Jag tar trapporna ner för att slänga skräp på innergården
och får sällskap av Karlavagnen, Polstjärnan samt en ensam
liten igelkott.
🦔
Jag njuter så mycket av att äntligen ha möjlighet
att bjuda hem mina vänner.
Det både känns bra och genererar fina stunder, nya minnen
och förhoppningsvis glädje hos de jag bjuder in.
Mina vänskaper var för några år sedan få till antalet
och ganska haltande. Jag är en introvert
människa och behöver ofta mycket tid för mig själv.
Som tonåring skippade jag fester, konserter och
situationer som jag visste skulle innebära att behöva möta
främlingar och presentera sig.
Antagligen hade jag då ett - tja - ganska lågt självförtroende.
Det är intressant att tänka på hur en vilja till förändring
kan bidra till ett annat slags liv.
För inte så länge sedan fick jag en insikt om att
ifall jag någon gång vill fira något stort - till exempel min 25-årsdag,
bröllop eller ja, vad som helst - så måste jag börja
vårda min vänskapskrets som något värdefullt och nyttigt.
Och egentligen har jag nog alltid tänkt på mitt vuxna liv som rikt på
bekantskaper och fina människor.
Sedan jag började strukturera om mitt sätt
att umgås med andra på från att oftast tacka nej, isolera mig hemma,
skylla på tidsbrist och mest vara för mig själv till motsatsen,
måste jag säga att jag lyckats komma en bra bit på vägen.
Faktiskt.
Under veckan som passerat, terminens allra första,
har jag gått på två kompisdejter, bjudit Madde på vardagsmiddag,
haft inflyttningsfrukost och taco-tisdag
med både gamla och nya bekantskaper.
Jag pratar i telefon med andra; frågar de mår och hur skolan går,
lär känna nya kollegor på jobbet och nya
klasskamrater i plugget.
Går med i skoltidningens redaktionsgrupp och letar efter en kör att sjunga i.
Och visst - några timmars umgänge med andra kräver alltid
en stunds återhämtning och social vila efteråt,
men i övrigt så känns alltihop väldigt fint och bra.
Mitt mål den här hösten är att knyta ihop de spretiga
vänskapskretsarna till en, säga ja ofta och påminna mig
om att även en introvert person har möjligheten att bli
lite mer extrovert om man bara vill.
❤
Vi har distansundervisning och får grundliga videogenomgångar
i programmen Photoshop, Illustrator och Indesign.
Aha-upplevelserna är många och plötsligt öppnar sig nya
världar av kreativa möjligheter.
✎
Min behandlare påminner mig om att sjukdomen drabbat mig.
Jag valde inte att drabbas av den.
Jag har svårt att tro på vad hon säger, även om jag vet att det är rätt.
💧
Tågen är inställda mellan september och november.
Fullpackad med tusen väskor och påsar tar jag bussen,
tåget och bussen igen innan jag äntligen är hemma.
Jag svettas i sensommarvärmen, kämpar med packningen
och känner hur irritationen växer inuti.
Det slår mig att det jag känner är... ilska.
Oftast pendlar mitt mående mellan tillfredsställelse,
glädje och trötthet.
Först får jag skuldkänslor, men sedan blir jag nästan stolt
över att jag är lite arg. Kanske behöver jag få vara det ibland.
🗯
När jag drar upp rullgardinerna på morgonen ser jag dimman över fälten i väst. Septemberdimma.
🌫
En liten instickare till er: Jag tänkte svara på några frågor
i ett inlägg här på bloggen. Undrar du något?
Fråga på!
Kramar,
H
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar