt känner - det är ju sånt jag tycker om. Fina bilder och vackra motiv. Färg, när min egen vardag bokstavligen mest är grå. Och i sådana stunder sparar jag ner, skriver upp och påminner mig själv om det jag skulle vilja göra, skapa och kanske äga. När det, lite senare i vår, blir sådär bra som jag ska se till att det blir.

Jag tänker på ramslök. Att den snart kryper fram i gläntan bakom vårt stadsbibliotek. Och vid slottet i Torup, har jag hört. Att det doftar fränt av vitlök när man närmar sig, och att det egentligen inte är den godaste råvaran men att maten i alla fall blir pigg, grön och pigg. Och Emma är så bra på att laga vacker mat med just ramslök. Jag tänker på att jag vill sy. Att jag vill baka Hot Cross Buns (eller köpa med mig från Bagaren och Bonden). Rosta dem skivade i tu, bre smör på. Jag tänker på att jag vill måla vackra, personliga påskägg med familjemedlemmarnas namn på, som man kan återanvända år efter år. Jag tänker på fina pyssel jag vill göra, när tid finns. Jag tänker på en yogamatta med mjuk lammull som ser ut att passa en stel kropp som min. Jag tänker på ost. Jag är så sugen på ost som smakar ost. Och jag vill aldrig aldrig igen känna mig oförtjänt av att ha en ost i kylskåpet.

 

Jag tänker väldigt, väldigt mycket på färgen gul. Att jag vill måla något gult. Och när jag nu ska flytta tillbaka in i min etta i södra Lund efter Valborg så har jag ju faktiskt möjlighet att måla något, just, gult. Kanske hade min kokvrå passat i en citrongul nyans, såsom vi hade det hemma i köket i huset där jag växte upp. Jag tänker på vårskor, gärna i rosa, brunt eller rött. Jag tänker på att jag ska göra en ny tatuering när allt det här pissiga är över och jag tänker som vanligt på taxar. Jag tänker på en klänning som kanske skulle passa på det bröllop jag blivit bjuden till i maj, och jag tänker på att jag så gärna hade velat äta våfflor på min födelsedag (dagen innan våffeldagen). Jag tänker på en utställning i Bjuvs konsthall som jag vill besöka med mamma. Jag tänker på att jag kanske snart får besöka en stuga tillsammans med mina vänner och att vi ska tillbringa en helg med böcker, skog, hav och korvgrillning. Hoppas.

Jag tänker vidare på min lägenhet – eller kanske blir det en ny. Jag har en bevakning på lägenheter vid St:Knut i Malmö på Hemnet, och där dök denna upp idag. Fantastisk. En sådan lägenhet hade jag trivts i. Och återigen: färgen gult. Jag tänker på pannkakor; att jag vill steka pannkakor på gjutjärnslägg där i min lägenhet, och jag tänker på gula perstorpsbord och gul ost och gul marmelad. Jag påminner mig om Emma Hambergs livsglädje och låter hennes förmåga att njuta påminna mig om att det är så jag vill leva. Och på bilden ovan sitter hon dessutom i en sån där vacker rottingstol som jag någon gång vill hitta på loppis. Jag tänker på lampan ovanför matsalsbordet som hänger i Astrid Lindgrens lägenhet. Kanske kan jag sy en liknande själv? Och jag tänker på porträttet av Astrid med fredsduvan, som hänger ovanför sängen i hennes hem. Fotot togs på hennes 80-årsdag. Det porträttet hade jag också velat hänga ovanför min egen säng. Det hade nog känts tryggt, tror jag.

Ja. Lite sådant rör sig i mitt huvud, tillsammans med allt det svåra. Att skriva det här inlägget, att unna mig att se på fina bilder och skriva några rader om sånt som kanske egentligen mest handlar om dagdrömmeri, var en utmaning i sig. Men. Jag försöker påminna mig om att jag är värd att fly det svåra, att drömma litegrann. Kanske är det grunden till KBT i livslust.

Gula kramar,

Hanna

Sunnanväg - andra delen

Hej från en som haft skolavslutning,

börjat sommarjobba, tecknat elavtal, målat skyltfönster, 

ordnat en studentmottagning och firat systern min,

haft en sprallig minikusin på helgbesök, tagit årets första dopp,

druckit iskaffe i solen och en hel del annat sedan sist vi hördes.

Det har varit mycket, med andra ord. Men allt har

varit helt underbart roligt och kul.

Och alla människor jag träffat, träffar och omger mig med -

de är så himla fina allihopa. Vänner, släkt och familj.

Åh vad jag tycker om er. 

♡♡♡

Så! 

Det finns alltså en förklaring till min frånvaro

här på bloggen. Nu är det redan semestertider, ännu en gång,

och nästa vecka stundar Midsommar.

Men innan dess måste jag berätta om det allra roligaste

och pirrigaste i mitt liv just nu: 

Min lägenhet. Som jag äntligen har fått nycklarna till.

Idag tänkte jag berätta om själva tillträdelsedagen!

Det var den första juni,

sommarens första dag. 

Mamma, pappa och jag packade bilen full

med det vi fick plats med: Dammsugare, kaffebryggare,

några glas och koppar, en pall och... ja, det var väl det.

Vi körde ner mot Lund genom ett disigt Skåne.

Parkerade mitt i centrum och stegade in på mäklarkontoret.

Varsin kopp maskinbryggt kaffe, papperssigneringar,

vänliga ord över bordet med säljarna.

Sedan: Ett knippe nycklar i min hand, ett "Lycka till"

och sedan ännu en bilfärd.

Till Mitt nya hem.

Vi gick de fyra trapporna upp.

Är det här rätt? Vilket nummer var det nu?

Jo, nyckeln passade visst,

dörren gick att öppna. Räkningar på golvet i tamburen,

en vägg av stillastående sommarluft. 

Men: Ljus, trygghet, självklarhet. 

En tydlig, bra känsla. Tack och lov för det.

Och vi kikade runt. Öppnade upp de stora fönstren

som släpper in ljus kvällen lång, beskådade utsikten

över en lummig innergård där studenterna satt och solade,

och fick syn på Turning Torsos silhuett i fjärran.

Vi gick på jakt efter källarförråd 1643,

källsorterade i miljörummet, tittade in i tvättstugan och

åt lunch på parkettgolvet. Drack lingondricka ur vinglasen

jag fått av morfar. Måttade väggar och hörn,

tänkte ut och till och om och fritt.

Vilken möbel kan stå här, tro? Får jag in allt mitt porslin här?

Kan bänkskivan bytas ut, tro? Vad kostar en köksfläkt?

Och därefter hanns det inte med så mycket mer.

Vi åkte hem till Helsingborg igen, jag adressändrade 

från mobilen och fortsatte klura och planera för nästa visit till

Casa Hanna på Sunnanväg i Lund.

Och igår var jag där igen!

Men det tar vi senare, för nu måste jag faktiskt sova.

Kika gärna in här, så länge, så får ni

en liten inblick i mitt inredningshuvuds innersta drömmar.

Kramar,

H 

Sunnanväg - första delen

Hej på er igen.

Om ungefär en månads tid, när syrenerna blommar

och skolavslutningarna avlöser varandra, får jag äntligen

nycklarna till min alldeles egna lägenhet i min hand.

Snart, snart, snart!

Förra veckan tecknade jag en hemförsäkring

(och kände mig sedan... ganska vuxen)

och i förrådet väntar lådvis med serviser, glas, porslin

och annat fint som jag fyndat på diverse loppisar

under åren. Att få inreda mitt eget hem har varit en stor

dröm sedan jag var i tidiga tonåren. Jag längtar efter att få

fixa och dona, måla, slipa, spika, dekorera, 

komplettera och byta ut. Allt i min egen takt, vilket

känns skönt. Jag har hela sommaren på mig att

bona in mig. Skapa mitt eget trygga hörn

i lilla, fina Lund.

I och med det här inlägget börjar även en liten

serie av texter här på bloggen.

Jag byter fysisk plats och kommer hädanefter

kalla Sunnanväg för hemma, och jag vill gärna visa er

hur jag tänker, önskar och planerar att inreda mina 37 kvadrat.

Hoppas ni vill följa med!

Lägenheten ligger på fjärde våningen och byggdes

på 60-talet. Det är en etta med sovalkov, ett litet

kök och ganska stort badrum. En stor garderob har jag också.

Balkong saknas tyvärr, men ett stort fönster i söderläge

släpper in massor av ljus - och kvällssol hela sommaren lång.

Planlösningen är egentligen lite udda. 

Vem bygger ett hem med ett kök lika stort som klädkammaren?

Det vill säga inte så stort.

Tja, på 60-talet kanske tanken var att kvinnan skulle

stänga in sig i kokvrån och inte synas så mycket.

Eller att klädkammaren skulle kunna agera

som barnkammare ifall det skulle behövas.

Vad vet jag.

Allrummet är lägenhetens hjärta.

Här samspelar matplats, arbetsplats, vardagsrum

och sovrum i ett. 

Men samtidigt upplever jag rummet som stort

och rymligt. Jag kommer få plats med allt jag vill

ska finnas här.

Köket - åh vad jag längtar efter

att få rosta granola och baka bröd här.

Lyssna på sommarprat och låta fönstret stå öppet.

Det är litet, som sagt, men har stor potential.

Den rostfria köksbänken och skåpsluckorna är i original,

och byter jag ut kaklet till något mer nedtonat

kan det bli riktigt fint tror jag.

Jag har blivit med sovalkov!

Här tänker jag mig att ett enkelt draperi

i linne tillsammans med hyllor, mjuk belysning

och klätterväxter kan göra susen. 

...Och så garderoben och badrummet, såklart.

Garderoben behöver en omgång målarfärg,

men badrummet är väldigt fräscht. Mer än jag kunnat önska alltså.

I sommar påbörjas förvandlingsarbetet

med att göra Sunnanäng till mitt, på riktigt.

På min Pinterestsida har jag samlat en del bilder

som tillsammans står för den stil jag vill inreda 

lägenheten enligt; ljust men varmt, personligt och uttänkt,

allmoge, sekelskifte och funkis i ett,

vackert, naturnära och retro. Ungefär.

I nästa inlägg kikar vi mer på 

de små och lite större visioner jag har.

Kram!

H

Vårens första dag & fina ting jag villhöver

 God morgon på er,

och glad vår!

Ja, nu är det mars, och eftersom mars

räknas till vårmånaderna

är det med andra ord vår nu.

Så är det.

Tänk vad snabbt det gått - 

nyss var det jul och nyår - 

men om några veckor väntar påsken,

tussilagon, videungen, solvarma väggar

och rensopade gator.

Snart, snart, snart.

Den här veckan står några besök i Lund

på agendan för min del. Vi har påbörjat ett

textilprojekt i skolan och ska trycka

mönster tillsammans med en formgivare

(på ett C-säkert vis, såklart).

Det ser jag fram emot.

Annars då?

Jo, jag passar på att rensa datorn,

sätta ihop en portfolio och ta det lugnt.

Jag funderar kring min lägenhet, min födelsedag

(som återigen kommer firas under en pandemi)

och fina saker jag vill skapa.

Tradera och Blocket toppar min 

besöks-lista på internet just nu. Jag kikar på

antika matbord, pinnstolar, kryddhyllor

och bankirlampor. Sådant jag villhöver,

helt enkelt. Och även om min ekonomi

inte tillåter att jag inhandlar allt jag vill ha

exakt just nu, är det fint att få drömma och längta lite.

Bland annat önskar jag mig detta:

En knopplist att hänga redskap på till köket.

En tavelvägg i vardagsrummet med rum för

alla fina prins och vykort jag samlat på mig

under åren.

Små, fina klämspottar att sätta upp på

hyllor och karmar.

Trasmattor i alla rum.

Skira gardiner.

Gröna, klättrande växter i terakottakrukor.

En mysigt inredd sovalkov med ett draperi

i linnetyg.

Enkla skohyllor till hallen.

Samt en liten men duktig

mortel att krossa kardemummakärnor i.

❁

Ha en fin första vårvecka!

Kram,

H

Många jular i min

 Det finns få saker som får hjärtat mitt

att dunka så varmt, 

som för gamla ting. 

Vi har en loppis här i stan - en gigantisk en -

med lada på lada fyllda till bredden av allt möjligt.

Där finner du möbler, prydnadsföremål, kläder och textilier,

böcker och spel, elektronik, trädgårdprylar, dröser av gammalt fint

porslin, silverbestick, köksgeråd, leksaker... ja, allt.

Två gånger om året är det julmarknad där, på loppisen.

Då brukar jag stå redo vid ingången, sida vid sida med

pensionärerna och skattjägarna, och springa in när dörrarna öppnas.

Och jag säger då det: Vet man vad man letar efter - då 

kan man fynda rejält. I det här inlägget visar jag en del av det

som jag fick köpa - till blygsamma 200 kronor.

 Där ingick även tre vackra änglaspel...
Fantastiskt.

De klassiska, röda träljusstakarna låg i drivor på slagborden.

med och utan kurbitzmålningar. Jag fyllde en låda med stakar och
tillhörandeOch de tillhörande julgransljus.

Så fint så fint så fint. Och halmfigurerna hör 

liksom till.

Fina gamla pappersrader att ställa

på skänkar och hyllor fanns det också. 

Jag fick med mig tre stycken.

Några smällkarameller i fint skick fann jag dock inte. 

Men med lite silkespapper och små, små bokmärken kan 

man göra sig några. Tricket

för att få dem fina är att göra dem

väldigt, väldigt små.

Jag måste erkänna att hjärtat hoppade över

ett slag när jag hittade den orangea stjärnan till höger.

Just en sådan hängde i min mammas fönster när hon var liten.

Även den vänstra har några decennier på nacken.

En karta bokmärken från 50-talet...

Och några oskrivna julkort med äldre motiv.

Gamla flaggspel (varav en med Sovjetunionen representerad...)

Och så några vackra gamla julkort från

50-talet och 20-talet. Här önskar pappa

God Jul till sin lilla vän Dagny, som flyttat till Gotland,

vad det verkar.

Och är har någon skickat en hälsning 

hem, ändå från Amerika.

Det är så fint att jag 

kan sitta och läsa på kort som någon

skrivit och postat, som

stämplats, sorterats och levererats, för

nästan hundra år sedan.

Snöstjärnor, etiketter, strutar och julklappspåsar 

pysslade jag av band och spetsar från

loppisen 

(och sålde sedan, på Ödåkra Spritfabirks 

Julmarknad - mer om detta senare!).

Fina gamla armljusstakar norpade jag 

också ett par stycken när jag ändå

var i farten.

Stämning och lugn i den blå timmen, 

som infaller någon gång mellan klockan tre och fyra

här i Skåne.

Och ja. I mitt fönster hänger

mässingsstjärnan som lyst just där 

alla decembernätter,

sedan jag var liten. 

Utan den blir det inte mycket av en jul.

Tänk på det, hörrni,

att oftast ger återbruk 

mer än bara "mycket för pengarna".

Det ger även en påminnelse om

de människor och liv som levts 

förut, med saker som nu är dina,

och får leva vidare genom dig.

Kram på er,

och trevlig advent!

Mässing & stearin

Vi har en stor loppis i vår stad.

Jätte, jättestor är den. Och priserna är nästan

obefintliga. Många gånger förut har jag fyndat fina saker - som

en druvsax från 20-talet, Kockums emalj, glasassietter och små silverbestick.

I torsdags hade de julmarknad, där på loppisen, och jag tog cykeln

i motvinden och cyklade dit. Redan en kvart innan öppning var

det kö in i lokalerna, och det utbröt bråk mellan två män om

vem som varit först på en julservis. 

Jag försökte att inte stressa upp mig, och letade igenom

de otaliga borden och högarna med krimskrams

efter något fint. Och jo, en del hittade jag faktiskt.

Mina första fynd var dessa anspråkslösa små 

ljushållare i mässing. Jag fick också tag på ett

paket smala julgransljus.

Tolv sådana här fann jag också. Jag tror att de

är till för att sätta på elektriska julgransljus,

men jag använder dem

nog som servetthållare...

Fina julkort kan man inte ha för många av. Särskilt

inte när de är såhär fina och kostar en krona stycket.

Finast är kanske de små, danska julkorgarna

att fylla med karameller och hänga

högst upp i julgranens grenverk.

Och så julkulorna, förstås. Sköra som 

tunn novemberis är de, men lyckligtvis klarade de

hela cykelturen hem igen. 

Kram på er.