Jag sitter på ett café någonstans mitt i det mest kaosiga affärsdistriktet av Berlin. Det är söndag. Allt är stängt. Temperaturen mäter över 20 och trots att trädens löv börjat gulna här nere och affärerna börjat sälja julkakor - leberkuchen - vittnar hela världen om inget annat än brittsommar just idag.
Den här staden är så ofantligt stor och så ofantligt långt ifrån mig. Jag promenerar de stökiga, brutalistiska gatorna upp mot Zoologischer Hafer och försöker göra mitt bästa för att förstå charmen med allt det ruffiga och stökiga. Min vän Tove förstod charmen. Det var därför hon flyttade hit efter vår student, och därför hon mötte sin Isak och därför jag nu befinner mig här. Ett bröllopsfirande i tysk anda med Biergarten, U-banh, bubblande äppeldryck och en döner på en parkbänk under skum belysning och trafikbrus. Jag besöker ännu en storstad tillsammans med mina tjejkompisar, får äran att hjälpa till med slöja och att binda brudbuketten, blir placerad vid honnörsbordet, håller tal inför 86 personer och dansar dansar dansar till allt från schlager till sånt jag aldrig hört. Jag har roligt. Jag kramar alla mina fina vänner. Jag gråter. Och jag hoppas verkligen att jag också får gifta mig en dag. Kanske inte i Berlin, men men lika stor självklarhet, gemenskap och livsglädje som Tove och Isak.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar