Hej från andra sidan.
Eller rättare sagt: Hej från tjugotalet. För där är vi ju faktiskt nu.
Jag är tillbaka på Nordiska Folkhögskolan i Kungälv
efter ett långt jullov. Antagligen mitt sista jullov någonsin.
Jag har varit hemma, lagat mat, ätit mat, sett på film,
spelat spel, promenerat och varit lite sjuk.
Jag har sovit i min lillasysters gamla rum, som jag fått
ta över. Hon ville ha min övervåning och det var väl inte mer än rätt.
Jag har tänkt mycket - för så blir det när tiden rinner över en
i överflöd. Tänkt på mig och mitt liv. På det decennium där jag
blivit tonåring och blivit tjugoåring, börjat och slutat gymnasiet,
jobbat, mått bra och dåligt är över. Jag har vuxit upp - så kan man väl
sammanfatta det. Och även om jag fortfarande inte ser mig
själv som en fullärd vuxen människa så kommer jag bli det
nu, under decenniet som följer.
Jag vill åndå påstå att jag hunnit med en del
under de senaste, första trevande åren som "vuxen".
År 2017 tog jag studenten och har nog aldrig varit så glad över något.
Det var så oerhört skönt.
Jag åkte till Kreta och hälsade på Madde i Toronto.
Madde är också en frukt av tiotalet. En mycket värdefull sådan.
Sedan började jag på allvar jobba på i kassan i en mataffär och var
där i två hela år innan jag sade upp mig.
2019 har nog ändå varit det mest händelserika året för mig,
inte bara under tiotalet utan någonsin.
Den andra januari klippte jag håret kort och några veckor senare
åkte jag till Nya Zealand på egen hand,
för pengar jag själv tjänat. Jag åkte runt i en van i tre veckor
tillsammans med en grupp om 16 personer i olika åldrar och en
inhemsk guide.
Under de tre veckorna var inte en enda dag dålig.
Samtliga var kul och härliga och fina.
Och jag gjorde saker som jag annars aldrig skulle göra.
Hoppade fallskärm och paddlade kajak med främlingar på öppet vatten.
Jag som knappt vågar bada i Sverige.
När jag tänker tillbaka på Nya Zealandresan är det svårt att
förstå att den hände för bara ett år sedan.
När jag kommit hem från Nya Zealand sade jag upp mig och började
leta sommarjobb.
Jag fyllde 21 och gick på loppisar, firade påsk i Stockholm och
besökte Skansen för första gången.
I april kom Rayne, som jag lärt känna i Nya Zealand,
hem till mig på andra sidan jorden och jag visade henne Skåne
under en vecka. Bäst tyckte hon om IKEAs vegokorv.
I maj åkte jag och Alice på bussluff i Europa.
Vi hälsade på Tove i Berlin ovh drog sedan
vidare till Prag och Budapest. Det var den kallaste våren på
länge och alla sommarkläder vi packat med oss förblev orörda.
Men det var fina 10 dagar. Och Alice är fantastisk.
När jag kom hem från resan började jag sommarjobba på riktigt.
Allt jag vill säga om det är att det inte blev som jag trott.
Mellan slutet av maj och slutet av augusti gjorde jag inte så
mycket annat än att just jobba. Och jag lärde mig mycket
om ett helt nytt yrke, men även om mig själv.
I augusti flyttade jag hemifrån. Eller, ja.
Jag flyttade i alla fall en liten procent av alla mina saker till
ett internatrum på Nordiska Folkhögskolan i Kungälv, alldeles utanför
Göteborg. Under hösten fick jag tid för att leva, träna, ta hand om mig.
Prata, lära, skriva. Och besöka Göteborg, tillsammans med Alice,
som också flyttat hit. Jag var på Bokmässan, där min novell
publicerades för Novellix.
Otroligt roligt och nervigt. Och nu i jul har
ju folk faktiskt börjat läsa den. Min novell. Många fina ord har jag
fått, och det känns så himla kul. Det är ju skriva jag vill göra.
Saker och ting har förändrats på skolan och kursen jag gått
finns inte kvar.
Våren är lite oviss, men jag blir kvar där jag är.
Jag ska plugga bild och konst med en fantastisk klass
och kommer få mycket frihet att använda till
det egna skrivandet och skapandet. Så det är bra.
I mellandagarna träffade jag Madde.
Hon är den klokaste personen jag känner.
Vi diskuterade livet som 20-något och kom fram till att det
är så oerhört mycket bättre än livet som 10- något.
Tryggheten i sig själv, den finns där på ett tydligare sätt.
Vi diskuterade även min framtid litegrann.
Madde tyckte jag skulle starta café, och även om jag vet att det är svårt
finns det något lockande och längtansfyllt med en sådan idé.
Att skapa något eget. Få skapa. Driva och bygga projekt.
Det finns så mycket jag vill göra. När 20-talet slutar är jag
över trettio år gammal.
Då vill man ju ha uppnått en del, det vill man.
20-talet är årtiondet jag måste ta beslut, ta mig lite i kragen
(om än inte för hårt - det har jag lärt mig),
börja tycka lite mer om mig själv och landa lite i livet.
Kanske. Eller, jag tror i alla fall att jag hade mått bra av det.
Jag är en trygghetsperson.
Det är härligt att drömma och ponera, så det tänker jag göra nu:
Under 20-talet vill jag:
Börja arbeta kreativt. Skapa på heltid
Skriva en bok eller två
Illustrera
Skapa ett hem. Tycka om att bo där
Resa lite till. Prova att bo någon annanstans
Få fler nära vänner. Gärna vara med i en gemenskap; ett gäng.
Bli lite mindre rädd för människor
Mer nu och mindre sen
Håll tummarna för mig!
Och ni då? Vad vill ni ha och vad vill ni släppa?
Kram
Hanna
