Andra dagen i juni

Den senaste veckan har varit ett virrvarr av olika miljöer,

stora och små händelser, avslutade och påbörjade kapitel. 

Det har blivit sommar, både bokstavligen och vädermässigt.

Överallt blommar syrén och kastanj. Vinden är varm och det doftar

himmelskt. 

Jag har jobbat på cafét för första gången på länge,

och mött nya kollegor inför sommarmånaderna. Jag har byggt slututställning

på min fina skola och visat den för mamma, morfar och Madde. Jag har suttit på ett nyupptäckt

fik i Lund och ätit bananpannkakor med blåbär och yoghurt, mitt emot Madde. 

Jag har inhandlat avslutningspresenter till mina lärare och planerat avslutningen vi ska 

ha nu på fredag. Först: Avslutningslunch i skolan. Sedan: Picknick och kubbspel i stadsparken.

Väderleksrapporten har lovat 22 grader.

Jag har ätit frukost, lunch och middag utomhus. Träffat en mjuk och sprallig hund.

Jag har kört bil, åkt tåg och druckit havrecappuccino på det senare. Ätit vattenmelon, saltlakritsglass och grillat.

Jag har dekorerat skyltfönster på stans nya, helveganska glassbar. Bokat en tid hos min kurator,

köpt hårfärg och burit hängselbyxor för första gången sedan jag var barn. Tvättat mina gamla Converse,

vädrat sommarkläderna och skrivit på ett kontrakt. Fått en knippe nycklar i handen och låst

upp dörren till min 1,5:a på fjärde våningen för första gången någonsin. Planerat en studentskiva

och drömt om målarfärg, köksbord och linnegardiner om vartannat.

Det har blivit sommar, både bokstavligen och känslomässigt. Och ni kan tro att jag är lycklig. 

Blott en dag

     Det blev fredag igen. Ännu en. 

Den 1208:onde för min del. Jag sov oroligt natten igenom,

vände och vred mig, vaknade till och somnade om.

När solen steg över himlen betraktade jag färgskiftningarna

genom glipan i rullgardinen. Blygrått, ockra, indigo och purpur. 

Som namnen på färgtuberna i min skolväska.

Jag klev upp. Borstade håret, som pandemin gjort längre 

än det varit på många år, packade ner små presenter

i en tygpåse, drack mitt kardemummakaffe och åt min gröt.

Ut. Vind, men sol. Moln, men inget regn.

Och jag satte mig på ett lila tåg och åkte över gula åkrar

och gröna hagar. Jag läste i min bok (Där kräftorna sjunger, Delia Owens), 

och blundade en stund. Femtio minuter senare: Lund central.

Ett myller av studenter, helgfriare, ljud och oljud.

Och sedan: Lund city. Fötterna bar mig över kullerstenarna,

förbi Grand Hotel och solbadarna på torget.

På huvudgatan susade cyklister förbi. I ostabengtssons skyltfönster

trängdes hallongrottor, vaniljmunkar och wienerkammar. 

Och jag svängde av på hörnet vid Granit, vandrade

förbi den fina pappershandeln och den ännu finare

lilla leksaksbutiken. Knackade sedan på

på den obskyra porten mitt emot det blå antikvariatet.

Och fina, fina Astrid släppte in mig i sin fina lägenhet

med tre meter i tak, pärlspont och tavlor överallt.

Vi pratade och begav oss snart ut på stan igen,

inhandlade konstnärsmaterial likt de

konststudenter vi är, och avslutade

träffen med en lunch från saluhallen

på en bänk i solsken.

På eftermiddagen traskade jag västerut, mot

landsbygden, naturreservatet Ravinen och en gammal lada som byggts om

till lägenhetshus. Där bor Madde. Vi firade våra födelsedagar i efterskott

med vattenmelon, paket och helt underbara, nybakade citron- 

och kokossurdegsbullar. Kaffe med skummad mjölk på det och 

ett långt samtal i soffläge. Kände mig hel efteråt.

Och solen har sin gång, liksom dagen.

Jag tog mig hemåt, blev upphämtad i stan av en snäll mamma,

åt grillat och somnade nästan i soffan.

Så var den fredagen över,

och snart väntar nästa.

Och då ska jag bjuda mamma och morfar

på vernissage på min skola, fika någonstans

och fira livet litegrann.

Kramar,

H

Början av ett slut

 

❁ ❁ ❁

Hej på er. Det var ett tag vi hördes vid.

Utanför fönstret exploderar trädkronorna. Tiden springer

fort, fort samtidigt som den verkar stå stilla.

Jag har varit sjukskriven ett tag. Har befunnit mig på en och samma plats,

tvingats ställa in och tänka om, missat mycket men lärt mig desto mer.

En dag kanske jag orkar berätta mer, men inte just nu.

När en stor del av vardagens händelser och event

ställs in blir de små sakerna som sker desto finare.

Jag har njutit av att se havet av vitsippor i skogen,

av att dricka kaffe på en bänk bredvid mamma,

av att åka till blomsterhandeln och köpa krukor till 

mina växter och titta till rabarbern i landet.

Snart kan man baka paj.

Jag försöker hålla i slantarna, 

men kunde inte låta bli att beställa boken ovan när Sandra 

tipsade om den. Ensamhet, vänskap, Japan, 

stilla samtal och mat - precis sådant jag gärna läser om.

Men nu, nu, är det bokstopp. Ett tag, i alla fall...

Det allra finaste som hänt är

väl ändå det här:

En låda fylld av kärlek. Från bästa, bästa Madde.

Ett handskrivet brev, en bok jag ser fram emot att försvinna i,

noveller om vänskap och en mjuk kanin att krama

när vi inte kan kramas på riktigt.

Jag blev så rörd, så rörd.

♡

En annan sak som hänt, 

eller händer,

är att jag sakta men säkert börjat förbereda

mig för flytten till Lund. 

Jag har köpt lampor, en kryddhyllan, en gammal spegel

och en kökssoffa. Matbord och växter är också ordnat med.

Högen med prylar och möbler som ska med i flyttlasset

växer - och jag ser plötsligt början av slutet.

Ett nytt kapitel i livet. Ett kliv ut, bort och iväg.

Ja, vid början av ett slut.

Det är där jag står nu.

I skolan pratar vi om slututställningen, slutprojekt och avslutningslunch.

Hemma pratar vi om studentfirande, sommarjobb och semesterplaner.

Och jag pratar med själv

om sådant jag vill lämna bakom mig,

och sådant jag vill påbörja istället.

Något nytt.

Men först: Ett värdigt avslut för allt som sker just nu.

☼

Kramar,

H

Sunnanväg - första delen

Hej på er igen.

Om ungefär en månads tid, när syrenerna blommar

och skolavslutningarna avlöser varandra, får jag äntligen

nycklarna till min alldeles egna lägenhet i min hand.

Snart, snart, snart!

Förra veckan tecknade jag en hemförsäkring

(och kände mig sedan... ganska vuxen)

och i förrådet väntar lådvis med serviser, glas, porslin

och annat fint som jag fyndat på diverse loppisar

under åren. Att få inreda mitt eget hem har varit en stor

dröm sedan jag var i tidiga tonåren. Jag längtar efter att få

fixa och dona, måla, slipa, spika, dekorera, 

komplettera och byta ut. Allt i min egen takt, vilket

känns skönt. Jag har hela sommaren på mig att

bona in mig. Skapa mitt eget trygga hörn

i lilla, fina Lund.

I och med det här inlägget börjar även en liten

serie av texter här på bloggen.

Jag byter fysisk plats och kommer hädanefter

kalla Sunnanväg för hemma, och jag vill gärna visa er

hur jag tänker, önskar och planerar att inreda mina 37 kvadrat.

Hoppas ni vill följa med!

Lägenheten ligger på fjärde våningen och byggdes

på 60-talet. Det är en etta med sovalkov, ett litet

kök och ganska stort badrum. En stor garderob har jag också.

Balkong saknas tyvärr, men ett stort fönster i söderläge

släpper in massor av ljus - och kvällssol hela sommaren lång.

Planlösningen är egentligen lite udda. 

Vem bygger ett hem med ett kök lika stort som klädkammaren?

Det vill säga inte så stort.

Tja, på 60-talet kanske tanken var att kvinnan skulle

stänga in sig i kokvrån och inte synas så mycket.

Eller att klädkammaren skulle kunna agera

som barnkammare ifall det skulle behövas.

Vad vet jag.

Allrummet är lägenhetens hjärta.

Här samspelar matplats, arbetsplats, vardagsrum

och sovrum i ett. 

Men samtidigt upplever jag rummet som stort

och rymligt. Jag kommer få plats med allt jag vill

ska finnas här.

Köket - åh vad jag längtar efter

att få rosta granola och baka bröd här.

Lyssna på sommarprat och låta fönstret stå öppet.

Det är litet, som sagt, men har stor potential.

Den rostfria köksbänken och skåpsluckorna är i original,

och byter jag ut kaklet till något mer nedtonat

kan det bli riktigt fint tror jag.

Jag har blivit med sovalkov!

Här tänker jag mig att ett enkelt draperi

i linne tillsammans med hyllor, mjuk belysning

och klätterväxter kan göra susen. 

...Och så garderoben och badrummet, såklart.

Garderoben behöver en omgång målarfärg,

men badrummet är väldigt fräscht. Mer än jag kunnat önska alltså.

I sommar påbörjas förvandlingsarbetet

med att göra Sunnanäng till mitt, på riktigt.

På min Pinterestsida har jag samlat en del bilder

som tillsammans står för den stil jag vill inreda 

lägenheten enligt; ljust men varmt, personligt och uttänkt,

allmoge, sekelskifte och funkis i ett,

vackert, naturnära och retro. Ungefär.

I nästa inlägg kikar vi mer på 

de små och lite större visioner jag har.

Kram!

H

Ett axplock av diverse skolprojekt

 Hej på er.

Det blev tyst här ett tag. Så blir det ibland.

Hur mår ni? Vad sker i era liv? Mycket eller lite, fint eller fult,

något spännande, långtråkigt, ledsamt eller svårt? Lätt?

Snälla, kan vi inte prata litegrann?

Det vore fint.

Stora delar av mitt liv just nu ägnas åt skolarbete.

Jag pluggar ju konst, design och arkitektur på Lunds Konst/Designskola.

Utbildningen är varierad och består av olika projekt inom allt ifrån

tryckkonst, bokbindning och modellbygge till digital design, 

teckning och kroki. Kul, lärorikt och alldeles lagom.

Under de senaste veckorna har vi jobbat med

teckningsövningar, egna arbeten, med abstrakt måleri

och att designa om ett torg i Lund. Nästa projekt blir

att skapa reklamtavlor till Folkuniversitetets skyltfönster,

ge förslag till hur gamla elstationer kan snyggas till

- och sedan väntar det sista och avslutande

projektet.

Till mitt slutprojekt

funderar jag på att skapa någon typ av väggkalender,

men är osäker kring temat. Hmm. 

Har ni några fina förslag tro?

Och ja. Sedan är det snart juni, vernissage, avslutning

och hejdå till min skola.

Därefter väntar ett nytt kapitel.

Livet nu och sedan

Hej och glad påsk på er alla fina.

Idag bjuder jag på en liten text om livet

nu och sedan:

Nu.

Jag sitter vid matbordet i mjuka kläder.

Ögonlocken känns tunga. Påskveckan har inneburit

mycket jobb på caféet, sol, kyla, vind

och allt däremellan. Idag var det tänkt att

morfar skulle hälsa på tillsammans med mina

mostrar och småkusiner. Tyvärr satte vädret stopp

för ett Coronasäkert påskfirande utomhus,

så det fick bli en träff utan morfar. Tyvärr.

Men snart är han färdigvaccinerad och vi

kan träffas! 

Dagen blev fin hur som helst. Lagom. 

Lek, påskjakt, mustig soppa med bröd och ajvar,

paj och bebisgos. Jag ser verkligen fram emot 

att vara barnvakt

åt alla fina och finurliga små kusiner jag har. 

♡

Imorgon.

Imorgon är det annandag och helgdag igen,

på ett förvirrande sätt. Jag ska jobba några timmar

och vila efter det. Inte mycket mer än så.

I veckan.

Veckan efter påsk innebär måleri i skolan

och teckningsövningar hemma. Jag ska även resa

ner till Lund och få kika på min lägenhet,

som jag ju får nycklarna till den förste juni.

Det ska bli kul att få sig en andra titt

- visningen i januari varade bara i en kvart ungefär.

Hoppas jag inte hunnit fantiserat ihop en alldeles

för tokig bild av mitt framtida hem....

Till helgen.

En liten roadtrip, en annan stad, 

min bästa vän. För en natt!

Om en månad.

Då är det maj. Redan.

Tänk va: Magnoliablom, vårskor mot 

torra gator, Valborgsfirande, slutprojekt i skolan

och planering inför studentfirande och flytt.

I sommar.

Jobb. Mest. Men också 

avslut och början på något nytt,

och om jag får önska: En vandringsresa med M,

en Österlénsvisit med A, en storstadstrip med Mamma

och ganska mycket glädje. Hoppas.

Till hösten.

Lund. Mer än så vet jag inte ännu.

Men jag är inställd på att studera till formgivare,

fortsätta utforska världens kök med Madde, bygga på 

ett eget kreativt företag och träffa vänner

ofta ofta. Jag vill sjunga i kör, dansa, 

baka, bjuda på frukost, känna mig trygg i mig själv

och hoppas få nå ut med mitt skapande

till fler! På något sätt. Det önskar jag mig.

Om ett år.

Världen är inte lika konstig längre.

Att kramas, ta i hand, sätta sig bredvid en främling

på bussen och gå på konserter är lika 

normalt som det en gång varit.

Pandemin - inträffade den verkligen?

Så känns det. 

Men samtidigt har vi lärt oss massor,

ändrat på dåliga vanor och njuter till fullo

av allt det vi förr tagit för givet.

Tjugotal, flärd och fest,

trygghet, värme och framtidstro.

En ny tid. Igen.

Var är ni nu? Sedan?

Kramar,

H