Det var först efter studenten som jag förstod
vad folk menar, när de säger att tiden går så fort.
Jag hade inte upplevt det förut.
När man gör mycket av samma sak
(pluggar, pluggar och pluggar)
och tycker att det mesta är ganska tråkigt
i livet, passerar timmarna inte så snabbt.
När man är barn är ett år så vidsträckt
att det knappt är möjligt att se slutet på det.
När man är vuxen är december inte alls så
himla långt bort från januari.
Två hela år har gått,
sedan jag sprang ut på skolgården i Lund,
och kände mig fri.
Och jäklar vad tiden går fort nu.
Det är juli och nyss nyårsafton.
Precis juni, plötsligt juli och snart augusti.
Snart flyttar jag till Kungälv och till Nordiska Folkhögskolan,
för att återigen ta upp skolböckerna.
Men denna gång blir det förhoppningsvis i form av
en lite mer fri struktur, ett mer kreativt lärande,
och mer utrymme för livet.
Jag ska vara snällare mot mig själv än jag varit förut,
men samtidigt börja forma min väg framåt,
åt det håll jag så gärna vill vandra,
men inte är säker på hur.
Jag ska läsa Text & Bild, vilket, som jag förstått det,
innebär just en blandning mellan text och bild.
Skriva ska jag göra. Och läsa. Fotografera,
illustrera och diskutera likaså.
I kursen ingår en del projektarbeten, utställningar,
kulturella samarbeten med Göteborgs stad,
studiebesök och föreläsningar.
Och så bor vi elever tillsammans i små hus,
i små rum,
och äter samtliga måltider tillsammans,
fem dagar i veckan.
På skolan studerar elever från olika nordiska länder,
och ibland anordnas det aktiviteter
såsom yogakurser och filmvisningar.
En vet ju aldrig egentligen någonting om någonting,
på förhand. Jag är både livrädd och hoppfull
inför det som komma skall.
Juni, juli, augusti. Det går fort nu.
Jag jobbar på i slottscaféet och timmarna
slukar varandra i takt med att jag
gör sallader, lägger smörgåsar, dekorerar kakor
och skivar tomat.
Tusen saker står på min att-göra-lista;
Jag behöver rensa ut och köpa nytt,
städa och skaffa flyttkartonger,
träffa människor jag håller kära
och samtidigt uppleva så mycket som möjligt
av sommaren, som står och skriker
mig i ansiktet utanför fönstret.
(Och ibland vill jag ju bara lägga mig i sängen och sova.)
Juni, juli, augusti.
Snart september, oktober, november.
Snart, snart, snart.
Men nu vill jag bara ha nu.
Kramar.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar