Vad som blev och inte blev

 

Det blev december. Det blev mörkare, lite kyligare,

advent och snart jul. Det blev tågkaos i Skåne, hårdare restriktioner,

inställd skolavslutning och inställd julfika med min klass.

Det blev uteslutet att fira jul med släkten i år.

Det blev onödigt att handla julklappar i butiker. Det blev

karantän och isolering hemmavid, 

ännu hårdare restriktioner och inget luciatåg

i kyrkan. Ingen julotta, ingen

frisk luft och snökyla.

Inte alls.

Det som (förhoppningsvis) blir

är korvgrillning i skogen med familjen när skymningen faller.

En jul hemma som känns härlig, mysig och helt okej, trots allt.

Ljusa besked kring det nya året, nästa studietermin och min systers

studentfirande. En frukostträff med bästa, bästa Madde - och kanske

ett litet julfirande med matlagning tillsammans.

Det som förhoppningsvis blir är en 

julavslutningsfika i ett vackert dekorerat Lund,

en spelkväll med tredje-adventsfirande hemmavid,

några fina julklappar

och ro i själen.

God, utvald och vällagad mat,

hemmagjorda tryfflar och Mozartkulor,

dan-före-dopparedagen-frukost med ugnsbakad risgrynsgröt

och körsbärskompott,

kardemummakaffe med skummad mjölk, linneduk

och vikta servetter.

Julfilmer i soffan tillsammans med pappa

(vi två är de enda som verkligen måste se klassikerna

varje år), julgranspåklädning, skogspromenader

och ja, något slags firande av 

att det här (skit)året är över.

Lite så.

Det som inte blev är sådant jag längtar ihjäl mig efter.

Att få bjuda hem många, fira stort, kramas länge,

gå på juldagsbio, åka skridskor i en skränig

ishall, göra en snölykta, packa bilen full och åka till en

annan stad på julaftons morgon. 

Julmarknader, mina kusiner

och att se snön falla under gatlyktornas ljus.

Sådant.

Men. Det kommer. Det kommer.

Och det kommer bli bra.