Jag befinner mig hemma hos mina föräldrar uppe i norra Skåne. Här är det barmark, men för mig andas det mer julstämning än snö och kyla. I Skåne är det tradition med brun jul.
December har gått i ett, som det ju brukar göra. Stresspåslag, blixthalka, huvudvärk och sömnbrist kommer vart år, oavsett om man vill eller ej. Samtidigt har mitt december innehållit en vacker, stämningsfull och alldeles underbar blandning av stunder med mina vänner, god mat och känslan av tacksamhet. För tacksam är jag - så oerhört tacksam. För ett år sedan, på dagen, befann jag mig i ett ganska kolsvart mörker. Idag är jag på god väg att ta tillbaka allt jag gått miste om, särskilt i juletid: frihet, glädje och lugn. Lugn i att jag kan, jag får och jag borde må bra. Ja. Ännu är jag inte helt klar med den där jäkla ätstörningen, men vet ni vad: Det går framåt. Och förhoppningsvis kan 2023 bli året då den utplånas helt och hållet.
Som sagt, december har gått i ett. Jag har försökt hålla en god balans mellan måsten och nöje, mellan slit och vila. Det har varit svårt. Därför har jag inte heller hunnit sätta mig ner och reflektera så ofta som jag egentligen önskat. Men nu, på förmiddagen den 23:e december, när mat ska lagas, paket ska slås in och jag egentligen inte har tid att blogga nu heller, så sätter jag mig ner och gör det i alla fall. För att jag vill. Så - vi tar en liten titt på hur mitt december sett ut:
Många mörka morgnar har tillbringats framför julkalendern, som i år är… dramatiskt, men väldigt fint gjord tycker jag. Den får godkänt! Annat som sätter stämning är ju tända ljus och adventsstjärnor i förgylld plåt. Samma stjärnor som hängde i mitt och min systers rum när vi var små.
Den andra söndagen i advent blev jag hembjuden till fina Toves stora, halvtomma lägenhet mitt i Lund. Flyttstöket var ett faktum, men det fanns likväl tid för att tillbringa en eftermiddag med gymnasievännerna i kombo med pepparkaksbak, julfika, kattgos och risgrynsgröt. Det var en underbar eftermiddag.
Jag har tillbringat en del halvdagar på behandlingen, som ligger inne i Malmö. Det kan tyckas tråkigt, men det känns tryggt och viktigt för mig. Och att äta frukost tillsammans med andra medan mörkret ännu ligger över stad och land är ju, trots allt, ganska mysigt. Jag tar alltid med mig egen lunch, och har jobbat mig igenom x antal köttbullsmackor med julmust. Gott. En morgon fick vi saffransscones - och det var gott, det med.
Jag har fått julkort, skickat julkort och vandrat genom snölandskap (innan allt töade bort).
Igår hade jag min sista redovisning för kursen jag går på distans: Professionell kreativ verksamhet. Jag visade upp små skisser jag gjort, till ett barnboksprojekt jag filar på. Redovisningen gick bra, och nu kan jag gå på jullov från kursen. Tänk vad man klarar av, fast man ibland inte tror att man ska klara något!
Husmorsklubben har haft inte en, utan två träffar i december! Emma, min Emma - inget sätter stämningen som att tillbringa några timmar i ett kök tillsammans med henne. Vid ett tillfälle lagade jag kålrotslåda - en finsk julrätt - som vi åt med skinka och senap. Därefter såg vi på julkalendern tillsammans och åt saffransapelsiner med grädde. Vid tillfälle nummer två åt vi julfika, kokade en whiskyspetsad clementinmarmelad och gjorde en plåt havrekex. Sedan kramade vi varandra hejdå och god jul.
En annan person som jag träffat och kramat god jul är Alice. Alice - det var så länge sedan vi sågs! Oj vad jag tycker om henne. Och eftersom Alice tycker om taxar köpte jag henne en lång, mjuk tax och packade in i ett paket. Jag bar det över Lunds gator och såg på när hon öppnade det, efter att vi fikat på Patisseriet. Alice blev förtjust i sin nya kompis, som jag tagit mig friheten att döpa till Korvar. <3
I tisdags åt jag en traditionsenlig frukost tillsammans med Madde, på vårt favoritfik Broder Jakobs mitt i Lund. Ah, det är verkligen som balsam för själen att slinka in där strax efter öppning, köpa sig en nygräddad surdegsbulle och dricka kaffe i evigheter. Det gjorde vi nu också. Och efter varsin fralla delade vi på en mjuk och smörig saffransknut. Dö, ätstörning. Dö! Efter frukosten gick vi på stan i jakt på julklappar och märgben, samt passade på att göra ett återbesök på vår gamla gymnasieskola. Det var en speciell känsla att få komma tillbaka, vandra omkring i biblioteket (där min novell stod på display!) - och att dessutom få en pratstund med vår gamla mentor. Himla fint.
Igår, på dan före dan, packade jag en resväska full med klappar och jox och åkte upp till Helsingborg. Jag och mamma julhandlade mat till vårt lilla julbord och hämtade upp min brödbeställning på stans bästa surdegsbageri, Brödkultur. Det är helt underbart fint där, och vi kom hem rika på vört, kavring, mandelmusslor och fruktkaka. I bageriet kan man även köpa med sig en burk Allerumshonung, som produceras alldeles i närheten - och som jag designat etiketterna till.
Och just det: Att tända ett ljus för några jag saknar hann jag också med. Att gå i kyrkan vid något tillfälle kring jul skänker mig så mycket lugn i själen.
Ja, det var mitt december i backspegeln det. Hur själva julhelgen blir är lite oklart, eftersom det råder sjukstuga här hemma. Oavsett, är jag glad och tacksam över den trygghet och ro jag faktiskt känner inom mig. Det räcker för att min jul ska bli god.
God helg,
Kramar
H
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar