Jag har många gånger tänkt mig hur det skulle se ut om någon
skulle öppna upp mitt huvud; mina tankar och funderingar, idéer och drömmar, slänga upp
alla mina inspirationsbilder på en stor moodboard. Jag kan faktiskt tänka
mig att det skulle se helt fantastiskt ut. Kanske inte allt på en enda gång, men i
alla fall varje dag, tänker och drömmer jag om så mycket. Det finns mycket som jag
gladeligen skulle vilja förverkliga med en gång, men det får helt enkelt vänta lite.
Jag måste suga på karamellerna en stund till.
Jag är bara så himla
rädd att jag ska råka svälja dem.
Det är väldigt läskigt att säga, eller skriva dem rakt ut sådär. Drömmarna
alltså. De är mina, det är dem jag tar upp i minnet och bara längtar till
när allt känns öken. Jag tvekar på vilka jag ska välja- jag har så himla många!
Och när stunden nu är inne för framtidsval, helt plötsligt, får jag lite småpanik över vad jag egentligen vill. Jag- och många andra i min ålder- har helt enkelt ingen aning. Det är helt normalt, jag vet, och det finns andra chanser, jag vet, men jag vill veta nu. Vill välja rätt från början.
Men man kanske måsta välja fel några gånger innan
det tillslut blir helt rätt?
Jag har, som förstaval, valt en humanistisk gymnasielinje med inriktning
språk, litteratur och film, i Lund (!).
Samtidigt vill jag inget hellre än att göra något kreativt
´for a living´. Har ju alltid pysslat. Har ju alltid skapat. Ritat, målat, möblerat om,
bakat. Alltid.
Så jag vet inte. Jag tvekar. Jag glömmer att andas ibland.
Jag vet ingenting och är alldeles förvirrad men totalt fokuserad.
Helt normalt, jag vet,
men jag vill ju bara göra rätt från början.
Fint!
SvaraRadera