Blott en dag

     Det blev fredag igen. Ännu en. 

Den 1208:onde för min del. Jag sov oroligt natten igenom,

vände och vred mig, vaknade till och somnade om.

När solen steg över himlen betraktade jag färgskiftningarna

genom glipan i rullgardinen. Blygrått, ockra, indigo och purpur. 

Som namnen på färgtuberna i min skolväska.

Jag klev upp. Borstade håret, som pandemin gjort längre 

än det varit på många år, packade ner små presenter

i en tygpåse, drack mitt kardemummakaffe och åt min gröt.

Ut. Vind, men sol. Moln, men inget regn.

Och jag satte mig på ett lila tåg och åkte över gula åkrar

och gröna hagar. Jag läste i min bok (Där kräftorna sjunger, Delia Owens), 

och blundade en stund. Femtio minuter senare: Lund central.

Ett myller av studenter, helgfriare, ljud och oljud.

Och sedan: Lund city. Fötterna bar mig över kullerstenarna,

förbi Grand Hotel och solbadarna på torget.

På huvudgatan susade cyklister förbi. I ostabengtssons skyltfönster

trängdes hallongrottor, vaniljmunkar och wienerkammar. 

Och jag svängde av på hörnet vid Granit, vandrade

förbi den fina pappershandeln och den ännu finare

lilla leksaksbutiken. Knackade sedan på

på den obskyra porten mitt emot det blå antikvariatet.

Och fina, fina Astrid släppte in mig i sin fina lägenhet

med tre meter i tak, pärlspont och tavlor överallt.

Vi pratade och begav oss snart ut på stan igen,

inhandlade konstnärsmaterial likt de

konststudenter vi är, och avslutade

träffen med en lunch från saluhallen

på en bänk i solsken.

På eftermiddagen traskade jag västerut, mot

landsbygden, naturreservatet Ravinen och en gammal lada som byggts om

till lägenhetshus. Där bor Madde. Vi firade våra födelsedagar i efterskott

med vattenmelon, paket och helt underbara, nybakade citron- 

och kokossurdegsbullar. Kaffe med skummad mjölk på det och 

ett långt samtal i soffläge. Kände mig hel efteråt.

Och solen har sin gång, liksom dagen.

Jag tog mig hemåt, blev upphämtad i stan av en snäll mamma,

åt grillat och somnade nästan i soffan.

Så var den fredagen över,

och snart väntar nästa.

Och då ska jag bjuda mamma och morfar

på vernissage på min skola, fika någonstans

och fira livet litegrann.

Kramar,

H

Början av ett slut

 

❁ ❁ ❁

Hej på er. Det var ett tag vi hördes vid.

Utanför fönstret exploderar trädkronorna. Tiden springer

fort, fort samtidigt som den verkar stå stilla.

Jag har varit sjukskriven ett tag. Har befunnit mig på en och samma plats,

tvingats ställa in och tänka om, missat mycket men lärt mig desto mer.

En dag kanske jag orkar berätta mer, men inte just nu.

När en stor del av vardagens händelser och event

ställs in blir de små sakerna som sker desto finare.

Jag har njutit av att se havet av vitsippor i skogen,

av att dricka kaffe på en bänk bredvid mamma,

av att åka till blomsterhandeln och köpa krukor till 

mina växter och titta till rabarbern i landet.

Snart kan man baka paj.

Jag försöker hålla i slantarna, 

men kunde inte låta bli att beställa boken ovan när Sandra 

tipsade om den. Ensamhet, vänskap, Japan, 

stilla samtal och mat - precis sådant jag gärna läser om.

Men nu, nu, är det bokstopp. Ett tag, i alla fall...

Det allra finaste som hänt är

väl ändå det här:

En låda fylld av kärlek. Från bästa, bästa Madde.

Ett handskrivet brev, en bok jag ser fram emot att försvinna i,

noveller om vänskap och en mjuk kanin att krama

när vi inte kan kramas på riktigt.

Jag blev så rörd, så rörd.

♡

En annan sak som hänt, 

eller händer,

är att jag sakta men säkert börjat förbereda

mig för flytten till Lund. 

Jag har köpt lampor, en kryddhyllan, en gammal spegel

och en kökssoffa. Matbord och växter är också ordnat med.

Högen med prylar och möbler som ska med i flyttlasset

växer - och jag ser plötsligt början av slutet.

Ett nytt kapitel i livet. Ett kliv ut, bort och iväg.

Ja, vid början av ett slut.

Det är där jag står nu.

I skolan pratar vi om slututställningen, slutprojekt och avslutningslunch.

Hemma pratar vi om studentfirande, sommarjobb och semesterplaner.

Och jag pratar med själv

om sådant jag vill lämna bakom mig,

och sådant jag vill påbörja istället.

Något nytt.

Men först: Ett värdigt avslut för allt som sker just nu.

☼

Kramar,

H