Första veckan i Stockholm

Söndagen den sjätte september satte jag klockan på 04:45 och begav mig mot Lund. Två stora resväskor med vakuumförpackade tillhörigheter. Mamma och pappa. Klockan 06:30 vinkade mina föräldrar av mig på Lund C och tåget rullade norrut. Jag reste till min nya hemvist för de kommande månaderna.

Efter några timmar på tåget släpade jag mitt bagage genom T-centralen, fick hjälp av en tunnelbanevakt att hitta rätt hiss och tog tuben till Mariatorget på Söder. Där sken solen – och en liten valp hälsade mig välkommen. Jag har haft turen att hitta ett boende hos en gullig tjej med en femmånaders King Charles Cavalier och han är verkligen underbar.

Huset där jag bor. Min nya utsikt. 

Hela söndagen kändes lite som en filmscen. Sensommarvärme, ett brusande Södermalm fullt av människor och barn och fullsatta uteserveringar och blommande parker. Jag botaniserade bland gatorna, checkade av min första mathandling och blev bjuden på pasta och köttfärssås av min hyresvärd.

På måndagen tog jag återigen tuben fast nu till Hötorget. Det är en speciell känsla, att befinna sig i morgonrusningen i en ny stad; att vara en del av de som ska ta sig någon stans där de behövs. Det känns fint att känna sig behövd. 

Jag klev in i porten på Sveavägen 46. Där stod Laleh. Jag försökte hålla mig samman.

Sedan väntade en fin första dag på min praktik hos Bonnier Carlsen i Bonnierhuset. Jag har lyxen att få vara en del av ett förlag där fokus ligger på barnböcker, ungdomslitteratur och formgivning. Jag ska alltså få arbeta med design - det som jag allra helst vill - och dessutom med den allra finaste grenen av formgivningsvärlden. Förstår knappt att jag haft sådan tur. Första dagen fick jag hälsa på tusen personer, blev bjuden på lunch på Babel Deli och fick vara med på utgivningsmöte där nya titlar presenterades.

Jag tillbringade måndag-torsdag på kontoret. Ta med sig matlåda, hålla koll på mötesschemat och sätta sig in i alla nya programvaror. Mycket nytt, men allt roligt. 

På eftermiddagarna har jag promenerat från Norrmalm till Södermalm. Att promenera är ju verkligen det bästa sättet att lära känna en stad på. Och även om jag har varit här många gånger förut och tror mig ha en ganska bra bild av staden, är det först nu som pusselbitarna börjar falla på plats kring hur alla gator och stadsdelar hänger ihop. Och Stockholm är verkligen vackert - särskilt såhär i september. 

På ICA:Aptiten finns det tre kylar med små, franska yoghurtar att välja mellan. Bara en sån sak. Med min budget blir det lite av vardagslyxen och mer av sånt jag faktiskt vill njuta av. Som att äta ensamfrukost på café Svedjan en fredagsmorgon när solen skiner mot husväggen och jag kan sitta och formge ett bokomslag medan olika intressanta samtal om andra små liv pågår runt omkring mig.

Jag har också hunnit ta en långsam joggingtur med okänt mål och hamnat i Zinkensdamm och Tantolunden. Det var oerhört vackert när eftermiddagssolen kysste vattenytan och färgade kolonilotternas höstblommor saffransgula. Jag njöt och kände mig lätt, glad och lätt. 

På lördagen sov jag länge. Inte så konstigt kanske, efter alla nya intryck och omställningar. Det kändes lite tomt att inte ha några lördagsplaner och jag var lite rädd för att den där ensamheten skulle smyga sig på. Men. Jag promenerade till bageriet och köpte mig ett valnötsbröd, kikade på fina böcker på Söderbokhandeln, åt en sen frukost och sökte ett jobb. Tillät mig att bara ta det lugnt. Skriva ett vykort. Tvätta en tvätt.

På söndagen tog jag mig till andra sidan Söder och träffade min fina vän Aleksa för att äta frukost på Pom & Flora. Hon är från Lettland men har pluggat här i Sverige och jobbar nu här i stan. Jag är så glad att hon finns här och att hon är så varm och klok. Vi promenerade till vackra Vitabergsparken och sedan ner mot Hammarby Sjöstad. Ännu fler platser som jag hört om tusen gånger men aldrig sett i verkligheten.

När jag kom tillbaka till mina kvarter var det loppis på torget. Jag kikade där, slog mig ner på en bänk och pratade med min morfar i telefon. Sedan lagade jag fyra matlådor med linsgryta inför veckan och såg på valvakan.

Efter en hel vecka i min nya tillvaro slog det mig: jag hade inte haft ångest en enda sekund. 

Kramar, H