Det är mörkt utanför fönstret och regnet faller stilla över Lund. Det är söndag, ännu en helg har passerat, och jag har tillbringat den hemma i min lägenhet. För ett halvår sedan hade det varit svårt, så oerhört svårt, att vara ensam hemma ens några timmar. I våras minns jag att jag, i min ensamhet, planerade in ett biobesök mitt på en lördagsförmiddag bara för att få några av de långa timmarna att gå. Jag minns fjolårets oktober - att det tog tre försök för mig att faktiskt gå till ett bageri och köpa mig en kanelbulle. Jag minns att jag åt en, till slut, och att jag var helt utpumpad av psykisk ansträngning efteråt.
Den här helgen har jag jag fyllt med fina kompisbesök, pluggtid, promenad i spöregn, tvätt och städ, skrivande, varm höstsol mot hjässan, att köpa mig nya byxor som sitter skönt, pumpasoppa, äppelgröt, slösurf och långa samtal. Jag är tacksam för allt, för alla, och för att jag för en gångs skull har lite tro på att saker och ting kanske blir bra, ändå. Jag mår inte alltid fantastiskt, men många stunder är ganska fantastiska. Och fler ska de bli.
Ha en fin höstvecka, och ät en kanelbulle på tisdag.Det ska jag göra. Kanske två.
Kramar,H
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar