Livet nu och sedan

Hej och glad påsk på er alla fina.

Idag bjuder jag på en liten text om livet

nu och sedan:

Nu.

Jag sitter vid matbordet i mjuka kläder.

Ögonlocken känns tunga. Påskveckan har inneburit

mycket jobb på caféet, sol, kyla, vind

och allt däremellan. Idag var det tänkt att

morfar skulle hälsa på tillsammans med mina

mostrar och småkusiner. Tyvärr satte vädret stopp

för ett Coronasäkert påskfirande utomhus,

så det fick bli en träff utan morfar. Tyvärr.

Men snart är han färdigvaccinerad och vi

kan träffas! 

Dagen blev fin hur som helst. Lagom. 

Lek, påskjakt, mustig soppa med bröd och ajvar,

paj och bebisgos. Jag ser verkligen fram emot 

att vara barnvakt

åt alla fina och finurliga små kusiner jag har. 

♡

Imorgon.

Imorgon är det annandag och helgdag igen,

på ett förvirrande sätt. Jag ska jobba några timmar

och vila efter det. Inte mycket mer än så.

I veckan.

Veckan efter påsk innebär måleri i skolan

och teckningsövningar hemma. Jag ska även resa

ner till Lund och få kika på min lägenhet,

som jag ju får nycklarna till den förste juni.

Det ska bli kul att få sig en andra titt

- visningen i januari varade bara i en kvart ungefär.

Hoppas jag inte hunnit fantiserat ihop en alldeles

för tokig bild av mitt framtida hem....

Till helgen.

En liten roadtrip, en annan stad, 

min bästa vän. För en natt!

Om en månad.

Då är det maj. Redan.

Tänk va: Magnoliablom, vårskor mot 

torra gator, Valborgsfirande, slutprojekt i skolan

och planering inför studentfirande och flytt.

I sommar.

Jobb. Mest. Men också 

avslut och början på något nytt,

och om jag får önska: En vandringsresa med M,

en Österlénsvisit med A, en storstadstrip med Mamma

och ganska mycket glädje. Hoppas.

Till hösten.

Lund. Mer än så vet jag inte ännu.

Men jag är inställd på att studera till formgivare,

fortsätta utforska världens kök med Madde, bygga på 

ett eget kreativt företag och träffa vänner

ofta ofta. Jag vill sjunga i kör, dansa, 

baka, bjuda på frukost, känna mig trygg i mig själv

och hoppas få nå ut med mitt skapande

till fler! På något sätt. Det önskar jag mig.

Om ett år.

Världen är inte lika konstig längre.

Att kramas, ta i hand, sätta sig bredvid en främling

på bussen och gå på konserter är lika 

normalt som det en gång varit.

Pandemin - inträffade den verkligen?

Så känns det. 

Men samtidigt har vi lärt oss massor,

ändrat på dåliga vanor och njuter till fullo

av allt det vi förr tagit för givet.

Tjugotal, flärd och fest,

trygghet, värme och framtidstro.

En ny tid. Igen.

Var är ni nu? Sedan?

Kramar,

H