Det är vinter i Sverige men det märks knappt.
I alla fall inte här, på västkusten. Här regnar det nästan
jämt, blåser från alla håll som finns och
är bara ganska... kladdigt.
Men idag, hörni, sken solen över
stan. Jag vaknade upp hemma hos kusiner
efter en lördag och kväll tillsammans, med god mat
och bus med ettåringen. Jag träffade
Alice, det kändes nästan som vår,
vi åt lunch på Avenyn och lapade sol
inne i Trädgårdsföreningen. Spenderade pengar
på varma koftor och randiga
tröjor, drack skummig cappuccino och
pratade om önskningar och mål.
Just nu förundras jag ofta över hur snabbt
tiden går. Alltså, verkligen. Snabbt. Jag kan
vara ute och springa och plötsligt vara
tillbaka där jag började, sitta och måla
på mina självporträtt och plötsligt vara klar med ett nytt.
Fem veckor till vinterlov är nu bara tre,
och i Kungsträdgården blommar
de första, vilsna körsbärsblommorna.
Vinter utan vinter, vad blir det?
Istid utan is?
Tid?
Ha. Knappt ens det.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar