Allt och inget och det som ryms där emellan

 Hej på er!

Ny vecka. Igen. Och redan onsdag när detta inlägg publiceras.

Sedan sist har allt och inget hänt:

Allt: Solen, kylan, morgonljus,

jobb, god mat, övernattning hos fina M, 

koreansk matlagning, filmer, textiltryck i skolan, 

eftermiddagsbad, bokläsning, energi, trötthet, ro och oro.

Inget: Samtidigt är det mesta precis som förut. 

Precis som allt ju blev, 

för ett år sedan. En känsla av stillastående, 

väntan, hopplöshet, undran. När?

När blir allt som vanligt igen? 

Kommer vi ha glömt bort det vanliga,

när vi väl har tillåtelse att återgå till det?

Kommer det kännas svårt att kramas och sätta sig

bredvid främlingar på bussen?

Nä hörni.

Vi måste tro på att allt blir bättre nu.

Har vi klarat ett år 

klarar vi de sista skälvande månaderna

innan solen, värmen och vaccinationerna

sprider sig över världen igen.

Och snart är det tid för påsk, födelsedag, uteluncher,

sommartid, renborstade gator, krokusar, korvgrillning,

halva priset på glass, magnoliablommning,

humlesurr, nya skor och ingen mössa.

Snart, snart, snart.

Kramar!

H