Av det första året
på tjugotjugotalet
återstår en enda, kort och kylig dag.
Jag tänker tillbaka på nyårsafton i fjol,
på känslan och hoppet jag hade i kroppen då.
Det glada tjugotalet -
det har man ju hört.
Ett årtionde av fest, bekymmerslöshet
och ja - glädje.
Tja, vi får väl se. Allt det vi
drömde om när klockan slog tolv
och himlen skvättes ner av glittrande
färgstänk fick ju,
som vi vet,
läggas på is, gå i dvala
och glömmas bort för en stund.
År 2020 har varit underligt, ovisst
och obehagligt på många sätt.
Jag var en annan slags människa
vid det där hoppfyllda tolvslaget
än jag kommer vara nu
på torsdag. Jag drivs av andra drömmar,
andra önskningar, har fått nya insikter
och lagt till x antal nya lärdomar
i min kunskapsbank.
Jag orkar inte återge mitt år i
en utförlig sammanfattning här.
Mycket för att jag helst vill glömma
en stor del av det som varit.
Jag hyser istället hopp inför det nya,
inför en nystart och att röra mig framåt
år 2021 - tillsammans med
alla som kämpat det här året.
Här följer därför en liten,
kortfattad överblick över det som varit,
innan vi vänder blad och låtsas att
det där första året på Det glada årtiondet
kanske mest var ett dumt missförstånd.
Det här gjorde jag 2020 som jag aldrig gjort förut:
Jag ställde ut min konst på ett kulturhus i Göteborg, började plugga
konst och design och pluggade en del på distans.
Inte så mycket nya slags upplevelser det här året alltså.
Det ska det bli ändring på har jag tänkt.
Jag tror att man behöver prova, testa och våga ibland
för att utvecklas.
De här platserna besökte jag:
Inte heller här är listan särskilt lång.
I början av året bodde jag i Kungälv - vilket känns
ganska otroligt när jag tänker på det idag.
Ett helt annat liv, på en folkhögskola mitt ute i skogen,
långt ifrån Skåne och familjen.
I mars, när Corona slog emot Sverige,
flyttade jag hem till Helsingborg.
Andra platser jag besökt är Göteborg, Lund och Stockholm.
...Och där tar listan slut.
Att kunna planera framåt utan ovisshet.
Att träffa släkten och kramas.
Att bjuda hem och fira.
Att åka till Danmark över dagen bara för att.
Att ha hopp.
Det här var det största som hände:
Corona. På alla plan.
Den här dagen satte avtryck:
Den 17 mars när regeringen meddelade att de som kan
bör arbeta hemifrån och min skola gav oss elever
två val: stanna på internatet tills pandemin är över
eller åk härifrån och kom inte tillbaka.
Jag valde det senare och fick hux flux ställa om
vardagen helt.
Så här skrev jag då.
Heh. Inte heller dessa har varit särskilt
många till antalet. Men jag är glad över
att jag hann besöka Stockholm och Nordiska museet,
Hilma Af Klint-utställningen i Malmö
samt se Unga Kvinnor på bio i Göteborg
innan allt stängde ner.
Längtar efter att kunna gå på bio igen!
Det här inspirerade mig:
Jag lyssnade på många, många timmars
podcasts. Nästan inte alls på musik.
Jag tyckte mest om Elsa Billgrens och Sofia Woods
podd Billgren Wood, där
de pratar om allt från vardagsliv, familj och kärlek
till trender i tiden, matlagning och inredning.
Min största personliga framgång i år:
Jag har insett att det absolut viktigaste som finns
är att ta hand om sig själv.
Allt annat måste få komma i andra hand.
Måste fortsätta påminna mig om detta även nästa år,
och nästa, och nästa...
Förutom allt fint jag inte kunnat göra
på grund av pandemin - som att bjuda hem
vänner, hälsa på vänner, vara mer spontan
och kramas, hade det kanske varit bra
om jag fått ovanstående insikt
lite tidigare under året.
Jag hade en ganska jobbig sommar
rent psykiskt, och det har tagit tid
att återhämta sig efter det.
Men jag är på god väg!
Min familj, Alice, mitt jobb, min
utbildning och mina fina klasskamrater,
att skapa
och mina och Maddes frukostträffar
på café.
Imorgon: 2021 i en välputsad kristallspegel
Kram,
H
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar