Gula minnen

En del människor säger att de tänker i färg. De organiserar veckans dagar och årets månader efter toner och nyanser. Jag är inte en av dem. Däremot tänker jag ofta i bilder, och särskilt minnena är ofta tydligt fotografiska. Och foton består ju av färger. Så, jag tänker nog också, på ett sätt, i färg. Minns i färg. 

När jag föreställer mig min barndom färgas den ofta gul. Dels: Ett varmt, disigt skimmer över sensommarkvällar i hängmattan och över eftermiddagar på en stekhet skolgård. Dels: Saker, kläder och möbler. Kanske är det en efterkonstruktion, men jag vill påstå att mycket under 90- och tidigt 00-tal var just gult. Radhuset som vi bodde i hade skånskt, kalkhaltig tegelfasad. Villan som vi flyttade till därefter var gul den med. I köket var kaklet gult, skåpsluckorna gula, trasmattorna på golvet gula. Vi hade en gul IKEA-soffa och på väggen i matrummet dansade ljust gula solkatter när solljuset strilade genom hängbjörken utanför. 

Min syster föddes en septemberdag när jag var fyra år gammal. Snustorr sensommar och gulnande gräsmattor. Sjukhusets gula linoleumgolv. Min syster blev insvept i en av regionens urtvättade, brandgula filtar och lagd i min famn. Snart var hon stor nog att komma hem till den gula villan, till alla gula sommardagar och somrar, till åkrar med havre och raps, källarfranska med smör, välling utan klumpar och apelsinsaft ur sugrör. Många, varmt gula minnen tog form under uppväxtåren. En gul röra i mitt huvud.

Snart är det påsk och inte är det väl konstigt att man tänker på gult mer än vanligt. Jag älskar inte ägg och köper inga fjädrar, men en liten, klargul kyckling i porslin står på min fönsterbräda. Den står där, liksom den stod på matbordet under alla påskluncher i den där villan, där jag tillbringade min barndom. Nu har jag den här, hemma hos mig. Men, när påsken är förbi ekar mitt hem tomt på färgen gul - den känns udda och avlägsen i en tid då det mesta är vitt och grått. Nordsjö, grafit, asfalt. Jag har inte känt det förut - men just nu saknar jag något. Värme. Gult. Jag saknar det gula.

Förra veckan fick jag en citrongul symaskin i födelsedagspresent. Kanske borde jag sy mig ett par klargula gardiner att rama in vuxenlivet med.  

En 25-årings memoarer

Jag har fyllt år och vill berätta om det för er. Låt mig presentera: En 25-årings (helg)memorarer. 

Sent i torsdags kväll, efter flera veckors intensivt plugg, huvudvärk och stressmage klickade jag på skicka och pustade ut. Äntligen slut på kursen, äntligen en ledig helg, äntligen sömn och djupa andetag.

I fredags vaknade jag av att mamma ringde upp mig på Facetime. Jag blev grattad, och sedan gjorde jag iordning mig fö ratt åka in till Malmö. Det hällregnade utomhus. 

Men under förmiddagen bröt marssolen genom molnen och plötstligt blev det vår. Jag drack en gratis kopp kaffe från 7-eleven och värmde ansiktet mot husväggarna i centrum. Kikade i butiker, gjorde en rolig grej (berättar snart!) och köpte två böcker på Second Hand. Klockan 12:30 begav jag mig hit och träffade den här!

Jag och bästa, finaste Emma delar faktiskt födelsedag, och det känns så fint. Nästan som att man gått och fått en tvilling på äldre dar. Vi två ville fira med finlunch, och hade bokat bord på anrika Bullen mitt i Malmö. Bullen, en gammal ölhall och numera restaurang, har funnits sedan 1897 och serverar husmanskost, öl och mjölk till maten. Murrigt, fullt av danskar och alldeles perfekt för två husmorsor och historienördar som oss.

Emma åt dagens - Dansk flæskesteg, och jag tog husets Whiskyköttbullar. Köttbullar med mos är nog min favoriträtt, och ni förstår nog att de här köttbullarna var goda. Emma var också nöjd med sin danske frokost.

Vi åt, pratade och bytte presenter. Jag fick ett underbart pussel med Carl Larsson-motiv! Sen begav vi oss ut på stan och kikade i antikbutiker. Vi kramades adjö och jag tog tåget till Helsingborg. Fredagskvällen bestod av myskläder, mamma-kramar, Bäst i Test, en god curry och förberedelser inför morgondagen.

 Lördag! Det var kallt och snöigt, som det är ibland runt min födelsedag, men det gjorde ingenting. Jag spatserade de femtio meterna till bageriet och köpte deras fem sista brödlimpor. Väl hemma ställde jag mig och gjorde i ordning cirka 100 smörgåsar, dukade borden och lade upp mammas småkakor på fat. Det blev lite stressigt, som det ju alltid blir, men vi hann tillslut. På eftermiddagen kom gästerna! Jag hade bjudit in till Kafferep.

Efter ett antal år med dåligt mående, pandemi och ingen lust att fira kändes det märkligt att få så många gäster, grattiskramar och presenter. Kände mig så rörd och tacksam över alla som kom, och glad över att de verkade ha en trevlig stund hos oss. Det hade jag också. Jag åt räkmacka, ostmacka, smulpaj och korintkakor, smakade lite bubbel och drack kaffe med tretår. Packade upp paket med teer från Harrods, linneservetter och en citrongul symaskin! De sista gästerna gick hem vid nio, när fikat bytts ut mot öl och chips.

På söndagen var mina föräldrar trötta och jag tog tag i disken. Det är mycket att handdiska när man haft kafferep med finporslinet. Vi åt överblivna smörgåsar, dammsög kaksmulor och begav oss till köpcentret för att byta väskan jag fått i present till en i mindre storlek. Det blev en rosa/sandfärgad. Som en smällkaramell. På kvällen tittade vi på TV, vilket nästan känns exotiskt för mig, struntade i att gå ut och lagade ugnsgratinerad falukorv med mos till middag.

Och idag, på den lediga dag som råkat uppstå mellan mina kurser, sov jag till lunchtid och vaknade med en kelsjuk katt på täcket. Snart, snart ska jag börja titta på länkarna med kurslitteratur som min lärare lagt upp vår kurssida. Men jag väntar nog en stund till. 

Tänk, så fint livet kan vara. Tack och bock.

H

Fylla år.

23/3 

 

Hej. Jag befinner mig djupt innuti en tentabubbla och gör inte mycket annat än att skriva, läsa och ha huvudvärk. Jag har så mycket jag vill blogga om; prata om, dela med mig av och fråga er. Men jag hinner inte. Just nu hinner jag nästan ingenting, förutom att skriva på den där sabla uppsatsen, då.

Men, jag ville ändå kika in här och säga att imorgon fyller jag 25. Jag fyller 25 och det känns underligt. 25 år på jorden, halvvägs till femtio, ett antal grå hårstrån i hårbotten, ett litet liv i en liten lägenhet i en liten, liten stad. Känner jag mig vuxen ännu? Vet ej. Kanske känner jag mig mer vuxen imorgon.

Vi hörs på andra sidan tentainlämningen. I helgen ska jag fira och bli firad och det ska bli så roligt. Jag berättar mer sen. Sen, när jag blivit 25.

Kramar,

H

Snöstormar

Det är mars och snöstormarna kommer och går. Mina lägenhetsfönster vätter ut mot den skånska slätten. Jag kan se ovädret dra in över staden, från kusten in över land. Så kommer blåsten och flingorna och vintern med dem. De små, sköra blommorna som täcker rabatterna i stadsparken begravs under is och slask. Plötsligt känns de där eftermiddagarna mot solvarma husväggar mycket långt borta. Men: att klaga har ju ingen vidare verkan, så man låter bli. Håller tyst. Härdar ut.

Livet rör sig i kvadrat, principfast och med en väl utstakad rutt. Jag vandrar samma gator fram, åker Pågatåg ner till Malmö, tar samma väg till skolan och har föreläsningar med de vanliga lärarna. Jag köper hem samma slags bröd och väljer alltid samma slags äppelsort på ICA: Råglevain och Jonagold. Det som förändras mest är väl priserna. Det, och min växande, ekonomiska oro.

Jag försöker komma på något roligt att skriva om men har inte så mycket roligt i huvudet. Vårvinterns vardagsveckor är intetsägande på det vis att de varken är bu eller bä. Dagarna blir längre och det är i alla fall inte november, så att påstå att allt är skit vore att ljuga. Det kunde vara värre. Samtidigt är det ännu långt till högtider och firande, ännu långt kvar till goda tider, semester och njut. Även om jag inte befinner mig i mörker är det där ljusaste ljuset i tunneln svårt att urskilja. Kanske måste jag acceptera att livet kommer vara just halvdunkelt ett tag; skumt och grådassigt liksom snöslasket på parkeringen utanför mitt lägenhetshus. Marsgrått.

Ja, så är det. Livet är lite marsgrått, och den här bloggen färgas av det. Önskas färgfest och verklighetsflykt kan jag rekommendera er att se Mello i ettan, eller kanske att ladda ner något beroendeframkallande mobilspel. Sånt är helt okej, ja, till och med att föredra, när snöstormarna kommer och går.

Kramar till er - och glöm inte att krama er själva.

H