Hej på er, där ute i höstrusket.
Hur mår ni?
Jag mår okej. Bra, eftersom jag trivs i min lägenhet,
eftersom hösten är så brinnande och vacker.
Bra, eftersom mina vänner
är så fina, min mössa värmer, eftersom jag trivs med livet
och har så mycket fint att se fram emot.
Septembers sista vecka blev kanske den mest
fullspäckade någonsin för min del.
Jag tror faktiskt inte att
jag någonsin haft mer på agendan.
Och som sagt: Allt bra, roligt och fint.
Men även av sådant blir kropp och knopp trött till slut.
Därmed mår jag just nu okej; Tacksam, men trött.
Vad har jag gjort, då? Jo, en hel del.
Ett axplock kommer lastat:
på restaurangen i Helsingborg. Vädret var sådär september-
fantastiskt krispigt, klart, varmt och vackert som det bara kan
vara innan hösten slår till på riktigt.
Det var ganska stressigt på jobbet,
med stora bokningar och många helgfirare.
Jag var glad över vädret och plockade med mig
päron från gården. Väldigt goda, var de.
På söndagskvällen åts det kålpudding och mos
som mamma lagat. Så oerhört gott och tryggt.
Sedan var jag tvungen att ta tåget tillbaka till Lund.
Landade hemma efter mörkret fallit. Ganska... slut.
På måndagen åkte jag in till Malmö och åt ensamfrukost
på fina Noir. Overnight oats med granola och körsbär.
Körsbär är verkligen gott. Får inte glömma det.
Anledningen till att jag ville testa Noirs frukost
var att jag gästade Malmö eats instagramkonto hela veckan lång,
och jag valde att fokusera på just frukost och gröt.
Några caférecencioner, lite tips från mitt eget kök,
frågesport och en hel del annat. Kika in där
om ni vill se vad jag postade! Det var kul,
men lite stressigt. Jag ville ju göra bra ifrån mig.
Men jag fick så många fina kommentarer och bilder
skickade till mig, där följare inspirerats av mig och kokat
goda grötrecept hemma. Så fint att se!
Resten av veckan i Malmö = skola.
Kreativa metoder, heter kursen vi läser,
och dagarna fylldes med grupparbete, museibesök,
kreativa övningar och många diskussioner.
Resultatet, som vi redovisade på fredagen, blev
en design companion (en slags "reklam") för ett av konstverken
som hänger i universitetsbyggnaden.
Vi fick bra feedback och allt kändes bra, till slut.
På onsdagskvällen kokade jag två grytor
fulla med grönsakssoppa. Surdegsbröd från jobbet
(som jag fyllt frysen med upp till bredden) + olika
vegansk pålägg som HUJ skickat till mig. Gott!
Särskilt deras rökiga "leverpastej". Och kvällen blev fin, den med.
Utanför öste regnet ner som aldrig förr, så en soppmiddag
med långa samtal och jazz på stereon passade bra.
När gästerna hade gått stod jag i köket och diskade
i nästan en timme. Så är det när man inte äger
någon diskmaskin...
Torsdag. Jag åt gröt till frukost
och åkte iväg till skolan för mer grupparbete.
Vid det här laget var jag ganska utpumpad.
Buss till skolan, långsamma timmar,
buss tillbaka och hem igen.
På eftermiddagen kom min morfar och besökte mig,
och det piggade upp. Han tittade
på min lägenhet för första gången,
skänkte mig en påse syrliga äpplen från sin
trädgård och en gjutjärnspanna.
Regn ute. Ljus, yoghurt, tunnbrödsmackor
och prat om livet inne.
Det var så fint. Längtar tills nästa tillfälle
jag får morfar, och alla andra i släkten,
på besök. Klockan 18 hade vi bokade biljetter
till The Father med Anthony Hopkins
på Kino inne i Lund.
Filmen var välgjord, lång, ledsam
men lärorik. När vi kom ut igen
hade det eviga regnet avtagit och jag fick skjuts
hem. Trött. Så trött.
Fredag! Som på något vis kändes
som en måndag.
Klockan tio var det dags för
redovisning med gruppen på universitetet
i Malmö, som sagt. Skönt att redovisa
på förmiddagen.
Få det ur huvudet.
12.00 blev Saluhallen nästa hållplats.
Det var lunchtid, fredag, första helgen
utan några restriktioner och dessutom
fint väder. Ni kan skriva upp att Saluhallen
vimlade av malmöiter. Men jag hittade
min lunchdejt - fina Vanessa -
och vi hittade både mat och bord.
Tänk att pandemin är klassad som över.
Det vi längtat efter sedan den där overkliga veckan
i mars för snart två år sedan...
Efter maten styrde vi stegen mot
Lilla Kafferosteriet för finkaffe (verkligen bra!)
Vi pratade länge. Tog regionbussen hem till mig.
Pratade ännu längre.
Ända till kvällen pratade vi.
Sedan blev jag ensam en stund.
Och solen färgade himlen skär
i väst.
Även helgen därpå var planerad in i minsta detalj.
Ingen rast och ingen ro. Heh.
Men som sagt: Allt jag tog mig an och gjorde
under hela veckan var roligt, fint och mysigt.
Alltså = VÄRT att bli lite trött.
Min fantastiska mamma, bästa vän
och ständiga stöttepelare kom och hälsade på
över lördagen! Som jag längtat efter att få visa henne
min stad. Och passande nog var det
Kulturnatten i Lund och hela centrum
fylldes med musik, teater, konserter, matstånd,
glada tonåringar och annat kul.
Det allra finaste var att få betrakta alla gymnasieelever,
som hoppade i grupp
framför sina kompisar som uppträdde
på Mårtenstorgets lilla scen.
Kanske fick de uppleva livemusik
för första gången i sina liv?
Hur som helst: Jag tog med mamma på Kulturen
(Lunds eget Skansen). Det gick hem.
Vi oh:ade och ah:ade ikapp och kunde
inte sluta kommentera högt
hur vackert allt var. De små stugorna,
bostadshusen och utställningarna.
Gå dit, om ni inte har!
På kvällen åt vi god asiatisk mat på restaurang
och smög in på en körkonsert i Lunds Domkyrka.
Mäktigt. Men när jag bokstavligen talat
höll på att somna där i kyrkan
knuffade mig mamma i sidan och sa:
"Nu går vi hem".
Och det gjorde vi. Vi såg på
Min historiske pojkvän på min laptop
men jag minns inte så mycket av det.
Jag kunde inte hålla ögonen öppna,
förstår ni.
På söndagsmorgonen kände jag
i hela kroppen att
nejjagvillintegåupp
Slut.
Men upp skulle jag, och jobba helgpass
på konditoriet skulle jag,
och det gjorde jag.
Och det är väl ändå värt en liten
klapp på sin egen axel?
Idag, när jag skriver klart det här inlägget,
har ännu en vecka avverkats.
Alltså; Det går verkligen i ett.
Så kan det va.
Ha det fint så hörs vi,
Kram
H
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar