Jag fyllde år

Hej på er alla fina!

Det är fredag och det är vår.

På riktigt nu. Vinden känns ljum, halsdukarna är

undanplockade, jag har sett bin och fjärilar

och plockat in snödroppar till köksbänken.

Nästa vecka

vankas det påsk, 14 grader och sol till efter klockan 18. 

Det är nästan otroligt, bokstavligen.

I onsdags fyllde jag 23 år. 

23. En anonym och intetsägande siffra.

Det finns varken rätt eller fel,

specifika förväntningar eller föreställningar

kopplade till just det talet. I alla fall inte i min värld.

Och det känns... både positivt och negativt.

Jag är ung, lite vilsen men fri att vandra

vilken väg jag vill i livet. Ännu står de allra flesta

dörrarna på vid gavel. Skulle jag få för mig

att göra en helomvändning, lämna min kreativa bana

och börja studera till läkare istället,

skulle jag kunna göra det relativt

fritt från problem på vägen.

Fast obeslutsam som jag är

hoppas jag ändå att jag lyckas hålla mig till

de planer jag har just nu; att jag inte hinner ändra mig ännu 

en gång. Jag vill ju så himla mycket.

Men för tillfället har jag siktet inställt på grafisk formgivning

vid Malmö Universitet i höst.

Vi får väl se.

23 år var det, ja.

Ännu en födelsedag i en brinnande

världskris, men som ändå inte kändes av riktigt

just den här marsonsdagen. Kanske har man vant sig.

Jag hade en alldeles lagom, mjuk och mysig dag

hemma i Helsingborg. Steg upp ur sängen först efter

åtta, avslutade en skoluppgift, lagade frukost 

med omsorg och intog den

framför Saltkråkan. Inget värmer själen så mycket

som Astrid Lindgrens filmer. Faktiskt.

Vid lunchtid träffade jag min vän V

på Fredriksdals trädgårdscafé, åt en god

indisk daal med mycket koriander, drack kaffe

och hälsade på museets fina arbetshästar.

Sedan begav jag mig hemåt.

Ljuset var sådär mjölkfärgat och tvekande

som det kan vara i mars. Jag var trött - har varit det ett tag nu -

och vilade ett slag innan familjen återvände hem.

Vi lyssnade på musik, pratade, satte tulpaner i vas

och lade kyckling, päron och jordärtskockor 

i ugnen. Jag snodde ihop en paj

med kardemumma, majsmjöl och citron och sedan

åt vi i omgångar. 

Presenterna jag benådades med

var dels praktiska, dels väldigt fina:

En dammsugare, en vacker bok,

en kaffebryggare, en mortel i marmor.

Lite så.

Sedan gick Sveriges Mästerkock på TV

och dagen var till ända.

Vågar man drömma om ett riktigt,

ordentligt och stökigt kalas nästa år?

Jo, det gör jag nog ändå.

Hur har er vecka varit? Och hur mår ni?

Kramar från en numera gammal tant,

H