Ut på tur

Ut på tur, aldrig sur!

Så länge det inte regnar, kanske.

I tisdags var det Ruste Sammen

för alla elever och lärare här på skolan.

Med andra ord: skogsvandringar kring Fontins Naturreservat

som omgärdar skolan, gruppuppgifter och en hel del fika.

Egentligen är friluftsdag och gruppindelning ord som

får mig att känna en del... obehag,

men på folkhögskola, där 

inte en enda person har sport och tävlande

som största intressen,

blir sådana aktiviteter som tur är

rätt avslappnade.

Det hela handlar liksom mer

om att jämföra ord på svenska och norska,

skriva dikter och fjäska till sig

fler poäng från lärarna

än något annat.

Vi vandrade runt bland mossor,

ängar, vildvuxna ekar, blåbärsris

och svampplockare i timmar utan att lämna skogen

en enda gång. Hela tiden kände vi doften av nybakat 

från kexfabriken, som ligger nere vid vattnet.

I Kungälv doftar det alltid kanelbulle.

Mmm. Jag njuter verkligen av naturen här uppe

på berget. Av att den är så stor,

och att man slipper behöva avbryta turen

för att korsa en motorväg eller liknande.

På eftermiddagen åt vi grillad korv & mosbricka

på innergården, blev bjudna på konsert

och hade husmöte.

Jag gick en kvällspromenad över älven

och hälsade på fåren

som bor vid fästningen,

där på andra sidan.

Och nu sitter jag här.

Det är onsdag förmiddag

och vi i skrivargruppen har varit på morgonpromenad 

på led, i tystnad. 

Mellan klockan tio och två har vi tid för två skrivuppgifter;

dels att formulera de förväntningar och önskemål vi har

kring kursen, dels att bara skriva om nuet, helt enkelt.

Så det är det jag gör, just nu.

Kramar. Vi hörs!