Det blev tyst härinne. Jag ber om ursäkt för det. Anledningen står väl att finna i att det i mitt liv inte alls varit särskilt tyst; tvärtom. Hösten har inneburit ständigt föränderliga vindar, intensivt skolarbete och ganska intensivt arbete med mig själv. Jag går i terapi och arbetar dagligen med att strukturera om inuti hjärnan. Jag strukturerar samtidigt om inuti kroppen, försöker att strukturera om livet och håller hårt fast vid förhoppningen om att all möda kommer vara slitet värt i slutändan. Jag vet att det kommer det.
Just nu skriver jag på en hemtenta som ligger som ett ok över hela mig. Jag har tvingats inse att julen inte kommer innebära fullständig avslappning i år heller; redan i början av januari kommer nästa tentaperiod. Vissa dagar frågar jag mig själv varför jag gör det här - varför utsätta sig för ständig stress och press? Samtidigt håller jag med min terapeut i att jag hade nog inte kunnat bli frisk om jag inte gjort det i en verklig miljö. Att plugga, pendla och försöka leva lite mitt emellan alla måsten är så normalt jag kan leva som 25-åring. Jag är en student och det är inte alltid roligt. Men det är att leva i likhet med många andra 25-åringar. Jag är inte ensam.
December är årets mysigaste månad, men jag har kommit på mig själv med att längta till det nya året. 2023 har varit ett mellanår. Jag firade en fin födelsedag, besökte Dalarna med min Emma och fick världens bästa jobb. Utöver det har inte mycket hänt som jag kommer kunna ådra mig minnet av på dödsbädden. 2024 kommer antagligen också vara ett slags intetsägande mellanår. Jag ska fortsätta plugga, fortsätta bo där jag bor och kommer antagligen inte pengar nog att åka iväg på någon livsomvälvande resa. Ändå längtar jag dit. Kanske är det som så att jag under 2023 lyckats genomföra så pass stora förändringar i kropp och knopp att mitt jag faktiskt känner förhoppningar om att kunna må bra under året som kommer. Kanske är det inte de livsomvälvande händelserna som krävs. Kanske har jag, under året som gått, lagt grunden för att 2024 ska bli himla fint, även utan alla de där fantastiska händelserna.
Jag hoppas det.