Det är söndagskväll. Klockan är nio och mörkret
har sänkt sig över Fontinberget där jag bor.
En veckas ledighet har jag haft, och jag har
handlat, ordnat, packat ner och om igen, skrivit listor
och unnat min stackars rygg en massage.
Mamma har klippt mina toppar, jag har
sett Albin Lee Meldau spela mitt på
Stortorget i Malmö, jag har tillbringat tid med
min fina familj,
sagt hejdå till rummet där hemma
(vilket lillasyster nu ivrigt kastat sig över)
och åkt upp hit, till Kungälv och
Nordiska Folkhögskolan.
Jag ska studera kursen Text & Bild.
Göra det jag tycker om; skapa. Allra mest ska jag skriva
i olika former,
och förhoppningsvis får jag även lära mig
en del nytt om foto, illustration och layout.
Mina föräldrar är så snälla.
I lördags körde vi upp hit allihop.
Inte en kotte befann sig på skolan,
västkust-regnet vällde ner över byggnaderna
och allt kändes för ett tag
lite... svårt.
Men. Vi fixade och donade i rummet
på internatet där jag nu bor,
kompletterade mitt flyttlass med en ny madrass, kudde, badrock,
koppar, ett doftljus att ha på fönsterkarmen
samt ett sängbord på IKEA,
och bekantade oss med omgivningarna.
Mamma och pappa bodde över på skolans egna
Bed & Breakfast
och imorse åt vi frukost tillsammans,
i skolans matsal,
med utsikt över Bohus Fästning
på andra sidan älven.
I eftermiddags, under ett uppehåll
då sensommarsolen faktiskt strålade genom
molntäcket för en stund,
kramades vi hejdå
och jag tog en skogspromenad för mig själv.
Ikväll har jag ätit middag med
några av mina korridorskamrater,
och så sitter jag här,
på mitt egna rum,
med tid för mig själv
och för att skriva.
Jag vet inte mycket ännu.
Imorgon börjar skolan
och jag får antagligen en hel del information
att dyka ner i.
Men jag har i alla fall hört
att onsdagarna kommer vara fria
att själv disponera till det egna skrivandet.
Det vet jag.
Och just det: Den första septemper bjuder skolan
på båtutflykt runt Göteborgs skärgård.
Jag ska försöka skriva här på bloggen,
när jag får tid. När jag känner ro nog
att ta mig tid. Det vore fint om ni följde med.
Kramar
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar