Någonstans mellan vardag och helg

Hej på er alla fina! Hur mår ni? Jag mår faktiskt bättre än

på länge. Det är januari, jullovet sjunger på sin sista vers och Skåne

har benådats med två hela dygn av oavbrutet, tungt snöfall. Med ens känns det mesta

ljusare och krispigare, och även om jag vet att det vita snart

smälter bort igen var det fint att ha den här på besök, som omväxling. 

I mitt kvarter har barna varit ute och åkt pulka, byggt snögubbar

och kastat snöboll. Kanske är det många 10-talsbarns allra

första kontakt med riktig snö?

Som inläggsrubriken antyder befinner jag mig just nu 

någonstans mellan vardag och helg. Dagarna flyter in i varandra

och i en del stunder känner jag mig oerhört uttråkad.

Men jag försöker hur som helst ta tillvara på den sista

ledigheten, göra snälla och mjuka saker, äta gott

och sova ut. Det kommer behövas för att klara av 

den tidiga kallvåren, med alla dess kyliga vindar, slaskiga

trottoarer, försenade tåg och oändliga eftermiddagar.

Även om det snart, snart blir ljust och varmt

igen har vi en bit kvar...

För att ge glöd åt tillvarons små, glödande

ljuslågor

har jag exempelvis tillbringat 

helgen på café med min vän

V. Vi åt god frukost och pratade i tre timmar.

I söndags tog jag mig till Lund, handlade mat

och hade italiensk afton med fina, kloka Madde. 

Vi gjorde egen pasta á la vodka 

och avslutade

med varsin skål affogato - gräddglass 

med hett kaffe och apelsin.

Tända ljus, soffläge, ABBA på vinyl och

några timmars diskussioner om allt möjligt.

Jag sov över på hennes bäddsoffa

och morgonen efter åt vi mitt rågsurdesgbröd

framför ett gammalt avsnitt av På Spåret.

Mmm. Njuter av bara tanken på alla

middagar vi ska laga tillsammans det här året.

I onsdags, när världen var vit utanför när vi vaknade upp,

körde jag och mamma till det fantastiska surdegsbageriet

Brödkultur 2.0. Vi åt varma frallor med lagrad ost,

färskpressad juice och yoghurt med granola. Efter en

skogspromenad i snöstorm åkte vi hem med frukt- och nöt-

bröd och två kardemummaknyten i flottiga, bruna papperspåsar.

Annat fint jag sysslat - och sysslar - med

för att må bra är:

- Jag har stigit upp i gryningen, kokat kaffe och skummat

mjölk. Läst Samlade verk i soffan. Nästa projekt är Emma, som Madde

varit snäll att låna mig, nu när biblioteken hålls stängda.

 Jag ska läsa brittiska klassiker och hon: de stora ryssarna.

- Jag har kokat gröt. Som vanligt, förvisso,

men det är ju så otroligt gott. Med körsbär, jordnötssmör,

tahini, kakao, kardemumma, kaffe, vanilj, saffran eller mandelarom.

Bland annat.

- Jag har en ny, fin skolväska som jag köpte på Ikea.

- Jag ska snart fira min mammas födelsedag, och i början

av nästa månad bor vi på ett pensionat vid havet för en natt.

Bara vi två. Min julklapp och födelsedagspresent till världens bästa person.

- Jag klappar mina katter och vilar huvudet mot 

Milous varma mage. Vissa morgnar sticker han in nosen

i mitt rum och lägger sig i min säng en stund.

Fjäsk (för att få mig att kliva upp och ge honom frukost)

eller äkta kärlek? Tror blindt på det senare.

- Jag har fått långt hår och funderar på att

slinga det ljusare. Kanske. 

Imorgon är det fredag igen.

Jag ska äta en god lunch och förbereda

mig mentalt inför skolstarten nästa vecka.

Ta tag i det där med att bygga en digital portfolio.

I helgen blir det mer grötkokning, serietittande,

lägenhetsvisning och så mycket vila som möjligt.

Ta hand om er.

Håll ut. Allt blir bättre.

Kram,

H

Höstdagar i huvudstaden

Hej på er alla fina. Det är oktober, vinden är rå om mornarna, 

våra björnbär har slutat mogna och den tjocka kappan med hundtandsmönster 

i burgundy har åkt fram. 

Vecka 43 väntar runt hörnet. Jag har inget höstlov att se fram emot i år,

men det gör inte så mycket. Skolan är rolig att gå till, så inspirerande

och fylld med varma, fina människor & kloka samtal. Jag njuter av

att få tid och rum att skapa, att få lära mig mer om konst och design

- och att få bli tagen på allvar med mina drömmar.

Plötsligt känns allt möjligt. Och hösten känns snäll i år.

För en helg sedan kom jag hem med 21:30 tåget och

dåsade u t m a t t a d ner i sängen efter en intensiv helg i huvudstaden.

En fantastiskt fin helg. 

Det är sällan jag kommer iväg till Stockholm, men vid varje besök

slås jag av hur bra jag trivs där. Jag känner mig hemma, på något vis.

Och jag blir glad i livet. Kanske beror det på

att staden är överfylld av god mat, fina museer,

annorlunda butiker, vatten, vatten, vatten,

en helt annan lunk (läs:tempo), och helt andra möjligheter.

Friare, på något sätt. Allt det man som skåning

kan gå omkring och längta efter; bara kunna läsa om,

finns plötsligt mitt framför ögonen på en.

Mycket fint.

Jag spenderade en helg i Stockholm med Alice,

min allra bästa vän,

och hann med att träffa flera andra, fina människor också.

Solen värmde oss gott när vi promenerade längs Söders gator,

och när det plötsligt störtregnade tog vi flykten till

Nordiska museet och ett sorligt café. Så det löste sig fint,

det med.

Här följer en bildkavalkad från mitt femte huvudstadsbesök.

Kanske återkommer jag inom kort med en liten guide

till mina pärlor. 

Efter fem timmars tågresa genom småländska skogar,

med bistrokaffe och designarbete vid datorn - i munskydd - 

anlände jag till T-centralen och lyckades till slut leta reda på Alice.

Vi åkte till Söder och checkade in på hotell. 

Sedan beställde vi en ljuvlig lunch på Pom & Flora.

Jag drömmer dagligen om höstgröten med steel cut oats, 

kardemumma, skummad havremjölk,

bakade äpplen, hasselnötssmör & vispad yoghurt som jag åt.

Som ett moln.

Alice blev också mycket nöjd,

med sin gröt med aprikoskompott & skyr,

och stora kopp med chai.

Vi kikade runt i butiker i ett fredagsfestligt city. 

Här: Ett stopp på Söderhallarna och

Sebastién på Söder, där Sebastién själv stod och

vek surdegar bakom disken. 

Vi köpte med oss nyrostad müsli och hemgjort 

hasselnötssmör. På

A la carte antik fanns fantastiska, antika skärbrädor,

bestickset för dockor, franska bakformar i koppar och en och annan dyrgrip.

Mycket fint. 

Några timmar senare, när solen sänkte sig i Riddarfjärden och blå timmen kommit och gått,

tog vi t-banan till Solna där Linnea - min och Alices fina, varma, barndomsvän, numera bor

med sin sambo (och trolovade!) Esbjörn. 

Hon bjöd på hembakad pizza, rödvin & cheesecake och vi pratade

om allt som hänt sen sist. 

Tove, som egentligen bor i Berlin men var i Stockholm samma helg

av en ren slump, kom också och gjorde oss sällskap.

Tack fina, fina Linnea för att vi fick komma och tack alla fina personer

i min närhet för att ni finns. Er ska jag hålla hårt i.

Så var det snart lördag.

Dimman låg tät och rå över slussen när vi passerade, 

för att ta färjan över till Djurgården.

Ett nästan alldeles öde sådant,

sånär som på en grupp förvirrade, franska turister

& några pigga joggare. 

Hade jag bott i Stockholm hade jag kanske

valt att inleda helgen just här.

Vi promenerade till Nordiska museet, 

som är en av de platser jag håller som kärast

i staden. Här ligger fokus på svensk folklivshistoria, på

rum, hem, kläder och dräkter, mat, 

livsstil och minnen. 

De finaste avdelningarna är folkhemslägenheten,

med rostfri bänkskiva, kryddhylla och välfyllda skåp,

rummet med dukade jul- och midsommarbord

samt

hörnet med otroliga gamla dockskåp.

Gå hit, om ni är i krokarna

och vädret tyvärr inte riktigt passar

för en dag på Skansen.

(Nästa gång!)

Efter några timmars vandrande mellan

våningar och salar

kikade vi i den fina museibutiken,

köpte en julklapp 

och tog oss ut i duggregnet. Vi tog bussen hela vägen

tillbaka till Söder och återförenades med Linnea

för lunch på Pom & Flora Bondegatan.

Det var grötens dag,

och vi hade sett fram emot att prova på semmelgröt & saffransgröt,

med kardemumma, mandelsmör, russin och skummad mjölk.

Tji fick vi.

All gröt var slut.

Men, vi beställde in acaibowl med kanelrostat bovete,

cappuccinos och äggtoasts. Så vi blev nöjda i vilket fall som helst.

Efter lunchen förundrades vi över vackra omslag

i överfyllda bokhandlar,

och skildes sedan åt.

När kvällen kom gjorde jag och Alice oss i ordning

och tog oss till Berns asiatiska för middag.

Det var gott och fint. Jag åt aubergine- och tofugryta,

picklade svamp och fermenterade sojabönor. 

Alice testade laxsashimin och den panerade kycklingen. 

Ja, vi blev nöjda.

Fina, kloka, roliga, trygga Alice.

Söndag! Sista dagen på Stockholmsvisiten.

Solen sken och himlen var isblå när vi vandrade i Katarinakvarteren och hörde

kyrkklockorna slå. En avstängd trappa ledde till en halvtimmes extra promenad

runt Slussen, men vi lyckades faktiskt beta av alla utställningar och lite shopping

på Fotografiska. Sedan var det dags för utcheckning och vi skildes åt.

Jag hade stämt träff med fina Anna-Clara, som jag haft kontakt med via Instagram. 

Hon är en loppisfantast, vintageälskare och kreativ själ, precis som jag. 

Vi fikade på trettiotalscaféet Ritorno, och därefter tog hon mig

på visning i hennes lägenhet, med högt i tak, spröjs på fönstren, kokvrå och knarrigt golv. 

Det var så himla fint, och hemmet fångade Anna-Claras personlighet precis.

Hon är så duktig på urval och detaljer.

När det blev dags att åka hem till Skåne igen,

visade hon mig några guldkorn i Vasastan - 

bland annat en kryddbutik där Strindberg brukade handla.

Vi kramades hejdå

på stationen

och jag begav mig hem.

Det var en helg i guld och brinnande orange.

Sol på kind, salt bris i håret, trötta fötter

och värme i hjärtat.

Hoppas vi ses snart igen, Stockholm!

Ha en fin vecka,

Hanna

Om att bli nyförälskad i en stad, röras till tårar av kärlek, ha hopp om framtiden och älska livet här och nu

 Ja, så är det.

Jag mår så himla bra just nu.

Det är september - den vackraste och skönaste månaden näst efter maj.

Sensommaren drar sin absolut sista suck, morgonluften är hög och klar

att andas. Jag stiger upp i mörker, kokar gröt, tänder ljus och 

tillbringar en stund i ensamhet.

Packar min väska och sätter mig på tåget. Försöker hålla avstånd. 

Läser, lyssnar på lugn musik, inspirerande podcasts om kreativitet och mående 

och betraktar de Skånska slätterna svischa förbi utanför. 

Morgondimma över fälten. Danmarks silhuett är osynlig i väst.

Jag åker till Lund. Pendlar varje vardag. När jag stiger av

på centralen möter doften av nyrostat kaffe emot mig. 

Kanel, kardemumma. Skolmatsbespisning. Varför är morgnar

så annorlunda mot alla andra tider på dygnet? Nystart.

Och Lund, sen. Lund på hösten är det vackraste som finns. 

Myllret, tryggheten, vildvinsrankorna på universitetsbyggnaden

som skiftar i oxblodsrött. Torghandeln på Clemens.

Creperier och caféer. Domkyrkans slag och Allahelgonakyrkans

mystik. Akademibokhandelns tusentals titlar.

Kullersten, flanörer, stadsparksliv och sprakande

fontäner.

Jag försöker tänka enklare i höst - har tröttnat på att aldrig vara

här och nu och ständigt planera för nästa steg.

Och drömma om framtiden på olika sätt, känna hopp och förväntan

gör jag ju fortfarande. Men med pandemin och all osäkerhet

kring allting har jag tvingats börja tänka annorlunda. 

Det har varit bra för mig. 

Sänkta krav på mig själv, större fokus på att må bra i nuet

och att ta en dag i sänder. Det är så klyschigt 

att man kan börja undra. Men det är sant.

Och jag mår plötsligt så himla mycket bättre än förut.

Jag promenerar till skolan under äppelträd som jag pallrar

mellanmål ifrån, mellan femtiotalshus och nybyggda skrapor.

Solen reflekteras i de moderna glasytorna.

I skolan: Morgontrötta elever, klasskamrater som hälsar och skrattar.

Min alldeles egna ateljéplats, föreläsningar om konsthistoria,

arbete med att binda böcker, studiebesök på museer och konsthallar,

utflykter, lunch och fika. Sol ute, arbetslust inne.

Går in i mig själv och arbetet och socialiserar mig 

när jag har lust och ork. Inte för höga krav nu.

Det är okej.

Jag har bokat en resa till Stockholm med Alice.

Vi ska besöka vår gemensamma vän Linnea, äta brunch,

bo på hotell, gå på Skansen i höstskrud, köpa

julklappar i Gamla Stan och låtsas att vi har lite mer pengar

än vi egentligen har på flott restaurang.

(I alla fall en medelflott en.)

Fram tills dess ska jag arbeta med kreativa saker som får mig

att känna genuin glädje inför det jag älskar mest - att skapa.

Jag ska gå på lägenhetsvisning, se min kusin döpas,

fira min lillasysters födelsedag, få helgbesök från Göteborg, 

jobba på en arbetsplats jag trivs på,

plocka björnbär och träffa mina vänner.

Mina vänner, som rör mig in i själen

när de berättar att de vill ses, att de bryr sig, att de tycker

om att vara med mig. Som jag träffar över

långa frukostar mitt i veckan och pratar, pratar, pratar

om livet med. Som också känner hopp

om framtiden. Om livet.

Det finns så oerhört många fina och vackra ting

jag vill göra, se och uppleva.

Det är dags att sluta slösa tid på att upprepa

gamla, tråkiga mönster.

Eller vad säger ni?

Är vi inte värda det, tro?

Mellanlandning

Hej på er i högsommarvärmen!

Det är varmt, men man ska ju inte klaga.

Så jag klagar på avsaknaden av syre istället.

Men att gå runt dammen tidigt på morgonen,

eller sent om kvällen när solen

till slut börjat dala nedåt,

pausa podden i lurarna för att kunna höra

fågelkvittret ordentligt,

andas in de få brisarna

som sveper förbi och uppfyllas av den söta

doften från alla fläderbuskar - 

det är något av det finaste en kan uppleva.

Jag mellanlandar hemma efter skolårets slut.

Har börjat jobba med servering på

ett fantastiskt fint fik & restaurang här i stan.

Alla är snälla och omgivningarna vackra.

Jag cyklar till jobbet, genom skog

och över åkermark,

får god lunch och göra lunchgäster glada.

Det är fint.

Och så skönt det är att ha en fast punkt,

i alla fall för nu.

Jag hade nog blivit galen annars. 

Och allt det där somriga, slappandet och unniga

känns tyvärr inte så unnigt om jag inte...

uträttat något först. Tyvärr är det lite så.

Jag kämpar med att ge mig själv tid för

vila, att ibland stryka en massa måsten

och fokusera på ingenting. Det är svårt, men jag tror 

att jag gör framsteg.

Det måste vara lagom.

Måste finnas balans.

Annars blir det inge bra.

Den här veckan har jag ändå

lekt semester ganska bra.

Jag har utnyttjat mitt kulturkort, som jag och mamma

köpte i samband med att vi sålde

kolonistugan. Korter ger fritt inträde till stadens

slottspark och friluftsmuseum, och jag 

gör utflykter dit så ofta jag kan.

Tittar på utställningar, äter medhavd lunch,

sover i skuggan och handlar violtabletter

i lanthandeln i det lilla stadskvarteret.

Jag har spelat kubb och ätit middag på stranden,

lyssnat på sommarprat, rensat i landet och cyklat

ut på landet för att plocka fem liter jordgubbar

hos vår lokala bonde.

Det har varit jordgubbar till frukost varje dag nu.

Igår åt jag lunch i stan med en kompis.

På kvällen grillade vi hemma.

Lite så.

Nu har jag faktiskt huset för mig själv

för en kväll. Jag ska pilla litegrann med min portfolio,

dricka bubbligt vatten och klappa katten.

Ha en fin helg, hörni.

Oavsett om ni firar semester, hemester, jobbdagens slut

eller helgens början.

Kramar!

Hanna