Det som begravs i snö.

Mycket kan ske på väldigt kort tid.

Två veckor in på det nya året händer något som förändrar det mesta. Plötsligt raderas det jag trodde var en stor del av min framtid. Den framtid som fanns för några dagar sedan finns inte längre. Likaså raderas mycket av det som skett de senaste åren. Och även om de minnena kommer leva kvar, har de beslöjats av något grått. Svart och grått. 

I januari faller snön och växlarna på min cykel fryser sönder. Jag kan bara trampa på i ettan och tänker att det är väl en del av motgången. När jag på nyårsaftons natt, precis efter tolvslaget, drack årets första kaffekopp tog jag en bild av sumpen. Vad spår du om mitt år? frågade jag AI. "Den öppna ljusa ytan i mitten förutspår ett andrum eller en nystart. Du lämnar något bakom dig mentalt." 

Kanske blir det så, tids nog. Jag ska bara ta mig igenom allt det där mörka först. Slasken när snön smälter. Det grå som lagt sig som en hinna över alla minnen. Den kletiga kaffesumpen.

Det positiva med plusgrader i januari är att cykelns växlar börjar fungera igen när frosten släpper. 

Kramar,

H.