Det finns få saker som får hjärtat mitt
att dunka så varmt,
som för gamla ting.
Vi har en loppis här i stan - en gigantisk en -
med lada på lada fyllda till bredden av allt möjligt.
Där finner du möbler, prydnadsföremål, kläder och textilier,
böcker och spel, elektronik, trädgårdprylar, dröser av gammalt fint
porslin, silverbestick, köksgeråd, leksaker... ja, allt.
Två gånger om året är det julmarknad där, på loppisen.
Då brukar jag stå redo vid ingången, sida vid sida med
pensionärerna och skattjägarna, och springa in när dörrarna öppnas.
Och jag säger då det: Vet man vad man letar efter - då
kan man fynda rejält. I det här inlägget visar jag en del av det
som jag fick köpa - till blygsamma 200 kronor.
Där ingick även tre vackra änglaspel...
Fantastiskt.
Fantastiskt.
De klassiska, röda träljusstakarna låg i drivor på slagborden.
med och utan kurbitzmålningar. Jag fyllde en låda med stakar och
tillhörandeOch de tillhörande julgransljus.
tillhörandeOch de tillhörande julgransljus.
Så fint så fint så fint. Och halmfigurerna hör
liksom till.
Fina gamla pappersrader att ställa
på skänkar och hyllor fanns det också.
Jag fick med mig tre stycken.
Några smällkarameller i fint skick fann jag dock inte.
Men med lite silkespapper och små, små bokmärken kan
man göra sig några. Tricket
för att få dem fina är att göra dem
väldigt, väldigt små.
Jag måste erkänna att hjärtat hoppade över
ett slag när jag hittade den orangea stjärnan till höger.
Just en sådan hängde i min mammas fönster när hon var liten.
Även den vänstra har några decennier på nacken.
En karta bokmärken från 50-talet...
Och några oskrivna julkort med äldre motiv.
Gamla flaggspel (varav en med Sovjetunionen representerad...)
Och så några vackra gamla julkort från
50-talet och 20-talet. Här önskar pappa
God Jul till sin lilla vän Dagny, som flyttat till Gotland,
vad det verkar.
Och är har någon skickat en hälsning
hem, ändå från Amerika.
Det är så fint att jag
kan sitta och läsa på kort som någon
skrivit och postat, som
stämplats, sorterats och levererats, för
nästan hundra år sedan.
Snöstjärnor, etiketter, strutar och julklappspåsar
pysslade jag av band och spetsar från
loppisen
(och sålde sedan, på Ödåkra Spritfabirks
Julmarknad - mer om detta senare!).
Fina gamla armljusstakar norpade jag
också ett par stycken när jag ändå
var i farten.
Stämning och lugn i den blå timmen,
som infaller någon gång mellan klockan tre och fyra
här i Skåne.
Och ja. I mitt fönster hänger
mässingsstjärnan som lyst just där
alla decembernätter,
sedan jag var liten.
Utan den blir det inte mycket av en jul.
Tänk på det, hörrni,
att oftast ger återbruk
mer än bara "mycket för pengarna".
Det ger även en påminnelse om
de människor och liv som levts
förut, med saker som nu är dina,
och får leva vidare genom dig.
Kram på er,
och trevlig advent!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar