Kan man ha det för bra?

Just så känns det nu.
Kan man ha det för bra?
Man ska vara försiktig med att ösa ut sig för mycket
f a n t a s t i s k a saker i ens sociala medier, tycker jag.
Det är viktigt att visa båda sidor, både det glassiga och vackra
och det stökiga och fula. Jag är en människa som alla andra och
mår ofta lite sisådär. Jag har problem och grå tankar, konstiga
symptom som kräver blodprov på vårdcentralen (muntorrhet, varför lider jag av det?),
en högst osäker framtid och beslutsångest kring det mesta.

Men. Som tidigare nämnt beslutade jag mig
i december för att nästa år, det ska bli det bästa året hittills.
Och ska jag vara helt ärlig, har jag det så otroligt bra att jag nästan blir rädd.
Det är vår och körsbärsträden har slagit ut på min gata.
Bakom mig ligger månader av fantastiska upplevelser,
och framför mig likaså. Här och nu varnar jag för en del av det som
kan benämnas som rent och skärt s k r y t, men jag kan inte låta bli.
Jag upplever fina saker, är tacksam över det - och vill så gärna dela med mig!
Så, ja. Här följer en del mobilbilder av ljusglimtar som helt enkelt är
för fina för att glömmas bort.

 Året började med att jag klippte av mig håret. Sedan satte jag mig
på ett flyg och reste så långt bort från Sverige som möjligt.
Och min månad i Nya Zealand, mina vänner, var
helt fantastisk. Helt och hållet fantastisk. Jag fick nya vänner från hela världen,
hoppade fallskärm, såg glaciärer och bodde i regnskog,
åt nya maträtter och sjöng karaoke, beundrade stjärnklara himlar,
paddlade kajak, träffade på sälar och så himla mycket mer.
Mmm. Det var så fint.

Efter min hemkost återvände jag till jobbet, 
åt många goda luncher i Helsingborg (den restaurangtätaste staden i landet!)
med fina vänner, gick på matvandring med mamma, bakade semlor och njöt av solen. 

Den 24:e mars fyllde jag år! 21 är jag nu. Det känns otroligt 
ovant och konstigt. 21. Vuxen. Mamma säger att jag nog är rädd
för att lämna barndomen bakom mig, och jag tror hon har rätt.
Jag hade en sådan fin och trygg barndom, och har svårt att bestämma
mig för vilken väg jag ska gå härifrån och framåt 
(just nu sitter jag med otaliga ansökningar till olika skolor och kurser). Ja.
I alla fall: Min födelsedag inföll praktiskt nog
på en söndag och jag blev firad så fint, så fint. 
På fredagskvällen åt jag och min fina Alice
pizza och banoffee-paj på mysiga Paolo's 
här i staden, och på min dag fick jag finfrukost,
loppisbesök, presenter (exempelvis drejning och teater!), 
goda pajer och glass med bär och grädde. 
På kvällen såg vi Unga Astrid och Alice höll 
oss sällskap.

Våren kom, och med den
eftermiddagar i solen på verandan,
nyckelpigor i massor, hyacinter längs vägkanten
och mellanmål i uterummet. Humörmässigt
påverkas jag mycket av vädret och ljuset, så
ni kan ju förstå att jag blir gladare när våren
anländer.

En vecka efter födelsedagen blev jag firad
ännu en gång, med brunch, våfflor och besök från
släktingar och busiga småkusiner. Och i lördags blev jag
minsann firad igen! Mina Lunda-vänner kom
och hälsade på och vi åt vegetarisk asiatisk mat
på nyöppnade Chay här i Helsingborg. 
Jag träffar dem så sällan, och när
jag satt på tåget hem kände jag mig så rörd och 
tacksam över att de är så fina.
Och över att min stad faktiskt är
himla vacker. Ibland behöver man se sina
omgivningar genom andras ögon
för att verkligen se var det är man har.

Förra söndagen åkte jag upp till Göteborg!
Under några soliga men k a l l a dagar
bodde jag hos min fina kusin och hennes
söta lilla bebis. Han fyller snart ett år
och är busig och full av energi.
Om kvällarna var vi trötta som tusan
men inte han, inte. 
Vi promenerade genom Haga,
Slottsskogen och Botaniska trädgården,
fikade i Haga och lekte en hel del på
parketten emellanåt. Fint, var det.

I lördags var det lördag och jag var ledig. 
Klockan tolv lade jag trehundranittioåtta kronor på
bruna plagg från H&M (brunt är en färg jag aldrig klätt
mig i förut, men tydligen passar bra i)
och på kvällen åt jag
min påse med naturgodis jag köpt på jobbet.
Jag har nog aldrig spenderat så mycket
pengar som jag gjort det här året.
I grunden är jag en sådan som sparar
och snålar men vill man ha roligt går det ofta
mycket pengar. Förra torsdagen bröt jag ihop, litegrann.
Jag har sagt upp mig från jobbet
och endast haft ett sommarjobb på 
en osäker procent att förlita mig på.
Men! I fredags var jag på intervju för ett annat,
på ett mycket fint slottscafé, och jag fick det!
Så i sommar ska jag arbeta heltid med att
göra mackor, baka kakor och förbereda sallader,
och då känns det lättare att rättfärdiga allt
det roliga och lyxiga som 
komma skall:

Idag åker jag till Stockholm
med mamma och systern min. 
Vi ska hälsa på släktingar på landet
och fira påsk i staden. Pom & Flora vill jag besöka,
och Skansen och kanske något trevligt museum.
Efter visiten i huvudstaden kommer Rayne 
på besök från Amerikatt! Hon var med mig på
roadtrippen runt Nya Zealand, och vi har hållit 
kontakten sedan dess. Nu kommer hon
på besök hos mig, och jag tänker visa henne 
nordvästra Skåne. Det blir fint.
Sedan blir det en tio-dagars-resa i Östeuropa
med Alice. Berlin, Prag och Budapest 
ska vi avverka, och det känns otroligt 
pirrigt. Och ja, sedan börjar jag 
sommarjobba och får vänta
på besked från kurserna jag sökt. 
Kanske flyttar jag till kolonistugan
i någon vecka, läser böcker (som jag lovat mig själv
att bli bättre på i år), och skriver lite noveller
och texter under tiden. 
Undrar just var jag hamnar i höst.

Så är det, hörni.
Aldrig förr har mitt schema varit så fullspäckat,
och aldrig förr har det hänt så mycket roligt.
Kan man ha det för bra? Så känns det nu.
Vad tror ni?