20 november, 2021

Tentablubblan

November sluter in mig i en bubbla - en tenta, seminarie
och stressbubbla. I skolan är ämnet forskningsfältet, alltså
att förstå hur design kan forskas kring, rent teoretiskt.
Och jag har pluggat hårt förut, men aldrig på universitetsnivå.
Allt är nytt; seminarier, gruppresentationer över videolänk,
debatter och främmande begrepp. 
Examinationsuppgifterna löser av varandra och jag
 är så rädd att jag ska ha råkat missa något.
Råkat missförstå. Läst fel kurslitteratur. 


Jag får ta det hela en dag - eller snarare en
timme i taget.
Föreläsning, eget arbete, läsa, läsa, läsa,
skriva, anteckna, organisera. 
Och så livet: det ska hinnas med, det också. 
Jag varvar fokuset på graphic design research
med att boka tvättid, dammsuga och moppa, 
handla toapapper och yoghurt, 
svara på mail, på sms och på frågor i huvudet,
gå på körrepetition, ha coachingsamtal, ringa mamma.
Min att-göra-lista tar aldrig slut, och på ett vis är det skönt.

Under den senaste veckan har jag haft 
noll procents utrymme till att känna efter. 
Samtidigt är det just det som får mig att 
känna mig otillräcklig.
Jag hinner inte umgås med mig själv.
Och när jag vaknar på fredagsmorgonen 
slår hjärtat hårt av nervositet.
Hemtentamen. Skrivs mellan nio och 15. 
Påsarna under mina ögon -
efter många timmars stirrande på en datorskärm - 
är så stora att jag måste föreviga dem.
Men tentan skrivs. 
Efteråt känner jag mig fri för en stund, 
men måste snart ta tag i allt det där
som plugget tvingat mig skjuta upp. 
Och sedan väntar en jobbhelg
på caféet från förmiddag till stängning.


Jag känner mig otillräcklig för att jag inte hinner tänka.
För att jag inte hinner höra av mig till alla jag känner. För att jag 
är rädd att en byggkloss i det lutande tornet ska tippa
över och få alltihop att rasa. 

Samtidigt vet jag att jag klarat av
stressiga perioder förut - och att den här snart är över.
Jag får väl trösta mig med det. 
Oxveckorna i november och tidiga december -
 de kommer ju alltid. 
Men det är också därför det är så skönt att fira jul därefter.


Och julen börjar sakta men säkert växa fram,
runt omkring och inuti mig. 
<3
Kram så länge,
H

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar