Ambivalens

Det blev vår. Den kom förra veckan. Jag både gläds och känner motstånd mot de vassa strålarna från solen; De fyller mig och mitt vardagsrum med värme men betonar samtidigt alla spår av vintern alltför tydligt. I ljuset syns smutsen på fönsterrutorna, dammtussarna på parketten och acneärren på mina kinder. Skarpt, tydligt, naket. I vårsolen hjälper inga förskönande filter. 

På samma sätt som jag känner ambivalens mot solens återkomst känner jag ambivalens mot jaget. Jag. En 25-åring - herregud - som lever och pluggar och jobbar och fantiserar om sånt som kanske är helt helt fel eller kanske helt rätt ändå. Jag, jag vet ingenting om någonting och ändå har jag fyllt 25. Borde det inte finnas gränser för vem som får lov att titulera sig vuxen? Jag tvivlar på att jag platsar. 

Ambivalensen drabbar även min ork och lust. Jag både vill massor och önskar att jag kunde strunta i allt. Känner både motivation och kämparglöd - och total matthet på samma gång. Jag är trött på att vara trött och blir trött på min egen trötthet. Visst tycker jag det ska få vara okej att låta livet rulla på low speed - men ibland oroar jag mig för hur hur de ska bli sen, när allt blir jobbigt på riktigt. Om jag är trött nu - hur ska jag någonsin orka när min tid måste divideras mellan mig och en sambo, mig och ett fast jobb, mig och en villa och trädgård - ja, mig och allt det där vuxna? Säg mig, hur?

Det här skulle bli en text om våren. Om att den kom förra veckan. Jag ville berätta om påskhelgen som tog med sig prunkande rabatter och lite billigare grönsaker i matbutikerna. Jag ville visa er bilder på en mamma i min soffa, på en syster vid mitt matbord, på fina hundar jag sett på stadens gator och på magnoliorna som börjat slå ut i Lundagård. Jag ville säga att jag är tacksam för att påsken är så kravlös men samtidigt så full av liv och hopp. Jag ville skriva om att det är roligt på jobbet och att jag snart klarat hela mitt första år på universitetet. Men. Ambivalensen kom på besök. Den drabbade min ork mycket svårt, timmen blev sen och jag började grubbla över sånt som en 25-åring grubblar över. 

Så ni får lov att hålla till godo med det som blev; Vårsol, smutsiga fönsterrutor, hopp, tvivel och vi får höras mer senare.

H