Att hålla mörkret borta

 Hej alla fina. Glad söndag

och sista oktober. Herregudars.

Sista oktober...

Jag befinner mig hemma hos mina föräldrar,

i mitt gamla sovrum som fortfarande erbjuder

en sängplats till mig. Tryggt.

Jag har mått, och mår, oväntat och överraskande

bra. Efter flera veckors trötthet, långdragna

ångestskov och låg energinivå

var det som att någon tände lampan

ovanför min kropp och knopp. 

Jag vet inte riktigt varför, men kanske är det här

en följd av en lugn skolvecka, av höstsol,

av att jag tvingat mig själv att vila och sova

ut ordentligt, av inställda aktiviteter

eller av min mycket fina torsdag.

Kanske en kombination av alltihop.

Hur som helst: Jag är oerhört glad och tacksam

för att mitt mående stabiliserat sig litegrann.

Och jag måste komma ihåg att ifall det går nedåt igen,

behöver jag inte gå runt och känna mig misslyckad.

Det blir liksom inte bättre av det. Bara svårare

att ta sig upp igen.

Kanske ska jag berätta lite om vecka 43,

om oktobers sista, skälvande dygn och om den 

där fina torsdagen? Jag gör det.

Förutom att vara hemma, plugga ifrån soffan,

gå till biblioteket och handla mat har jag exempelvis druckit

kaffe med mina f.d. gymnasieklasskompisar Julia och Gabriel.

Jag behövde komma hemifrån en stund och det behövde dem

också göra. Det var eftermiddag, nästan kväll,

men vi kunde sitta utomhus en stund och tog sedan påtår

inne i kaffebaren. Love Coffee, var vi på.

Väldigt bra kaffe. Och så ligger det vägg i vägg med mitt jobb - 

Patisseriet. 

Gröt har kokats och ätits. Jag har köpt

ett paket hirsflingor och varvar dem med havregrynen.

Vaniljessens, kardemumma och kanel

och persimon till. Och igår köpte jag dessutom

en påse med pepparkakskryddor, så hädanefter

blir det till att experimentera med det.

Samt att utmana mina ätstörda tankar litegrann, 

med andra sorters tillbehör än de jag känner mig trygg med.

Snart kommer adventstiden - och då vill jag 

känna mig redo att njuta av den.

Torsdagen var, som sagt, oerhört fin.

Efter att ha suttit i skolan och redigerat bilder

under förmiddagen

(Vi har haft fotokurs i skolans studio den här veckan!)

tog jag tåget till österut och hem till Emma.

Hon bor i ett femtiotalshus i gul plåt,

med brinnande lönnar utanför 

och ett litet torg strax nedanför.

Det var mitt första besök i Emmas lägenhet.

Det kändes varmt, tryggt, ombonat och välkomnande.

Överallt prunkade gullrankor och palettblad,

vardagsrummet badade i eftermiddagsljus och 

varje liten yta bar spår av Emmas intressen;

Böcker, muminfigurer, loppisfynd, 

konst och Twin Peaks på vinyl.

Vi lagade lunch I det fina funkisköket. 

Det blev en av mina barndomsfavoriter,

som Emma aldrig smakat. 

Vi rev morötter, kokade potatis och

håll i hatten - 

värmde upp fiskbullar i hummersås.

Och det var så gott, så mjukt och snällt.

Folkhemsmat, som Emma beskrivit det på sin blogg,

i sin allra enklaste form. Om vi varit hemmafruar

hade vi säkert uppskattat konservens geniala

smidighet.

Efter maten tog vi bussen in till stan,

och styrde stegen mot biograf Panora. 

Vi hade biljetter till Wes Andersons nya verk:

The French Dispatch. Och hörni, se den!

Den var verkligen otroligt bra. Lite rörig emellanåt,

kanske, men formspråket, dekoren, skådespelarna,

musiken och manuset gjorde upp för det.

Är så glad att jag fick se den på storskärm!

Och jag hade en varm känsla i magen när jag

åkte hemåt, medan skymningen föll över motorvägen.

Fredag, lördag, söndag.

En inställd middag med familjevänner gjorde

att mina helgplaner gick upp i rök. Men.

Jag satte mig på tåget hem till familjen, trots

att jag inte hade någon direkt anledning. 

Inga måsten.

Och hade det här varit en dålig vecka rent mående-mässigt,

hade jag nog stannat i min lägenhet, dragit täcket

över huvudet och gömt mig. 

Men jag mådde ju bra. Och helgen blev perfekt.

Sol, kattpromenader, kycklingtacos, korsord,

goda smörgåsar och lakritsté.

En natt blev två.

Frukost med tända ljus,

Så mycket bättre ifrån soffläge, söndagsutflykt

och slutligen mammas mos & biffar med stekt lök.

Kanske var det precis en sådan helg jag var

i behov av just nu. För att skapa goda förutsättningar 

för att fortsätta må bra, ett tag till.

Vintertiden är kommen.

Men jag vill försöka hålla mörkret borta

ett tag till.

Hur har er helg varit?

Kram

H