det är sent i maj.
rapsfälten bländar en nästan, när de susar förbi utanför tågfönstret, och jag tycker synd om
de som aldrig får se sådana. lila syrenbuskar river mig i håret när jag
går under dem, påväg mot lilla fiskaregatan för att köpa en kopp i emalj.
det är sent i maj.
och precis som det brukar, är det stressigt och pressat och förvirrat och
brist på sömn som står på agendan. men allt detta, med vetskapen om att det snart är över.
vi sitter på bänken under blåregnet på skolgården och räknar ner: bara nio
skoldagar kvar nu. bara två prov kvar nu.
och det som komma skall är det sista sommarlovet, och efter det - det sista året.
det är sent i maj.
rapsen prunkar, jag klappar försiktigt en liten kusinhand och klamrar mig fast i aktern på
det framåtskridande skeppet i tidens vågor.