I december

 I december vill jag...

Vakna

mer utvilad, utan påsar under ögonen.

I ett julpyntat hem - som nu börjat kännas som mitt.

Somna 

inom en lite mer rimlig tidsram än jag gjort

den här hösten. 

Pynta

med allt mitt vackra gamla julpynt som jag loppisfyndat

genom åren. Gamla flaggspel och änglaspel i mässing,

väggbonader och pappersrader. Röda äpplen, hängande,

gyllene korgar att stoppa karameller i, små kyrkoljus i trearmade

träljusstakar. Min adventsstjärna, som hängt i fönstret varje december

sedan jag var riktigt liten. Samt en liten julgran.

För gran ska jag ha.

Lyssna

till tonerna av den officiella, otroligt vackra luciakonserten

i Lunds Domkyrka, som jag lyckats knipa biljetter till. Till mina

favoriter bland julens spellistor och sånger. På podcasten

Alla kan äta julbord med Erik Haag och Lotta Lundgren

och på Meny i P1's årliga telefonväkteri, där lyssnarna

ringer in till redaktionen med diverse julmatsproblem.

Se

på julfilmer tillsammans med pappa, och skratta till 

Ensam hemma och Ett päron till Farsa trots att vi sett dem

miljontals gånger förut. Men i det intresset är vi lika.

På årets julkalender, förstås, och kanske litegrann av 

barndomsfavoriterna. Se Astrid Lindgrens jul, det måste barnet i mig göra.

(Och jag kan tipsa er om att den går att hitta på Cineasterna, där man

enkelt loggar in med sitt bibliotekskort.) 

Njuta

av allt som avnjutas kan. Av blotta faktumet att en av årets

finaste perioder faktiskt är här igen. Mest vill jag njuta av decembermorgnarna,

och jag har bestämt mig för att låta dem få spela ut sin roll.

Jag tänker fylla dem med tända ljus och tillåta mig att börja

dagarna analogt. Det vill säga: En stund tillägnad att läsa,

att skriva något, att lyssna på musik, att skapa eller bara sitta i soffan

en stund. Och först därefter påbörja alla bestyr och måsten.

Träffa

familjen. Mer än annars. Det är något med den här tiden på året

som gör att kvällarna känns ensligare och behovet av sällskap större.

Som gör tiden som tillbringas tillsammans mycket mer känslofylld, öm

och accepterande än under årets alla övriga månader. Man behöver varandra,

och höjer kanske sina trösklar för att medvetet förebygga gnat och tjat.

 

Bjuda

mina vänner på luciafrukost, med Adolf Fredriks musikklasser

på stereon och varm äppelmust på spisen. 

Bjuda mig själv på goda saker. Mycket viktigt.

Laga

mer mat än jag gjort i november. Ta mig tiden att göra det.

Laga husmanskost, laga något nytt som jag aldrig testat,

laga kål i många olika varianter, kryddiga köttbullar

och ett långkok av något slag. Kanske en ragú!

Baka

sådant jag längtat efter att baka. Jag vill våga mig på

mjuk pepparkaka, eller kanske skånepepparkakor. Jag vill

göra saffranspannkaka i ugn, steka tunnbröd, kavla senapskex

och kryddkoka frukt i nejlika och kardemumma.

Äta

gott, tillräckligt och bra. Det vill jag så himla gärna.

December, jag håller tummarna för oss!

Vila

trots att hjärnan säger åt mig att jag inte borde.

Skänka

en slant till Musikhjälpen. Det brukar jag alltid se till att göra.

Jag vill även skänka några tankar åt de familjemedlemmar

och vänner som bor långt ifrån mig - med ett sms eller kanske

ett och annat julkort. Och för de som saknar adress vill jag 

promenera till Domkyrkan och tända ett litet ljus.

Utnyttja

faktumet att jag ofta har möjligheten att plugga

var jag vill, och kan sitta på café om jag önskar.

Eller åka hem till familjen över dagen. Solljuset,

under dess korta visit mitt på dagen. C-vitamin, i form

av säsongens citrus.

Skriva

ner hur jag vill att mitt 2022 ska vara. Utvärdera nuet,

göra om och förhoppningsvis hitta rätt. Skriva rim, skriva 

om mina tankar och känslor, skriva strunt och skriva rent

kommer jag också ägna mig åt. Samt skriva tillräckligt

mycket på min uppsats så att julhelgen faktiskt

blir en tid av ledighet. 

Andas

på rätt sätt. Jag ska delta i en yoga-julkalender som hålls

online, och en del av den handlar om att lära sig andas.

Andas på rätt sätt. Med magen ut i inandningen, 

och in i utandningen.

Ja. Det ska jag öva på i december.

Läsa

mer. Men kanske framför allt de små böckerna

i min fina, stora adventskalender, som jag ju unnat mig i år!

Vara

tacksam, nöjd, rofylld. Vara i världens finaste stad, 

på Fredriksdals julmarknad 

(som jag längtat efter sedan innan pandemin) till helgen,

och i mitt eget lilla krypin. Tillsammans med nya och gamla

vänner och vara här och nu. Åtminstone försöka.

Och ni..? Vad önskar ni, utav årets sista,

skälvande, mörka, vindpinade, trygga, väldoftande

och välmenande månad?

Kramar,

H

En kort hälsning bara

 Hej alla fina. Hoppas att er helg varit fin.

Jag håller på att formulera ett blogginlägg om min lägenhet,

och tänkte väl egentligen få det färdigt innan jag skrev något annat här inne.

Men att blogga om det som känns här och nu, få skriva av mig om högt och lågt

och dela med mig av min vardag är på något vis 

ett behov, som jag behöver få uppfyllt ibland. 

Och eftersom lägenhets-inlägget tar sin lilla tid att knåpa ihop 

kommer här en kort liten hälsning, i all sin enkelhet. 

Om ja...ingenting, egentligen.

Det är söndag kväll och en disig halvmåne skiner utanför

mitt fönster. Nu börjar det mörkna redan vid sjutiden.

Jag tycker det är skönt att dagarna inte är så

oändligt långa längre. Rastlösheten i kroppen minskar

och det känns mer tillåtet att vila mot kvällningen,

på något vis. Kanske dumt - man får väl vila när man vill -

men det känns hur som helst lite lättare

när mörkret faller strax efter middagen.

Jag har jobbat på caféet hela helgen.

Det har varit roligt och jag har fått uppskattning för

mitt jobb. Några vänner har kikat förbi

och hälsat på mig, jag har packat bakelser

i kartong med band runt och fått ta med mig hur mycket

bröd och frallor hem som jag orkat bära.

Tungt, stressigt och många långa

timmar. Men kul, som sagt. 

Den duktiga flickan inuti mig vill vara

väl till lags, tacka ja till alla pass och visa framfötterna.

Samtidigt pluggar jag på heltid och är

lite rädd för att bli utmattad. Det är svårt

det där. Hur vet man på förhand hur mycket

kroppen och knoppen orkar med?

Härom dagen promenerade jag 

genom Höje å-dalen, som är ett naturskyddsområde

precis nedanför mitt kvarter. 

Där var ekarna vildvuxna, pilträden släpiga

och vattnet fullt av fisk och skräddare.

Hästar betade i en hage, jag passerade

små broar av trä, åkrar, ängar, kolonilotter

och solrosfält. Det var så fint, så fint.

Jag ser fram emot att ta med mig mamma dit,

någon solig helg i höst,

ta med mig matsäck och termos och 

bara... vara. 

Jag har hittat en kör här i min stad.

Och jag ska provsjunga för dem. Snart.

Herregud.

I skolan står typografi på schemat. 

Kurslitteraturen handlar om alfabetet, om att sätta

ihop och välja ut bokstäver och få dem att tilltala

det läsande ögat. En av veckans uppgifter

är att formge ett bokomslag. Fantastiskt.

Efter några veckor med flytt-flix,

nya bekantskaper, en smått förvirrad

hjärna och mycket spretigt (men fint!) i kalendern

kanske tillvaron börjar röra sig

mot en mer rutinmässig vardag.

Det känns så, i alla fall.

Och det är helt okej. Lite skönt, till och med.

Och här ska det införas rutiner, mest för att

hålla mig själv flytande när skolstressen

och hösttröttheten slår till,

men även roliga sådana.

Jag vill fira livet mer, det vill jag verkligen.

Och jag orkar inte skjuta på det mer.

Vem vet, helt plötsligt kan det ju komma

ännu en pandemi och göra allt firande omöjligt.

Morgonluften i september, förresten.

Den är så klar och skön att andas.

Har ni tänkt på det?

Ha en finfin vecka, så hörs vi snart igen.

Kram!

H

Vårens första dag & fina ting jag villhöver

 God morgon på er,

och glad vår!

Ja, nu är det mars, och eftersom mars

räknas till vårmånaderna

är det med andra ord vår nu.

Så är det.

Tänk vad snabbt det gått - 

nyss var det jul och nyår - 

men om några veckor väntar påsken,

tussilagon, videungen, solvarma väggar

och rensopade gator.

Snart, snart, snart.

Den här veckan står några besök i Lund

på agendan för min del. Vi har påbörjat ett

textilprojekt i skolan och ska trycka

mönster tillsammans med en formgivare

(på ett C-säkert vis, såklart).

Det ser jag fram emot.

Annars då?

Jo, jag passar på att rensa datorn,

sätta ihop en portfolio och ta det lugnt.

Jag funderar kring min lägenhet, min födelsedag

(som återigen kommer firas under en pandemi)

och fina saker jag vill skapa.

Tradera och Blocket toppar min 

besöks-lista på internet just nu. Jag kikar på

antika matbord, pinnstolar, kryddhyllor

och bankirlampor. Sådant jag villhöver,

helt enkelt. Och även om min ekonomi

inte tillåter att jag inhandlar allt jag vill ha

exakt just nu, är det fint att få drömma och längta lite.

Bland annat önskar jag mig detta:

En knopplist att hänga redskap på till köket.

En tavelvägg i vardagsrummet med rum för

alla fina prins och vykort jag samlat på mig

under åren.

Små, fina klämspottar att sätta upp på

hyllor och karmar.

Trasmattor i alla rum.

Skira gardiner.

Gröna, klättrande växter i terakottakrukor.

En mysigt inredd sovalkov med ett draperi

i linnetyg.

Enkla skohyllor till hallen.

Samt en liten men duktig

mortel att krossa kardemummakärnor i.

❁

Ha en fin första vårvecka!

Kram,

H

Att dricka chai, koka gröt, klappa katter och få brev

Hej på er fina, fina ni. Hur mår ni? 

Idag var det becksvart utanför tågfönstret när jag kom hem från skolan.

Vintern är i antågande, och det är viktigare än någonsin att hålla

hårt i det varma, trygga och vackra i vardagen.

Jag läste ett så himla fint inlägg hos Emma, 

där hon listar sådant som är fint med årets kanske annars gråaste månad.

Och jag började tänka i samma banor - på saker som får mig att

må bra, känna hopp och glädje 

i novembermörkret.

Det här är vad jag kom fram till. 

Att gå omkring med ett kuvert saffran i plånboken. Varje gång jag öppnar väskan doftar det vinter.

Att koka saffransgröt med steel cut oats, apelsin, kanel och kardemumma.

Att träden brinner nu.

Att dricka chai och äta krispiga scones på tesalong efter skolan, medan regnet öser över Lunds kullersten.

Att jag längtar efter att skriva igen.

Att vakna tidigt, göra i ordning frukost på en bricka, stryka eld på en tändsticka och tända ett ljus. Att sitta i sängen, att den fortfarande är varm, och äta framför morgonläsningen.

Att bjuda hem sin bästa vän samma regniga lördag, äta indisk blomkålsgryta med mathavre och söta tomater, karva varsin pumpa för första gången på flera år, se Så mycket bättre och dricka kaffe med skummad mjölk.

Att alla i min klass är så duktiga, inspirerande, olika och drivna. Att alla är så snälla.

Att få brev från sin brevkamrat.

Att vakna upp en ruggig söndagsmorgon och lägga en värmekudde i sängen. Att mamma kommer in och lägger sig bredvid en stund.

Att komma till jobbet en regnig lördag och komma på sig själv med att gå runt och le för att man trivs där så himla bra.

Att inte kunna motstå frestelsen att plocka upp sammetslena kastanjer från gatan och stoppa dem i fickorna.

Att ha mönstrad kappa, plocka fram mammas tjugo år gamla halsduk och köpa nya kängor inför vintern. Att känna sig fin i det.

Att klappa sina katter. Bära dem i famnen och ge dem några extra bitar godis fast de redan fått.

Att lyssna på en musiklista man satt ihop själv.

Att andas in höstmorgnarnas höga, klara och fuktiga luft. 

Att hitta nya, intressanta och trygga bloggar att följa. Nya, kreativa och inspirerande personer att lära känna - kanske även utanför internet.

Att inte ens skämmas för att jullängtan infunnit sig. Jo, det är sant.

Att boka in ännu en traditionsenlig frukost-träff mellan 07:05 och 08:30. Att prata om livet här, då och sen, sörpla finkaffe och njuta av Gateaus valnötsbröd med dijon, lagrad ost, krispig sallad och nymald svartpeppar. Att kramas hejdå och känna sig rörd av tacksamhet redan innan nio på morgonen.

Att drömma och planera inför en alldeles egen lägenhet.

Att jobba med en skoluppgift till långt inpå småtimmarna - men hinna klart i tid. Att resultatet faktiskt blev över förväntan och att få komplimanger för sin insats.

Att vintertiden förvirrar men händer. Att himlen blir mörkare men att inomhus - där skiner ljusen.

Att böcker finns. Att vänta på en beställning med ett signerat exemplar av en alldeles extra fin sådan.

Att göra kvällsyoga bredvid sin mamma en söndagskväll.

Att få fina kommentarer här inne, och vilja dela med sig av mer.

Ha en fin höstlovsvecka, oavsett om ni

är lediga eller jobbar, kämpar med tentor

eller är ute på äventyr.

Kram,

H

Om att bli nyförälskad i en stad, röras till tårar av kärlek, ha hopp om framtiden och älska livet här och nu

 Ja, så är det.

Jag mår så himla bra just nu.

Det är september - den vackraste och skönaste månaden näst efter maj.

Sensommaren drar sin absolut sista suck, morgonluften är hög och klar

att andas. Jag stiger upp i mörker, kokar gröt, tänder ljus och 

tillbringar en stund i ensamhet.

Packar min väska och sätter mig på tåget. Försöker hålla avstånd. 

Läser, lyssnar på lugn musik, inspirerande podcasts om kreativitet och mående 

och betraktar de Skånska slätterna svischa förbi utanför. 

Morgondimma över fälten. Danmarks silhuett är osynlig i väst.

Jag åker till Lund. Pendlar varje vardag. När jag stiger av

på centralen möter doften av nyrostat kaffe emot mig. 

Kanel, kardemumma. Skolmatsbespisning. Varför är morgnar

så annorlunda mot alla andra tider på dygnet? Nystart.

Och Lund, sen. Lund på hösten är det vackraste som finns. 

Myllret, tryggheten, vildvinsrankorna på universitetsbyggnaden

som skiftar i oxblodsrött. Torghandeln på Clemens.

Creperier och caféer. Domkyrkans slag och Allahelgonakyrkans

mystik. Akademibokhandelns tusentals titlar.

Kullersten, flanörer, stadsparksliv och sprakande

fontäner.

Jag försöker tänka enklare i höst - har tröttnat på att aldrig vara

här och nu och ständigt planera för nästa steg.

Och drömma om framtiden på olika sätt, känna hopp och förväntan

gör jag ju fortfarande. Men med pandemin och all osäkerhet

kring allting har jag tvingats börja tänka annorlunda. 

Det har varit bra för mig. 

Sänkta krav på mig själv, större fokus på att må bra i nuet

och att ta en dag i sänder. Det är så klyschigt 

att man kan börja undra. Men det är sant.

Och jag mår plötsligt så himla mycket bättre än förut.

Jag promenerar till skolan under äppelträd som jag pallrar

mellanmål ifrån, mellan femtiotalshus och nybyggda skrapor.

Solen reflekteras i de moderna glasytorna.

I skolan: Morgontrötta elever, klasskamrater som hälsar och skrattar.

Min alldeles egna ateljéplats, föreläsningar om konsthistoria,

arbete med att binda böcker, studiebesök på museer och konsthallar,

utflykter, lunch och fika. Sol ute, arbetslust inne.

Går in i mig själv och arbetet och socialiserar mig 

när jag har lust och ork. Inte för höga krav nu.

Det är okej.

Jag har bokat en resa till Stockholm med Alice.

Vi ska besöka vår gemensamma vän Linnea, äta brunch,

bo på hotell, gå på Skansen i höstskrud, köpa

julklappar i Gamla Stan och låtsas att vi har lite mer pengar

än vi egentligen har på flott restaurang.

(I alla fall en medelflott en.)

Fram tills dess ska jag arbeta med kreativa saker som får mig

att känna genuin glädje inför det jag älskar mest - att skapa.

Jag ska gå på lägenhetsvisning, se min kusin döpas,

fira min lillasysters födelsedag, få helgbesök från Göteborg, 

jobba på en arbetsplats jag trivs på,

plocka björnbär och träffa mina vänner.

Mina vänner, som rör mig in i själen

när de berättar att de vill ses, att de bryr sig, att de tycker

om att vara med mig. Som jag träffar över

långa frukostar mitt i veckan och pratar, pratar, pratar

om livet med. Som också känner hopp

om framtiden. Om livet.

Det finns så oerhört många fina och vackra ting

jag vill göra, se och uppleva.

Det är dags att sluta slösa tid på att upprepa

gamla, tråkiga mönster.

Eller vad säger ni?

Är vi inte värda det, tro?

Virus och vårtankar

Hej på er. 

Jag känner oftast behov av att skriva och dela med mig 

i stunder då det är mycket som känns.

Just nu är det så. Ljuset har förändrats och luften är mjukare

mot huden. Just idag blåser det storm, men under de senaste dagarna har

jag kunnat sitta mot en husvägg och rikta ansiktet

mot solen både en och två gånger.

På tal om virus: Allt känns lite surrealistiskt just nu.

Corona har klassats som en pandemi, min norska kompisar

får inte åka hem och Danmark har stängt ner skolor och offentliga platser.

En del säger att man ska ta det hela med fattning, andra

att vi inte tar det på tillräckligt stort allvar. Jag vet inte riktigt

var på skalan jag ska lägga mig. 

Inte är jag så värst rädd för att drabbas,

och man ska absolut inte skrämma upp sig själv och andra i onödan.

Men hur vet man var gränsen ska dras? 

Är det oklokt att gå till gymmet eller åka

kollektivtrafik? 

I min matbutik ekar hyllor för konserver och torrvaror tomma.

Borde jag prata eller vara tyst?

Jag följer nyhetsuppdateringarna

och tror att mycket kommer ske under de närmsta dygnen. 

Det mesta jag läser verkar overkligt, men är ju trots allt inte det.

Mmm. 

Kanske ville jag bara skriva det här inlägget för att 

på något vis dokumentera situationen. 

För att kunna läsa läsa det igen om något år och 

tänka "så underligt allt det där var."

Om något annat:

Våren, då.

Vårtankar.

Med ljuset och fågelkvittret följer inspirationen - varje 

år är det så. Jag läser bloggar, lyssnar på poddar,

sparar ner inlägg på Instagram, tänker, promenerar och

funderar lite till. Jag, liksom många runt omkring mig, kikar

på utbildningar och filar på arbetsprover. Framtiden är

lika öppen som ett nytt skiddblock och känslan av att

jag kan göra vad jag vill nu

är stor. 

Så!

Jag vill på något vis ringa in vad som inspirerar, vad som 

får mig att drömma, vad som fyller mitt stundvis

vintertrötta huvud med energi och kraft.

Hoppas ni blir inspirerade, ni med!

...

Jag är en hängiven lyssnare till Elsa Billgrens och Sofia Woods podcast

Billgren Wood. De talar mycket om hemmet, om att laga mat till andra,

om känslan av gemenskap och värdinneskap. Delvis utifrån deras tips 

har jag fullkomligt grottat ner mig i konton som Remembering the old ways, 

Jools Oliver och Mimi Thorison. Deras sätt att baka bröd, ordna 

middagar och tepartyn, duka upp festmåltider och samlas

kring ett bord får det att klia i mina skapar-fingrar.

Just nu vill jag inget hellre än att ta fram mina

brokiga porslinsfynd, baka scones, bran loaves eller höga

morotskakor med rostade nötter, sätta på

en kanna te och bre ett gäng gurk-sandwiches att lägga

på våningsfat.

Snart fyller jag år! 22 blir jag nu.

I fjol gick jag på loppis med familjen, åt paj och bär med grädde till dessert

och såg på film.

I år har jag också lust att gå på loppis (som alltid), och önskar mig

kanske att fynda små smörhundar eller ett fint toastställ i silver. 

Jag skulle också vilja ha en fin, stickad tröja, Mandelmanns Köksbok

och lite tussilago i dikena. 

Jag vill baka något vackert och se Sameblod,

som ligger på Netflix nu. Det känns viktigt att ha sett den.

Efter min födelsedag kommer påsken.

Jag vet inte varför, men de senaste åren har jag börjat intressera mig

för påsken mycket mer än förut. Kanske för att det är ett fint tillfälle

att få bjuda hem och laga gott, pyssla litegrann

och förhoppningsvis lapa lite sol. 

Helt utan krav på traditionsenlighet, till skillnad

från julen.

I år skulle jag vilja virka några äggvärmare, använda mina randiga bordsdukar,

baka ett stort morotsbröd och göra en gul hummus till,

göra bakade ägg i små formar och kanske

svänga ihop en egen färskost á la Mandelmann.

Typ så.

I övrigt inspireras jag av det här:

Rachel Khoo's fantastiska miniserie av matlagningsfilmer

från 2012 på YouTube. Här bor hon fortfarande i sin lilla lägenhet i Paris,

lagar mat och bjuder in främlingar till middag i sitt vardagsrum.

Idag har hon släppt flera kokböcker och gift sig med

en svensk. Hur som helst: Väldigt fint, kul och inspirerande.

Astrid Lindgren. Alltid, alltid Astrid Lindgren.

Nu på våren inspireras jag särskilt av Barnen i Bullerbyn och

Lotta på Bråkmakargatan. Gummistövlar i fårhagar,

vetebullar i varm mjölk, rutiga gardiner och kulörta karameller

i glasskålar.

Utomhus.

Fantastiska Underbara Clara lade upp ett inlägg

med bilder från en utflykt hon gjort med vänner och familj -

och jag hade gärna följt med henne på den. 

Grilla pinnbröd över öppen eld,

åka längdskidor, 

(vilket jag aldrig gjort med tror att jag skulle kunna vara bra på)

dricka kaffe ur termos och sola näsan mot en trädstam. 

Det hade varit något.

Skira gardiner, såpade golv,

gula blommor i vas och ljus inomhus.

Det är finfint det också.

...

Ha en fin helg, och ta hand om varandra.

Laga något gott och sätt blommor

i vas, vet ja.

Kram!

(länkar till bilderna hittar ni på min Pinterest.)