31 augusti, 2022

Svenska veckan

 Hej alla fans.

Jag sitter hemma i min lägenhet och försöker styra upp saker och ting. Jag har packat upp väskor, städat av hyllplanen i kylen, funderat över matplaneringar och pengar och försökt strukturera upp studierna som börjat igen. Gulp. Men också: Så oerhört skönt. Sommaren är inte min tid, och septembers ankomst är mig verkligen inte emot. En ny tid, en passage över till vitt morgonljus och dimma över stadens kullerstenar, frukttyngda trädgrenar och dunkla kvällar är allt jag vill ha. Mer om allt det där nya snart - först vill jag visa er hur min senaste tid har sett ut. Jag har, av utan någon som helst intention, haft en ganska... svensk vecka. 



Min fina Alice har flyttat ner till min stad! Tänk, vad livet kan vara fint va. Hux flux är jag inte längre den som bor långt ifrån alla mina vänner. Alla mina vänner flyttar närmare mig :) Hur som helst: Alice kom till stan, och jag följde med henne till världens mysigaste butik för att krama elefanter, kolla på hyllor och äta vegoköttbullar med mos och lingon. Gratis, till och med. En mycket bra söndag.


Vädret har varit fint och jag har tillbringat många eftermiddagar med att ta tillvara på solen, promenera runt i min stad och njuta av naturen. Det känns som ett relativt svenskt beteende det med, tycker jag. Och ja, jag njuter verkligen, när jag går omkring i Botaniska trädgården, Stadsparken och på universitetsområdet. Både av naturen och av att jag slipper vara med i alla nollningar och insparksjippon som Lundastudenterna ägnar sig åt överallt i staden just nu. 

Min inre snålsvensk har vaknat till liv, nu när ett paket smör plötsligt kostar 65 kronor och en gurka 29. Jag har gått med i diverse kundklubbar, laddat ner ett antal matbutikers appar, läst reklamblad och letat efter varor med nedsatta priser på hyllorna. Och även fast jag egentligen inte behöver köpa sådär värst mycket (Jag lever i ett ensamhushåll) så tycker jag att jag lyckats ganska bra den här veckan. Ovan ser ni innehållet i en stor påse med "sämre" frukt och grönt för 25 riksdaler. Och idag fick jag en gratis smoothie. Oj, vad spännande det kan vara att leva vuxenliv.



Jag har fikat. Jag tog med Alice till Broder Jakobs, som har världens godaste surdegsbröd och bullar. Just den här eftermiddagen var dagen då alla internationella utbytesstudenter anlände till Lund, och eftersom de alla verkade vara sugna på Swedish Fika så var utbudet rätt skralt. Men. Alice fick sin wienersnäcka och jag min croissant. Det var, ärligt talat, en rätt utmanande fika. Jag vet inte varför - ibland slår ätstörningen till utan förvarning - men jag klarade av att putta bort tankarna. Bara det är en bragd i sig. Dessutom var croissanten mycket, mycket god, så allt som allt blev fikastunden lyckad. Ovan ser ni även ett stycke chokladboll med mjölk, vilket jag fikar på mer eller mindre varje dag efter lunch på behandlingen. Finns det något svenskare än ett glas mellanmjölk och en chokladboll i ett lunchrum? Nä, trodde väl det.





En ganska fantastisk sak som hänt i mitt liv är att jag gått på surströmmingsskiva! Sedan några år tillbaka strävar jag efter att lägga in nya upplevelser - sådant jag aldrig gjort förut - i vardagen då och då. Därmed tackade jag glatt ja till Emma, när hon bjöd mig hem till hennes familj och till surströmmingsskiva i trädgården. Det hela var... intressant. Emma var en eminent värdinna, hennes quiz var kul (och jag vann!), familjen härlig och trygg och kvällen en av de finaste jag haft i år. Maten, det vill säga tunnbrödet, pajerna, gräddfilen och löken, var smaklig. Själva huvudråvaran, däremot, skulle jag inte vilja kalla mat. Surströmming är en kulturupplevelse. Man provar på, man accepterar de smått underliga sederna, man förlitar sig på sin inre ursvensk och hoppas kunna njuta fullt ut. Och trots att mina bordsgrannar högg in med god aptit och att jag verkligen ville älska den där fermenterade fiskfilén på min tallrik, så gick det bara inte. 0 av 10 stjärnor i smakbetyg, får den av mig. Men 10 av 10 i nöjesbetyg!






Jag har tillbringat en helg i Göteborg. I Göteborg föddes min pappa, finns mina kusiner och andra släktingar, har jag bott och pluggat och tillbringat många sommarlov i. Den här gången var syftet att gå på en av Håkans konserter på Ullevi, vilket bokades redan 2020. Det var inte min första konsert med Håkan, och inte heller med Håkan på just Ullevi, men likväl var det hela helt otroligt. Verkligen. Toppenväder, fantastisk stämning i hela staden, en symfoniorkester på scen, Miriam Bryant, Greta Thunberg, sjömanskostymer, fyrverkerier och allmän lycka i hjärtat på 70 000 personer. Ja, hörni. Jag är inte en konsertperson, och kan tycka att det är rätt besvärligt att stå i ett hav av människor i flera timmar, men är det något jag kan rekommendera så är det att se Håkan Hellström live. Gör det, ifall ni får chansen.



Göteborgshelgen innehöll även diverse, typiskt svenska och ganska härliga företeelser; Vi åt räksmörgåsar (på samma uteservering som Oskar Linnros. Tänk va.), åt köttbullar med mos (mitt emot uteserveringen där vi ätit räksmörgåsar dagen innan), köpte korv med bröd mitt i natten, diskuterade vädret och åkte kollektivt. 

Och nu sitter jag här, vid ett fönsterbord inne på Malmös vackra stadsbibliotek, lyssnar på svensk jazz och tänker på hur skönt det är, ändå, att vardagen återvänt.  

Ha det fint, hörni.
Kram, H

16 augusti, 2022

Kulörskifte



Måndag. Jag har tillbringat helgen hemma hos familjen. Varit på stranden med mamma, doppat tårna i Öresund, pratat och lyssnat. Det är varmt i Skåne - alldeles för varmt. Vi stannar inomhus resten av dagen, drar ner persiennerna och stänger ute den heta luften. Går i ide inomhus. På våning sju i kontorshuset där jag går i behandling har fläktsystemet gett upp. Det är svårt att ta beslut, att stå ut med det som ska göras, att äta varm mat. Att vara sig själv. Blickarna är simmiga och munnarna öppna. Vi kippar efter luft.

Tågen ställs in på grund av en olycka mellan Malmö och Lund. Överallt står grupper av semesterfirare, kontorsarbetare, turister och backpackers - strandade och förvirrade. Ingen vet om, när och hur. Jag vet att jag måste inse faktum och vandrar tillbaka genom den glödande staden, genom festivalstråk och tivoliområden, sätter mig på 131:an och kommer på något vis hem igen. Hem till Lund.


Jag dricker iskaffe på en uteservering på torget mitt i centrum. Mina vänner är där. Våra ryggar är klibbiga men humören goda. Vi pratar om hösten, om jobb och skola och allt det där som väntar kring hörnet. Jag berättar om mitt nya administratörsjobb på deltid, om min distanskurs som snart börjar, om resan till Frankrike jag ska göra i september, om behandlingen och om vad som händer i min familj; Min syster flyttar hemifrån och mamma vill gå på husvisning. Snart har jag en lillasyster med eget hyreskontrakt och kanske ett par föräldrar med glasveranda och vetefält utanför fönstret. Det känns som att de flesta i min närhet längtar efter något nytt, något annat - och det nu.  Inte snart, utan nu. Just nu tas beslut som mer och mer suddar ut det gamla, trygga och vanliga. Just nu söker sig alla jag känner vidare, bort, och rör om i en gryta som stått på spisen alldeles för länge. Kanske beror alla dessa livsförändringar på ålder. Man blir äldre och de man umgås med blir äldre de med. Livets olika skiften går på autopilot, och förr eller senare är alla delar av det där ursprungliga livet - det som man haft som barn - helt och hållet utbytt. 

Jag har inte särskilt svårt för skiften och förändringar, så länge jag får tid att processa och acceptera dem. Skiljelinjen mellan kontrollförlust och spontanitet är väldigt, väldigt tunn. Men just nu, i alla fall, känner jag mig redo för nya omständigheter och sammanhang, tror jag. Kanske har pandemin och sjukdomens begränsningar satt avtryck i mig. Något gammalt måste ryka, och något nytt täcka över de fula gamla hålen på mina sargade stenväggar. Jag behöver måla om och använda en ny slags kulör.

Tisdag. Behandlingen stänger efter lunch eftersom det är 32 grader i lokalerna och reparatören verkar ha semester. Jag sitter på Stadsbiblioteket och skriver den här texten. I parken utanför skiftar ekarnas kronor färg. En ny slags kulör, där med.


Kramar till er,

H

08 augusti, 2022

Fredag, lördag, söndag

 

Så var det måndag. Igen.
Jag tycker om måndagar - helgerna är så himla långa -
och just nu befinner jag mig i en period där ensamheten
är särskilt jobbig. Jag försöker förstå och reflektera över det där;
Hur kommer det sig att jag i vissa perioder älskar
att vara ensam, men i vissa stunder fullständigt
drunkna i hopplöshet, ångest och sorg
över att behöva tillbringa en eftermiddag
själv, hemma i min lägenhet?
Det är svårt att sätta fingret på hur det funkar; hur jag funkar.
Kanske får jag större förståelse för det hela med tiden.
Man kan ju hoppas. Så länge är det bästa nog att
visa sig själv förståelse, att kurera ensamheten med
att låta TV:n stå påslagen
i bakgrunden när man äter middag, att ringa mamma, 
att sova bort några timmar eller bara
tacka ja när någon frågar om man vill hitta på något.
Och tacka ja - det gjorde jag i helgen.



I fredags, efter att ha kommit hem från behandlingen i Malmö, 
sköljde den där ensamhetsvågen över mig och jag kände mig som världens
mest ynkliga person. Regnet föll och lägenheten var knäpptyst.
Jag hade kanske mått bättre av att gråta en skvätt,
men unnade mig i alla fall att sätta en timer på 40 minuter och sova
bort ångesten en liten stund. Det hjälpte faktiskt litegrann,
och satte stopp för mina dumma tankar om att ställa in kvällens planer.
När kvällen kom tog mig upp ur soffan, duschade och for iväg till
min fina Madde och hennes kille, balkong och nya lägenhet.
Det var oerhört trevligt, mysigt och fint, förstås.
Jag fick god mat serverad, fick klämma på Maddes egenodlade
tomater, fick skratta och smaka på en Cosmopolitan.
Tack för att ni finns, Madde och Niklas <3.
Vill hälsa på snart igen!

På lördagen sken solen igen, och tur var väl det,
för min lägenhet bli mycket finare och trevligare när himlen
är blå. Och jag fick frukostgäster! Tove och Julia, som jag gick
i gymnasiet med, kom på besök, och jag kokade gröt
med kardemumma till dem. Julia köpte med sig kaffe
och Tove färska bär från torget. Himla fint, och gott.
Åh, jag blir så glad över att ha gäster i mitt hem,
bjuda dem på mat och prata länge. Det vill jag fortsätta med i höst,
och ja, hela livet ut egentligen.




Efter frukosten gick vi på stan, så som vi gjorde
förr i tiden. Då: för att kolla på nagellack, prova Converse och äta cheesecake
på Espresso House. Nu: för att köpa snittblommor, fylla på
hudvårdsförrådet, leta efter krokar på Granit och prata om
alla kompisar som är gravida/förlovade/har flyttat utomlands.
En väldigt fin förmiddag, blev det!
Sedan gick jag hem och städade halva lägenheten.
Kände mig vuxen.

Igår, söndagen den sjunde augusti, tog jag sovmorgon
(Jag sover väldigt mycket och länge för tillfället, av oklar anledning.)
och vid tolvtiden åkte jag in till Malmö för att äta lunch med Emma.
Emma är hemma! Hon har tillbringat en termin på utbyte i 
Österrike, och ni kan tro att jag har saknat henne.
Men nu, nu har vi äntligen tid och möjlighet at göra sådant vi båda
tycker om: Äta mat, prata om mat, gå på museum, gå på loppisar,
bjuda hem varandra, vara kulturella 
och drömma om hösten. Mmm. Bästa Emma.


Vi åt god mat på Saluhallen
 - jag en nudelrätt och hon en Reuben Sandwich - 
och därefter betalade vi varsin tjuga för att få komma
in på Slottet och gå på utställningar där.
Vi tittade på akvariet, på en utställning om hemmet,
de permanenta samlingarna samt en del obegriplig konst.
Vi frågade varandra saker som:
"Vilken svindyr vas hade du valt från den här montern?"
"Är det inte sjukt att den här tavlan målades samtidigt 
som Digerdöden härjade?"
och
"Vilken möbel i ditt hem hade du räddat om det börjat brinna?"

Efter besöket köpte jag ett vykort i shopen
med titeln: Nisse på Stranden.
Nu sitter den på min kyl och andas trygghet.

Vi promenerade bort till Slottscaféet, som verkligen
är oerhört vackert och mysigt, gå dit!
Vi satt i ett hörn inne i växthuset, pratade om allt möjligt,
drack kaffe och rabarbersaft och skildes inte åt förrän 
klockan slagit sex.
Jag gick hem och tog en dusch, tvättade en tvätt, 
läste en stund och struntade i att måla det sista lagret på
den där dörren som stått halvmålad i några veckor nu.
Imorgon, kanske.


Ja, hörni. Ibland hjälper det att tacka ja,
även om huvudet och kroppen skriker:
Nejnejnej!
Det gäller bara att försöka påminna sig om det,
när vågen av ensamhet rullar in,
och förvandlar en till 
en sorglig, blöt pöl.
:)

Kramar,
H