Hej på er,
och God Jul!
Det är förmiddag när jag skriver det här.
Jag har kokat risgrynsgröt och ätit den med kanel
och körsbärskompott, druckit kaffe,
mumsat på kavring med senap och rökt ost,
lyssnat på mjuk pianomusik, förberett
grönkålssallad och paj,
hälsat på släkt och vänner
över telefon och bara försökt... andas.
Dagarna har varit långa här hemma.
Jag och familjen har suttit i karantän i snart två veckors tid.
Min syster fick det där på C, och lagom
tills att hon blev frisk fick mamma symptom.
Test, väntan, ännu mer väntan,
och sedan beskedet om att jo,
hon har också haft det.
Skit också. Jag har varit u t t r å k a d,
orolig, understimulerad och sovit dåligt.
Försökt fylla dagarna med saker att göra.
Försökt vara tacksam för det jag har, att familjens symptom
var så snälla, att allt trots allt är bra
och att vi går mot ljusare tider.
Jag ser fram emot mellandagar och början på ett helt nytt,
oskrivet blad till år.
Och även om allt är ovisst och oklart
är magkänslan bra.
Det kommer bli ett fint 2021.
Så det så.
Ja,
det blev inte som det skulle.
Julafton firas med mamma, pappa,
min lillasyster och våra katter.
Stilla, nära, hemma.
Vi ska ta en promenad, göra ett quiz
och se på familjefilmer jag hittat
på en hårddisk.
Sedan blir det sedvanlig Kalle Anka
till glöggen, ett litet julbord och allt
det där. Rim till våra klappar,
chokladbräck och clementin i soffan.
Hjärtat dunkar hårt i bröstet.
Ångesten slår rot i mig. Jag är orolig hela tiden.
Hela, hela tiden.
Så skrev jag i en anteckning
igår. Idag känner jag annorlunda.
Man kan aldrig veta hur man känner imorgon -
och så får det lov att vara. Mående kommer
och går, ändras och omformas
när man minst anar det.
Tyvärr. Eller kanske som tur är?
Ta hand om er,
så hörs vi snart och pratar om
mellandagslunket.
Kramar,
H
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar