16 juli, 2017

mer från kreta






Besök på små tavernor med utsikt över bukten och solnedgången,
grekiska sallader och dakos - färskostfyllda skorpor dränkta i olivolja - raviner
med kri-krigetter skrikandes från bergstopparna och Elafonissis klarblå
vatten. Det är sådant jag tänker på när jag ligger här, i min säng, och
betraktar de grå molnslöjorna utanför fönstret.

02 juli, 2017

på andra sidan




Juni 2017
En mild och mulen morgon i mitten av juni klär jag på mig en vit klänning
och en vit hatt och tar tåget ner till Lund med Linnea. Vi säger inte mycket till varandra.
Det är vår studentdag. Efter en fantastisk frukost i Toves lägenhet med utsikt över
stadsbussar och Grand hotels torn, fotograferas vi på skolgården. Sedan bär det iväg
över stadens gator, vi skriker och visslar och stör allmänheten. Vi äter lunch i samma sal
som vi dansade vals i en vecka tidigare, och går i parad tillbaka till skolan. Solen skiner.
Vi dansar, springer ut och åker flak runt, runt, runt stadskärnan.
Från trottoarerna och de öppna lägenhetsfönstren hörs hejarop och applåder.
Sedan skiljs vi åt och jag åker hem till en trädgård full av människor som kramar mig och ger mig presenter och blommor.
Mina föräldrar ger mig en vit Monark och mamma håller ett tal.
"Jag ser fram emot att vara din vän", säger hon.

Två dagar senare åker jag tillbaka till skolan för en sista skolavslutning. 
Våra student-hesa röster bär knappt i Du blomstertid men det gör ingenting. 
Efteråt träffas vi med vår mentor och kramas, gråter och pratar om sommaren.
Våra lärare säger att det är ovanligt att en klass är så sammansvetsad, och det
låter som att de menar det. Vi tycker verkligen om varandra. 




Tre dagar efter studenten åker jag till Kreta med Alice och Vanessa.
Vi åker med charter, har transfer till och från flygplatsen och flyger heller inte särkilt
länge. Det är ingen stor resa. Men ändå. Det är den första jag gör utan föräldrar och 
därmed också ett första steg ut i världen. Jag ser resan lite som ett test, och tar för vana
att känna efter varje dag. Känns allt bra? Längtar jag hem? Är jag rädd för oplanerade
situationer? Svaret blir att ja, allt känns bra. Och när jag återvänder hem längtar jag tillbaka.




Vi läser, sover, solar, åker båt och buss över branta raviner, vandrar i rosa
sand på Elafonisi, snorklar vid en naturskyddad ö under svävande rovfåglar, äter
kretensisk sallad och spelar kort på balkongen medan hällregnet får poolen
att svämma över. Vi skrattar och lyssnar på musik, sjunger stämsång mitt i natten och 
strosar runt i den gamla stadens små gränder. Det blir en fin semester.




Juli 2017
Jag börjar jobba och funderar över livet. Jag befinner mig här, på
andra sidan. Vad ska jag göra nu?