Virus och vårtankar

Hej på er. 

Jag känner oftast behov av att skriva och dela med mig 

i stunder då det är mycket som känns.

Just nu är det så. Ljuset har förändrats och luften är mjukare

mot huden. Just idag blåser det storm, men under de senaste dagarna har

jag kunnat sitta mot en husvägg och rikta ansiktet

mot solen både en och två gånger.

På tal om virus: Allt känns lite surrealistiskt just nu.

Corona har klassats som en pandemi, min norska kompisar

får inte åka hem och Danmark har stängt ner skolor och offentliga platser.

En del säger att man ska ta det hela med fattning, andra

att vi inte tar det på tillräckligt stort allvar. Jag vet inte riktigt

var på skalan jag ska lägga mig. 

Inte är jag så värst rädd för att drabbas,

och man ska absolut inte skrämma upp sig själv och andra i onödan.

Men hur vet man var gränsen ska dras? 

Är det oklokt att gå till gymmet eller åka

kollektivtrafik? 

I min matbutik ekar hyllor för konserver och torrvaror tomma.

Borde jag prata eller vara tyst?

Jag följer nyhetsuppdateringarna

och tror att mycket kommer ske under de närmsta dygnen. 

Det mesta jag läser verkar overkligt, men är ju trots allt inte det.

Mmm. 

Kanske ville jag bara skriva det här inlägget för att 

på något vis dokumentera situationen. 

För att kunna läsa läsa det igen om något år och 

tänka "så underligt allt det där var."

Om något annat:

Våren, då.

Vårtankar.

Med ljuset och fågelkvittret följer inspirationen - varje 

år är det så. Jag läser bloggar, lyssnar på poddar,

sparar ner inlägg på Instagram, tänker, promenerar och

funderar lite till. Jag, liksom många runt omkring mig, kikar

på utbildningar och filar på arbetsprover. Framtiden är

lika öppen som ett nytt skiddblock och känslan av att

jag kan göra vad jag vill nu

är stor. 

Så!

Jag vill på något vis ringa in vad som inspirerar, vad som 

får mig att drömma, vad som fyller mitt stundvis

vintertrötta huvud med energi och kraft.

Hoppas ni blir inspirerade, ni med!

...

Jag är en hängiven lyssnare till Elsa Billgrens och Sofia Woods podcast

Billgren Wood. De talar mycket om hemmet, om att laga mat till andra,

om känslan av gemenskap och värdinneskap. Delvis utifrån deras tips 

har jag fullkomligt grottat ner mig i konton som Remembering the old ways, 

Jools Oliver och Mimi Thorison. Deras sätt att baka bröd, ordna 

middagar och tepartyn, duka upp festmåltider och samlas

kring ett bord får det att klia i mina skapar-fingrar.

Just nu vill jag inget hellre än att ta fram mina

brokiga porslinsfynd, baka scones, bran loaves eller höga

morotskakor med rostade nötter, sätta på

en kanna te och bre ett gäng gurk-sandwiches att lägga

på våningsfat.

Snart fyller jag år! 22 blir jag nu.

I fjol gick jag på loppis med familjen, åt paj och bär med grädde till dessert

och såg på film.

I år har jag också lust att gå på loppis (som alltid), och önskar mig

kanske att fynda små smörhundar eller ett fint toastställ i silver. 

Jag skulle också vilja ha en fin, stickad tröja, Mandelmanns Köksbok

och lite tussilago i dikena. 

Jag vill baka något vackert och se Sameblod,

som ligger på Netflix nu. Det känns viktigt att ha sett den.

Efter min födelsedag kommer påsken.

Jag vet inte varför, men de senaste åren har jag börjat intressera mig

för påsken mycket mer än förut. Kanske för att det är ett fint tillfälle

att få bjuda hem och laga gott, pyssla litegrann

och förhoppningsvis lapa lite sol. 

Helt utan krav på traditionsenlighet, till skillnad

från julen.

I år skulle jag vilja virka några äggvärmare, använda mina randiga bordsdukar,

baka ett stort morotsbröd och göra en gul hummus till,

göra bakade ägg i små formar och kanske

svänga ihop en egen färskost á la Mandelmann.

Typ så.

I övrigt inspireras jag av det här:

Rachel Khoo's fantastiska miniserie av matlagningsfilmer

från 2012 på YouTube. Här bor hon fortfarande i sin lilla lägenhet i Paris,

lagar mat och bjuder in främlingar till middag i sitt vardagsrum.

Idag har hon släppt flera kokböcker och gift sig med

en svensk. Hur som helst: Väldigt fint, kul och inspirerande.

Astrid Lindgren. Alltid, alltid Astrid Lindgren.

Nu på våren inspireras jag särskilt av Barnen i Bullerbyn och

Lotta på Bråkmakargatan. Gummistövlar i fårhagar,

vetebullar i varm mjölk, rutiga gardiner och kulörta karameller

i glasskålar.

Utomhus.

Fantastiska Underbara Clara lade upp ett inlägg

med bilder från en utflykt hon gjort med vänner och familj -

och jag hade gärna följt med henne på den. 

Grilla pinnbröd över öppen eld,

åka längdskidor, 

(vilket jag aldrig gjort med tror att jag skulle kunna vara bra på)

dricka kaffe ur termos och sola näsan mot en trädstam. 

Det hade varit något.

Skira gardiner, såpade golv,

gula blommor i vas och ljus inomhus.

Det är finfint det också.

...

Ha en fin helg, och ta hand om varandra.

Laga något gott och sätt blommor

i vas, vet ja.

Kram!

(länkar till bilderna hittar ni på min Pinterest.)