Mot slutet av januari

Vi rör oss sakta, långsamt, dröjande, men visst rör vi oss ändå. Vi rör oss mot slutet av den första oxmånaden och även om den aldrig tycks vilja ta slut så gör den ju det. Januari tar alltid slut och det är en tröst i det lilla.

Jag har påbörjat min examenskurs i skolan och funderar mycket över våren. Över hur jag ska disponera min tid. Över vilka rutiner som är bra att öva in, över hur jag ska göra för att må bra och inte gå under när deadlines och seminarium hopar sig. Jag vet ju att stressen kommer komma över mig förr eller senare. Hur skapar jag barrikader som står emot den? 

Januari har bestått av en ny slags vardag; av att bo lite mer tillsammans med min J. Av att tvätta och vika varandras kläder, av att dammsuga ett nytt köksgolv och handla hem mat till middagar att överraska med. Jag finner mig plötsligt i kö till delidisken på ICA; frågar efter rökt sidfläsk och en liten bit ost. Han har lärt mig det ofta blir bättre så. Jag börjar följa hans sovschema, brygger vårt kaffe i mokapot. Vi tillbringar åtta timmar framför filmatiseringen av Hundra år av ensamhet och jag börjar fundera kring att ta upp spanskan igen. Jag blir serverad räkpasta med rostade mandlar vid hand köksbord och måste iderligen ta ur de enda två skålar han äger ur diskmaskinen och diska dem för hand. Han kramar mig och jag kramar honom, trycker varandras händer när vi faller in i sömnens dvala.

En söndag packar vi ner foliepaket och termos i en ryggsäck och tar bussen söderut - så långt sydväst man kan komma i det här landet. Vi vandrar längs den vidsträckta sandbanken, över berg av tång och drivved, ända ut till naturreservatet Måkläppen och till sälkolonierna som bor där. Snart stänger reservatet för säsongen, för att ge djuren lugn och ro. Men vi hinner ta oss dit, och vi snörvlar i den isiga luften medan molnen hotar vid den danska kustlinjen i fjärran. Vi vandrar, jag hittar en stor bit bärnsten utan att knappt behöva leta, vi pratar om då och nu, vi äter våra baguetter under vindskyddet i Falsterbo - och vi får beskåda sälarnas huvuden guppa omkring i det turkosa vattnet. Jag påminner mig åter om mitt behov av naturen, av att vandra och blicka ut mot en vidsträckt horisont, och bestämmer mig för att notera det i vårens schema. 

Skriva, äta, natur och mänsklig värme. Kanske är det framgångsreceptet för mina barikader. Hur står ni emot - eller följer med - i vinterns gång och motgångar? 

 

Kram,

H

Kontrast - och en dokumentation

Januari kom, välte sig över världen och håller oss i ett stadigt grepp. Iskyla och snödrivor samsas med kala trädgrenar och kö till ersättningsbussar, med ett avslut av min praktikkurs och början av nästa steg; mitt examensarbete. Om några månader är jag klar med skolan och ska fundera ut nästa steg, ännu en gång. 

Men nu är nu och nu är det vinter. Jag läser boken Wintering och funderar mycket kring vila, hur jag vill att min vardag ska se ut och hur jag ska få in återhämtning. Svårt. Samtidigt njuter jag av att bo med någon annan; att komma hem till pasta och köttfärssås när tågen är inställda och jag blir flera timmar försenad från Malmö. Jag njuter av att krama på någon och att se det fina i en god apelsin eller en bra serie på Netflix (Hundra år av ensamhet - se den). Jag njuter inte speciellt mycket av att känna den obarmhärtiga vinden leta sig in genom glipan mellan kappan och halsduken, men jag njuter av att komma in i värmen när jag nått min destination.

Och jag påminner mig själv om att inte glömma, om att se tillbaka, om att dokumentera och minnas allt det fina som varit. Till exempel i filmformat.

Kramar,

H

Nytt, ännu en gång

Ännu en gång är året nytt och resterna av gårdagens firande ekar ännu i fjärran. Det är storm i Skåne och jag är glad över att slippa ta mig utanför dörren annat än för att slänga soporna. Istället stannar jag i min lilla lägenhet - ensam en hel dag för första gången sedan innan jul - och stiger upp ur sängen först efter 14 (!) efter 12 timmars sömn. Om årets första dag sätter tonen för de resterande så kanske jag måste ta min kropps behov av vila som ett tecken. Mer vila, sömn och lyssna på kroppen år 2025. Klyschigt, men jag vet att jag borde ta just sånt på allvar. Ta min hälsa på allvar.

Medan stormen viner vidare därute tar jag också tillfället i akt att sitta ner en stund och fundera. Även om nyår inte behöver innebära något särskilt, något magiskt eller revolutionerande så kan det ju faktiskt också göra det, om man så vill. Man kan förändra och tweaka sitt liv i den riktning man vill, och att fundera ut hur och vad man vill förändra kanske passar bra att göra just när ett nytt år ligger framför en. Och då får man göra det, om man har lust.

Mitt 2024 gav mig kärlek, och känslan av att känna mig älskad. Det önskar jag naturligtvis få fortsätta uppleva även under 2025. 

Jag vill bli frisk. Det finns mycket mycket att säga om detta, men det orkar jag inte riktigt ta just nu. Jag är ledsen över att även detta år behöva inkludera det här målet på min lista med önskningar, men så är det.

Jag har fortfarande en ätstörning, och även om jag kommit en bra bit in i mitt tillfrisknande så har jag en bit på resan kvar. Jag hoppas kunna gå i mål under 2025.

Jag vill ta min examen och börja arbeta  på riktigt. Arbeta med att skapa och vara kreativ. Känna trygghet i min roll och känna stolthet över mitt yrke. Det vore... fantastiskt.

Jag vill åka på en examensresa. Kanske till södra Frankrike.

Jag vill baka bröd och bli riktigt bra på det. Tillåta mig att mig tid för det.

Jag vill komma någonvart med det där kreativa projektet jag drömt om länge. 

Jag vill läsa 12 böcker. För att jag egentligen älskar att läsa men har bortprioriterat det för mycket.

Jag vill vara ute i naturen.

Jag vill framkalla foton.

Jag vill skratta lite mer (=må bättre).

Jag vill se norra Sverige.

Och jag vill bli så bra på att hålla mina löften till mig själv att jag börjar lita på min egen förmåga att göra just det. Börjar lita på, och känna trygghet i, mig själv.

Och ni...? Hur ser era tankar & önskningar ut inför året som stundar? Eller vill ni helst att allt blir precis som det varit förut?

Kramar,

H