efter tre veckor av
något som känns som ett
stilla
väntande
har något hänt.
jag har liksom, vaknat upp
och brutit mig igenom ytan.
den gråa slöjan som jag hela tiden trasslar in mig i
och inte hittar ut ifrån.
jag har kommit upp till ytan
och kan äntligen andas fritt
igen.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar