Något annat, något nytt

Hej från andra sidan.

Eller rättare sagt: Hej från tjugotalet. För där är vi ju faktiskt nu.

Jag är tillbaka på Nordiska Folkhögskolan i Kungälv

efter ett långt jullov. Antagligen mitt sista jullov någonsin.

Jag har varit hemma, lagat mat, ätit mat, sett på film,

spelat spel, promenerat och varit lite sjuk.

Jag har sovit i min lillasysters gamla rum, som jag fått

ta över. Hon ville ha min övervåning och det var väl inte mer än rätt.

Jag har tänkt mycket - för så blir det när tiden rinner över en

i överflöd. Tänkt på mig och mitt liv. På det decennium där jag 

blivit tonåring och blivit tjugoåring, börjat och slutat gymnasiet,

jobbat, mått bra och dåligt är över. Jag har vuxit upp - så kan man väl

sammanfatta det. Och även om jag fortfarande inte ser mig

själv som en fullärd vuxen människa så kommer jag bli det

nu, under decenniet som följer.

Jag vill åndå påstå att jag hunnit med en del

under de senaste, första trevande åren som "vuxen".

År 2017 tog jag studenten och har nog aldrig varit så glad över något. 

Det var så oerhört skönt. 

Jag åkte till Kreta och hälsade på Madde i Toronto. 

Madde är också en frukt av tiotalet. En mycket värdefull sådan. 

Sedan började jag på allvar jobba på i kassan i en mataffär och var

 där i två hela år innan jag sade upp mig. 

2019 har nog ändå varit det mest händelserika året för mig, 

inte bara under tiotalet utan någonsin. 

Den andra januari klippte jag håret kort och några veckor senare 

åkte jag till Nya Zealand på egen hand, 

för pengar jag själv tjänat. Jag åkte runt i en van i tre veckor 

tillsammans med en grupp om 16 personer i olika åldrar och en 

inhemsk guide. 

Under de tre veckorna var inte en enda dag dålig. 

Samtliga var kul och härliga och fina. 

Och jag gjorde saker som jag annars aldrig skulle göra. 

Hoppade fallskärm och paddlade kajak med främlingar på öppet vatten. 

Jag som knappt vågar bada i Sverige. 

När jag tänker tillbaka på Nya Zealandresan är det svårt att 

förstå att den hände för bara ett år sedan.

När jag kommit hem från Nya Zealand sade jag upp mig och började

 leta sommarjobb. 

Jag fyllde 21 och gick på loppisar, firade påsk i Stockholm och 

besökte Skansen för första gången. 

I april kom Rayne, som jag lärt känna i Nya Zealand, 

hem till mig på andra sidan jorden och jag visade henne Skåne 

under en vecka. Bäst tyckte hon om IKEAs vegokorv.

I maj åkte jag och Alice på bussluff i Europa. 

Vi hälsade på Tove i Berlin ovh drog sedan 

vidare till Prag och Budapest. Det var den kallaste våren på 

länge och alla sommarkläder vi packat med oss förblev orörda. 

Men det var fina 10 dagar. Och Alice är fantastisk.

När jag kom hem från resan började jag sommarjobba på riktigt. 

Allt jag vill säga om det är att det inte blev som jag trott. 

Mellan slutet av maj och slutet av augusti gjorde jag inte så 

mycket annat än att just jobba. Och jag lärde mig mycket 

om ett helt nytt yrke, men även om mig själv.

I augusti flyttade jag hemifrån. Eller, ja. 

Jag flyttade i alla fall en liten procent av alla mina saker till 

ett internatrum på Nordiska Folkhögskolan i Kungälv, alldeles utanför 

Göteborg. Under hösten fick jag tid för att leva, träna, ta hand om mig. 

Prata, lära, skriva. Och besöka Göteborg, tillsammans med Alice, 

som också flyttat hit. Jag var på Bokmässan, där min novell 

publicerades för Novellix. 

Otroligt roligt och nervigt. Och nu i jul har 

ju folk faktiskt börjat läsa den. Min novell. Många fina ord har jag 

fått, och det känns så himla kul. Det är ju skriva jag vill göra. 

Saker och ting har förändrats på skolan och kursen jag gått 

finns inte kvar.

 Våren är lite oviss, men jag blir kvar där jag är. 

Jag ska plugga bild och konst med en fantastisk klass 

och kommer få mycket frihet att använda till 

det egna skrivandet och skapandet. Så det är bra.

I mellandagarna träffade jag Madde. 

Hon är den klokaste personen jag känner. 

Vi diskuterade livet som 20-något och kom fram till att det

 är så oerhört mycket bättre än livet som 10- något. 

Tryggheten i sig själv, den finns där på ett tydligare sätt. 

Vi diskuterade även min framtid litegrann. 

Madde tyckte jag skulle starta café, och även om jag vet att det är svårt 

finns det något lockande och längtansfyllt med en sådan idé. 

Att skapa något eget. Få skapa. Driva och bygga projekt. 

Det finns så mycket jag vill göra. När 20-talet slutar är jag 

över trettio år gammal. 

Då vill man ju ha uppnått en del, det vill man. 

20-talet är årtiondet jag måste ta beslut, ta mig lite i kragen 

(om än inte för hårt - det har jag lärt mig), 

börja tycka lite mer om mig själv och landa lite i livet. 

Kanske. Eller, jag tror i alla fall att jag hade mått bra av det. 

Jag är en trygghetsperson.

Det är härligt att drömma och ponera, så det tänker jag göra nu:

Under 20-talet vill jag:

Börja arbeta kreativt. Skapa på heltid

Skriva en bok eller två

Illustrera

Skapa ett hem. Tycka om att bo där

Resa lite till. Prova att bo någon annanstans

Få fler nära vänner. Gärna vara med i en gemenskap; ett gäng. 

Bli lite mindre rädd för människor

Mer nu och mindre sen

Håll tummarna för mig!

Och ni då? Vad vill ni ha och vad vill ni släppa?

Kram

Hanna