Storm

 Det stormar utomhus och inuti.

Jag bor i en kuststad och när vindbyarna drar fram

genom luckorna i bebyggelsen ut mot havet

tvingas jag kroka mig fast i en lyktstolpe

för att inte blåsa ut i den trafikerade gatan.

En stor gren från ett av centrums få träd har fallit ner

över promenadstråket. 

Skurarna är intensiva, oförutsedda och högljudda. 

Hela citys brus försvinner i en trumvirvel presenterad av 

vädrets makter.

Och så kikar solen fram mellan molnmassorna

för ett ögonblick. Ljus, hetta och mojnande vind.

Vågar jag fälla ner paraplyet? 

Nä. Plötsligt dansar regndropparna runt mig igen.

Storm, ljus, mörker, ja - allt på en gång.

Jag blir förvirrad, och tänker att vädret passar bra

ihop med den rådande situationen inuti mig:

Förvirrat, upp och ner, hit och dit och alla

årstider i ett enda trassligt nystan.

Om fem dagar flyttar jag hemifrån.

På riktigt, den här gången. Senast när jag lämnade

barndomshemmet flyttade jag till ett internat

för ett år av studier. Jag trivdes aldrig där.

Dessutom kom en pandemi emellan och hela utbildningen

fick avslutas där jag började; hemma i köket

framför en datorskärm.

Den här flytten hoppas jag blir mer lyckad.

Jag är rädd, nervös och orolig över att känna mig ensam

i en tom lägenhet, men samtidigt fylld av hopp

och tro på att allt kommer bli bra.

När jag fått tid och ro till att bo in mig, skapa mina

egna rutiner, bli vän med allt det nya och trygg i 

att bo själv - ja, då vill jag fylla tillvaron med 

allt möjligt fint. 

Jag längtar efter att inreda och bona, efter att fylla

mitt skafferi och se krukväxterna spira.

Jag ser fram emot att bjuda in gamla och nya vänner

till middagar och frukostar, baka bröd och rosta granola.

Jag vill pynta fint till advent och lyssna på jazz

om morgnarna. Läsa i min soffa, måla vid mitt köksbord

och spela sällskapsspel på min parkett. 

Kanske lära mig strunta i att ta disken när jag är för trött,

acceptera att frysmat är en helt okej middag när tid saknas

och att ingen bryr sig om man går och lägger sig

tidigt fast det är helg. Om det är det man vill.

Den här veckan innehåller några sista dagar

på sommarjobbet, x antal lådor som behöver packas, 

lite inköp av diverse nödvändigheter 

(toapapper, gardinkrokar och bestick), 

några fikastunder och mentala förberedelser inför

universitetet - som jag börjar på alldeles, alldeles strax.

Oj oj oj, hur ska allt gå?

Klarar jag mig igenom stormen, tro?

Jodå. 

Jag får bara komma ihåg att

hålla paraplyet uppfällt när det börjar regna.

☁☂

Kramar!

H