8.7.18

Östkust i juli - East coast in July




Det är ännu en varm julidag i Skåne. Regnet har inte fallit
sedan i April och marken, gräset, bladen på träden - allt
suktar efter vatten. Bilen rullar förbi ett alltigenom
gyllene landskap, och man hade kunnat tro att det
redan var höst. Torrt och frasigt.

Alice kör. Själv kämpar jag med körkortet och medan jag
tänker att när jag får mitt, då ska jag ta med henne på roadtrips också
passar jag på att fråga om uppkörningstips.
Klockan blir tio. Det klarnar upp ovanför oss.
Vi stannar mitt ute i ingenstans och går in på
bageriet Byvägen 35.


Another hot day in July is born. 
A steady rain has not fallen since April and the 
ground, the grass, the leaves on the trees - 
everything is longing for water. 
The car rolls through an all- golden landscape, 
and one could definitely have believed that autumn 
had already arrived. Drought and fragility.

Alice drives. I, on the other hand, am struggling with my own license
and whilst thinking 
when I get mine, I am going to take her on road trips as well,
I take the opportunity to ask her for driving advice. 
The clock strikes ten. The clouds are fading above us.
We stop in the middle of nowhere and enter the bakery
Byvägen 35.





Stämningen är som den ska vara - sommarmorgon,
semestertider (här kryllar av stockholmare...), rågbröd
som bakas innanför ett fönster och slås in i brunt
papper med snöre på beställning. Bagaren i kassan verkar inte bekymras 
över köns längd, utan tar sin tid med alla kunder. Godmorgon, hur är det idag,
ska ni se matchen imorgon, hoppas det ska smaka.
Vi sätter oss i en senapsgul soffa och intar vår frukost:
surdegsbröd, ägg och brie, marmelad, juice, kaffe och 
kanelknut. Såhär ska ett café vara, enas vi.


Here, the ambience is just as it should be
- summer morning, vacation mode 
(the place is crammed with Stockholmers),
rye bread being baked behind a window and wrapped
in brown paper with string at order. 
The baker behind the counter does not seem
to worry about the length of the line,
but takes his time to talk nicely with all customers.
Good mornin', how are you today, are you
going to watch the game tomorrow, hope it
will taste well.
We sit down in a mustard sofa and eat our breakfast:
sourdough bread, eggs and brie, marmalade,
juice, coffee and cinnamon knot. 
This, we agree, is what a café should be like.





Sedan kör vi vidare igen. I lilla Rörum, inbäddat mellan kullar och 
åkrar, finns Mandelmanns trädgårdar. Till den här platsen har jag längtat
sedan första gången jag såg ägarna - Marie och Gustav - på TV 
för första gången förra vintern, när allt vara mörkt och stressen
låg som ett tjock moln över huvudet. Tänk, en
gård med djur, mat, blomster och odlingar, som de som vill
får besöka. Fantastiskt, är ordet.


Soon, we are on the road again.
In the little town of Rörum, hidden between
hills and fields, we find Mandelmann's gardens. 
To this place I have longed since I first watched
the owners - Marie and Gustav - on the telly
for the first time, last winter, when everything was 
dark and stressful. Imagine, a farm with
animals, organic produce, food and flowers,
open for anyone to visit. 
Amazing, is the word.






Ja, fantastiskt var det. Och det allra bästa kanske 
var att få träffa lammen. Ofta har jag svårt att känna sådana 
där rus av lycka - men att ett lamm springer emot mig och vill
bli klappat, verkar framkalla just ett sådant.


And amazing it was.
And the very best part of the visit 
might have been to meet with
two of the sweet lambs. 
Often, I find it hard to feel those 
jolts of happiness, but apparently,
they come with lambs running against me,
wanting to be petted. 






Blir man hungrig, kan man köpa sig en trädgårdstallrik 
med grönsaker och fjällhalloumi eller en assiett med 
cheesecake, mandeltosca eller bärpaj. Jag tog en
bägare med mandelglass och bär som var ljuvlig.
Sedan slog vi oss ner i ett av växthusen och satt en stund, där 
under granatäpple och persikor.


If you get hungry,
you can buy yourself a garden plate of vegetables 
and mountain halloumi or a tea plate of cheesecake,
almond tosca or berry pie.
I choose a cup of delicious almond ice cream
and no, I do not regret it.
We ate or sweets in one of the green houses,
resting for a while under the pomegranates and 
peaches growing above our heads.






Ensamma trädet.
The lonely tree.


Efter besöket, och med tusen kilo inspiration i magen, körde vi vidare
över dammiga grusvägar och tog oss till kusten och Rörums strand. Först fick
vi dock vandra genom skuggig bokskog, genom en kohage och under stora,
gamla sagoträd. 


After the visit, and with thousands 
of kilos of inspiration in our bellies,
we drove on over dusty roads 
and ended up at the Rörum beach.
Before reaching it, though, 
we hade to wander through 
a shadowy beech forest, cross a cow's pasture
and admire some great, ancient
trees.




Sedan var vi här - på Thailandsstranden som den heter i folkmun
(och kan förklaras av det kristallklara vattnet, de hängande träden och den gnisslande sanden).
Vi bredde ut ett gammalt lakan i skuggan och låg där ett tag.
En timme, kanske mer. Lyssnade på Monica Zetterlunds jazztoner
och till mormodern på filten bredvid som sjöng
visor för sina barnbarn. 


Soon enough, we came here - to the Thailand beach,
which is the more popular name 
(and could be explained by its crystal water, hanging trees and squeaky sand).
We lay down in the shadow for an hour or two,
listening to some jazz and to a grandmother,
sitting beside us, singing lullabies for her 
grandchildren.


En dag är för kort, brukar jag tänka - och så
var även den här. När solen börjat dala körde
vi vidare till Kiviks hamn, åt stekt sill
med mos och lingon och begav oss sedan uppåt; hemåt, igen
Och morgonen efter åt jag fröknäcke med Mandelmanns 
bifftomater, oregano och havssalt.

Österlén, du är vacker du.
Åk hit om ni kan, hörrni.

Kram,
Hanna



A day is too short, I often think -
and so was also this one.
When the sun had begun setting, we drove on to
Kivik's harbour, ate 
fried herring with potato mash and lingon
and finally returned home.
And the next morning, I had seed crackers
with Mandelmann's beef tomatoes,
oregano and sea salt.

Österlén, you are beautiful.
Go there if you can.

Hugs,
Hanna.
.


13.5.18

Under majs månar

Det var längesedan, nu.
Längesedan jag var här.
En bitter vinter har övergått i vår, och nu, sommar
Jag, som inte går i skolan längre, ligger 
på gräsmattan i skuggan och läser,
äter kvällsmat på stranden, 
stannar upp för att dofta på syrener
och hägg - som om det vore sommarlov. 
Ja, mellan dagarna som fylls av jobb är det 
som sommarlov och jag njuter av det så gott det bara går. 

Jag tänker en del på barndomens alla somrar. 
På barndomen generellt. I matbutiken blir jag nostalgisk
när jag ser kex som åts på skolutflykter och måste 
köpa med mig ett paket hem. Mitt i natten, hopplöst oförmögen 
att sova, lyssnar jag på Astrid Lindgrens ord och visor
och drömmer sedan om stora, gamla villor
i prunkande trädgårdar, höskullar och vildvuxen lind.

Jag är tjugo nu. 
Jag är tjugo och definitivt inte längre ett barn. 
Ser jag mig som vuxen? Nej.
Vill jag bli vuxen? Tror inte det.
Att -ton har försvunnit känns så definitivt,
som att det inte finns någon återvändo.
Nästa gång det kan börja pratas om skolutflykter
och resor till Småland och Astrid Lindgrens värld 
blir väl när jag själv får barn.

Ja, så är det nog.
Jag får bli nostalgisk (och det händer ofta...)
men kanske är det farligt att
dröja kvar för länge i det gamla.
Jag finner ofta mig själv med en
olustig känsla av att sitta fast - att
inte komma någonvart framåt.
Och jag tror att jag måste dit - framåt - 
för att på riktigt bli den människa som jag 
har potentialen att bli. 
Vuxen.



Lilacs from the garden house.
Mini-me, three years old. 

It's been a long time, now.
A long time since I was here. 
A bitter winter has turned into spring, and now, summer.
Not caught in school work any more,
I lay on the lawn in the shadow, reading.
I eat my dinner on the beach, 
pause in the middle of the street and
smell the lilacs and the bird-cherry trees,
as if it was summer break.
Between the days that get filled with work,
it's just as if it was summer break - and
I enjoy it as much as I can.

I think about the summers of my childhood.
About my childhood in general, really.
At the supermarket, I get nostalgic when 
catching a glimpse of some crackers I used to eat
on field trips and I just have to bring a box home.
In the middle of the night, hopelessly unable to fall asleep,
I listen to Astrid Lindgren's words and lullabies,
and then I dream about gigantic, old villas in 
lush gardens, haymows and wild tilias.

I am twenty, now.
Twenty and definitely no longer a child.
Do I regard myself to be a grown-up? No.
Do I want to be? Don't think so.
The disappearance of the -teen feels so
definite, like there's no turing back.
The next time the subject of field trips 
and Astrid Lindgren's World comes about,
I guess is when I get children of my own.

Yes, that must be it.
Of course, I am allowed to get nostalgic (and that
happens often...), but perhaps it's dangerous to
study old tracks for too long.
I often find myself caught in the uneasy feeling
of being stuck - of not-getting-anywhere.
And I think that I have to go there - ahead - 
in order to become the person that I 
have the potential to be.
Grown up.




Hanna.

26.3.18

Siam


En iskall februarimorgon 
tar vi tåget till Köpenhamn och Kastrup. 
Vi flyger till Thailand.

Det är vår första, längre utlandsresa och min tredje
resa utanför Europa. Nu är vi i Asien,
och när vi efter en lång, obekväm flygresa över
otaliga länder och bergskedjor tillslut anländer till Krabis
flygplats, ser vi den stora, röda solen gå upp över en mur av tät
djungel i fjärran. Jag tänker på Djungelboken
och börjar nynna på "...Jag kungen är över alla här..."


Vårt hotel är fantastiskt. Här finns inga
gigantiska betongbyggnader utan själ, utan
traditionella bungalows av brunrött trä,
med sniderier och fönsterluckor. 
Överallt växer plumeria och bananplantor,
växter som jag inte vet namnet på och palmer
med stora, breda blad. Mellan träden flyger små,
bruna fåglar med gula näbbar som kvittrar
vackert och stjäl brödsmulor vid
frukostborden. I dammarna kring husen
simmar karpar blad små öar av lotus. 
Ingen skriker, ingen bankar, ingen för oväsen. 
Här äter man, sover man, läser man.




Vi dricker banansmothies och köper stekt ris med cashewnötter 
för tjugo kronor. På den livliga huvudgatan i Khao lak 
varvas blinkande ljus med doften av nystekta pannkakor,
klirret från restaurangernas diskbyttor, ljudet av tusen taxibilar
och dimma som sänker sig från bergen runtomkring.
Vi klämmer på gyllengula mangos och köper en dyr durian-frukt
som smakar ljuvligt. Hettan är besvärlig ibland 
och jag får tio myggbett, men utöver
det är allt bara bra. 






Tidigt, tidigt stiger vi upp för att se soluppgången över havet.
Det är bara vi där - vi och några lekfulla hundar som jagar
varandra i vattenbrynet. Sanden kryllar av små krabbor
som då och då tittar fram ur sina hålor. 
Om kvällarna går vi tillbaka till stranden och 
äter middag under en solnedgång som färgar det varma
havsvattnet rosa. 
Någonstans i fjärran skjuter en båt
upp fyrverkerier. Från vår strand skickar
någon upp khom loy's som sakta stiger och snart bleknar bort mellan
stjärnorna.


Thailand är fint. 
Snart kommer fler bilder.
Puss.


5.3.18

fint i mars


Hej på er.
Jag är nyss hemkommen från andra sidan jorden, där gula fåglar
stjäl smulor från frukostbordet och havet är lika varmt som ett badkar.
Jag visar er lite bilder snart, lovar.
Tills dess: Det är mars och snart vår och Påsk. I olika hörn av
internet blommar den nya årstiden i pastell, och jag
har hittat några fina delar att dela med mig av här.

Köksdetaljer från Anthropologie, fantastisk mat av Lori Stern & jordnära färger hos Jessica Mau.

Puss.

15.2.18

Society 6


Hej på er alla,
där ute i vintermörkret.

Här i Skåne blåser isvindar så kalla att ansiktet
stelnar, men ibland kikar en klar sol fram bakom 
de grå molnen. Jag har haft ont i magen i några veckor,
känt mig orkeslös och trött och har därmed tillbringat en
hel del tid framför datorn. Några av de timmarna resulterade i
en egen webbshop på Society 6 där jag numera säljer
mobilskal, tavlor, canvas, prints, några kuddar,
anteckningsböcker och muggar - med mina
egna fotografier på såklart. Om ni vill gå in och kika kan ni
söka på Hanna Almgren på sidan eller klicka Här.




Kramar.


21.1.18

twigs & thorns




Jag köpte en ny kamera. En kamera med
fullformatssensor, som ger stora, skarpa bilder
med mycket skärpedjup och vinjetterade kanter.
Den skeppades hem till mig från Finland
för några dagar sedan, och idag
ställde Alice upp som testmodell. 

Ha en fin söndagskväll,
Hanna.

4.1.18

Ett år


För ett år sedan stod jag på min balkong
med mina kompisar och såg på fyrverkerierna i fjärran.
Jag smuttade lite på min champagne och 
kände mig oerhört exalterad inför det nya året.
2017 skulle innehålla så mycket nytt och spännande
- och ja, det gjorde det också. 


2017 var året då jag lämnade in min sista skoluppgift. 
Jag kommer ihåg maj som ett ingenmansland
mellan gammalt och nytt, kyla och värme, 
oändliga timmar framför datorskärmen och planering
inför utspring, flakåkning och trädgårdsfest.
Första veckan i juni var det varmt, jag och 
Vanessa firade Alices dag 
och jag gick på bal. 




Sedan kom den - dagen då jag själv
sprang ut i ett konfettiregn
och dansade på ett lastbilsflak som körde
runt, runt kring Lunds stadskärna.
Jag lämnade Katedralskolan med toppbetyg
och gråt i halsen.



Några dagar senare åkte vi till Kreta. 
Det var fint, varmt och alldeles lagom.


Och i september flög jag över
Atlanten till Nordamerika, Kanada och Madde. 
En vecka i en fantastisk storstad fick vi,
och vi åt, gick på museum, såg Niagarafallen,
shoppade och njöt.




Och mellan resorna, en liten
kryssning till ett kyligt Oslo, serier,
böcker, Högskoleprov och framtidsdrömmar har
jag arbetat. Tjänat ihop lite pengar.
Egentligen hade jag sett fram emot julledigt -
och det här året utan en massa stress -
men de två dagarna jag fick var likväl
fina. Ja, jag hade en väldigt fin jul
tillsammans med mina småkusiner
som fick träffa tomten för första gången.

.

Jag har, för att summera, haft en intressant år.
Mycket har jag gjort för allra första gången:
- Vunnit en språkolympiad i spanska
- Sett ett spex
- Varit på bal
- Bakat Hot Cross Buns
- Åkt utomlands mer än en gång.
- Åkt utomlands på egen hand.
- Varit i Nordamerika.
- Sett norrsken
- Köpt en kaffe
- Sett en tvättbjörn
- Blivit finnfri
- Vunnit en budgivning på Tradera
- Varit helt oviss om vad jag ska göra
om en månad, om sex månader, om ett år.

.

Kramar på er. 
Hoppas att 2018 är fullt
av oväntade ting,
för er också.