Luften blir kyligare. Bakom husknuten mognar björnbären långsamt;
de flesta blir sura av regnet och det uteblivna solskenet.
Men så plötsligt, en eftermiddag i slutet av månaden, spricker det
upp och asfalten under mina fötter värms upp igen.
Jag märker att jag ibland sluter ögonen, blundar och försöker insupa
den allra sista solenergin - sådär som man gör under vinterhalvåret - och jag njuter.
Hemma i villan firar vi lillasysters 15:onde födelsedag. Vi bakar ut
en pizza, värmer bröd och skär grönsaker i stavar.
Tomat (som tyvärr redan börjat smaka vatten) varvas med tjocka
skivor mozzarella. Vi äter och ger henne saker till rummet.
En egengjord poster i svart ram, en lampa och en monstera.
Och så den vita, mjuka morgonrocken, förstås.
Solen sänker sig över byn redan vid sextiden.
Jag plockar några av de få äpplen som kommit i år och pressar
juice. Juice med ingefära. I magen vilar en liten oro
- men också glädje - för snart lyfter flyget mot Kanada.
Vi ses snart.
Kramar,
Hanna
