19 januari, 2020

nytt och gammalt och tiden som går


Det är vinter i Sverige men det märks knappt.
I alla fall inte här, på västkusten. Här regnar det nästan
jämt, blåser från alla håll som finns och 
är bara ganska... kladdigt.
Men idag, hörni, sken solen över
stan. Jag vaknade upp hemma hos kusiner
efter en lördag och kväll tillsammans, med god mat
och bus med ettåringen. Jag träffade
Alice, det kändes nästan som vår,
vi åt lunch på Avenyn och lapade sol
inne i Trädgårdsföreningen. Spenderade pengar 
på varma koftor och randiga
tröjor, drack skummig cappuccino och 
pratade om önskningar och mål.

Just nu förundras jag ofta över hur snabbt
tiden går. Alltså, verkligen. Snabbt. Jag kan
vara ute och springa och plötsligt vara 
tillbaka där jag började, sitta och måla
på mina självporträtt och plötsligt vara klar med ett nytt.
Fem veckor till vinterlov är nu bara tre,
och i Kungsträdgården blommar
de första, vilsna körsbärsblommorna. 

Vinter utan vinter, vad blir det? 
Istid utan is?
Tid?
Ha. Knappt ens det.


08 januari, 2020

Något annat, något nytt

Hej från andra sidan.


Eller rättare sagt: Hej från tjugotalet. För där är vi ju faktiskt nu.
Jag är tillbaka på Nordiska Folkhögskolan i Kungälv
efter ett långt jullov. Antagligen mitt sista jullov någonsin.
Jag har varit hemma, lagat mat, ätit mat, sett på film,
spelat spel, promenerat och varit lite sjuk.

Jag har sovit i min lillasysters gamla rum, som jag fått
ta över. Hon ville ha min övervåning och det var väl inte mer än rätt.
Jag har tänkt mycket - för så blir det när tiden rinner över en
i överflöd. Tänkt på mig och mitt liv. På det decennium där jag 
blivit tonåring och blivit tjugoåring, börjat och slutat gymnasiet,
jobbat, mått bra och dåligt är över. Jag har vuxit upp - så kan man väl
sammanfatta det. Och även om jag fortfarande inte ser mig
själv som en fullärd vuxen människa så kommer jag bli det
nu, under decenniet som följer.


Jag vill åndå påstå att jag hunnit med en del
under de senaste, första trevande åren som "vuxen".
År 2017 tog jag studenten och har nog aldrig varit så glad över något. 
Det var så oerhört skönt. 
Jag åkte till Kreta och hälsade på Madde i Toronto. 
Madde är också en frukt av tiotalet. En mycket värdefull sådan. 
Sedan började jag på allvar jobba på i kassan i en mataffär och var
 där i två hela år innan jag sade upp mig. 

2019 har nog ändå varit det mest händelserika året för mig, 
inte bara under tiotalet utan någonsin. 
Den andra januari klippte jag håret kort och några veckor senare 
åkte jag till Nya Zealand på egen hand, 
för pengar jag själv tjänat. Jag åkte runt i en van i tre veckor 
tillsammans med en grupp om 16 personer i olika åldrar och en 
inhemsk guide. 
Under de tre veckorna var inte en enda dag dålig. 
Samtliga var kul och härliga och fina. 
Och jag gjorde saker som jag annars aldrig skulle göra. 
Hoppade fallskärm och paddlade kajak med främlingar på öppet vatten. 
Jag som knappt vågar bada i Sverige. 
När jag tänker tillbaka på Nya Zealandresan är det svårt att 
förstå att den hände för bara ett år sedan.


När jag kommit hem från Nya Zealand sade jag upp mig och började
 leta sommarjobb. 
Jag fyllde 21 och gick på loppisar, firade påsk i Stockholm och 
besökte Skansen för första gången. 
I april kom Rayne, som jag lärt känna i Nya Zealand, 
hem till mig på andra sidan jorden och jag visade henne Skåne 
under en vecka. Bäst tyckte hon om IKEAs vegokorv.

I maj åkte jag och Alice på bussluff i Europa. 
Vi hälsade på Tove i Berlin ovh drog sedan 
vidare till Prag och Budapest. Det var den kallaste våren på 
länge och alla sommarkläder vi packat med oss förblev orörda. 
Men det var fina 10 dagar. Och Alice är fantastisk.


När jag kom hem från resan började jag sommarjobba på riktigt. 
Allt jag vill säga om det är att det inte blev som jag trott. 
Mellan slutet av maj och slutet av augusti gjorde jag inte så 
mycket annat än att just jobba. Och jag lärde mig mycket 
om ett helt nytt yrke, men även om mig själv.

I augusti flyttade jag hemifrån. Eller, ja. 
Jag flyttade i alla fall en liten procent av alla mina saker till 
ett internatrum på Nordiska Folkhögskolan i Kungälv, alldeles utanför 
Göteborg. Under hösten fick jag tid för att leva, träna, ta hand om mig. 
Prata, lära, skriva. Och besöka Göteborg, tillsammans med Alice, 
som också flyttat hit. Jag var på Bokmässan, där min novell 
publicerades för Novellix. 
Otroligt roligt och nervigt. Och nu i jul har 
ju folk faktiskt börjat läsa den. Min novell. Många fina ord har jag 
fått, och det känns så himla kul. Det är ju skriva jag vill göra. 


Saker och ting har förändrats på skolan och kursen jag gått 
finns inte kvar.
 Våren är lite oviss, men jag blir kvar där jag är. 
Jag ska plugga bild och konst med en fantastisk klass 
och kommer få mycket frihet att använda till 
det egna skrivandet och skapandet. Så det är bra.

I mellandagarna träffade jag Madde. 
Hon är den klokaste personen jag känner. 
Vi diskuterade livet som 20-något och kom fram till att det
 är så oerhört mycket bättre än livet som 10- något. 
Tryggheten i sig själv, den finns där på ett tydligare sätt. 
Vi diskuterade även min framtid litegrann. 
Madde tyckte jag skulle starta café, och även om jag vet att det är svårt 
finns det något lockande och längtansfyllt med en sådan idé. 
Att skapa något eget. Få skapa. Driva och bygga projekt. 
Det finns så mycket jag vill göra. När 20-talet slutar är jag 
över trettio år gammal. 
Då vill man ju ha uppnått en del, det vill man. 
20-talet är årtiondet jag måste ta beslut, ta mig lite i kragen 
(om än inte för hårt - det har jag lärt mig), 
börja tycka lite mer om mig själv och landa lite i livet. 
Kanske. Eller, jag tror i alla fall att jag hade mått bra av det. 
Jag är en trygghetsperson.


Det är härligt att drömma och ponera, så det tänker jag göra nu:

Under 20-talet vill jag:

Börja arbeta kreativt. Skapa på heltid
Skriva en bok eller två
Illustrera
Skapa ett hem. Tycka om att bo där
Resa lite till. Prova att bo någon annanstans
Få fler nära vänner. Gärna vara med i en gemenskap; ett gäng. 
Bli lite mindre rädd för människor
Mer nu och mindre sen

Håll tummarna för mig!
Och ni då? Vad vill ni ha och vad vill ni släppa?

Kram
Hanna

21 december, 2019

Hem

Som så ofta annars när jag skriver ett inlägg här
är klockan mitt i natten och egentligen alldeles för sent.
Men det är ju då kreativiteten kommer krypande - så
varför kämpa emot?

Jag är hemma igen. Tillbaka i Helsingborg.
Igår, efter julavslutning och restlunch,
 fick jag skjuts till ett rörigt Göteborg C och tog bussen
ner till Skåne. Hamnade av en slump mitt emot Alice,
och pratade resan igenom. Om allt och ingenting.

Jag kom hem till färdiglagad middag och ett juldekorerat hem.
En liten gran i korg som jag pyntade på egen hand,
medan min utslagna familj låg i soffan
och såg på. Idag är det lördag och jag har endast gjort 
mjuka och lugna aktiviteter. Planerat julbordet och inhandlat
allt i från triss i kål (bryssel-, röd- och grön) till
nötter och torkad frukt, mörk choklad, vörtkryddor
och rågsikt. Jag har ätit skålar
med yoghurt och saftig persimon, rullat 
Mozartkulor och sett Ensam Hemma 2.
Tänkt på New York, och på min vän Rayne
som vill att jag kommer och hälsar på.
Tänkt på att det snart är ett helt år sedan 
som jag ensam satte mig 
på ett plan till andra sidan jorden,
och träffade Rayne. Klippte håret kort.
Hoppade fallskärm. 

Jag har haft en utvecklande, utmanande
och smått förvirrande höst. Våren 
är inte heller helt självklar och tydlig,
men jag tror att det blir bra.
Kreativt, öppet och kul!

God Helg på Er!
Hanna



11 november, 2019

GIBCA Extended - I Labyrinten

Hej!

Idag är det måndag men i torsdags var det torsdag och då hade
vi vernissage här på skolan. Nordiska Folkhögskolan ingår som ett
utställningsområde i Göteborgs konstbiennal (festival som hålls vart andra år)
GIBCA - Göteborg International Biennal for Contemporary Art.

Yes. Förra veckan satt jag och bildeleverna
i våra små verkstäder och jobbade flitigt. Kreativt kaos,
Lisa Ekdahl på mobilens högtalare, lim, papper, färg, spray,
glitter, lera, glas, sågar och hammare överallt. Härligt.
Det blev ett par sena kvällar och tidiga morgnar,
i alla fall för mig som färdigställde min idé
på tre dagar. Jag, som läser skrivande i första hand,
hade en dramatik-deadline samtidigt och fick ta själva
GIBCA-arbetet lite i andra hand, i motsats till bildeleverna,
som lagt veckor på det.

I alla fall.
Jag fick ihop något ändå.
Och även om själva utförandet hade kunnat vara
bättre blev jag nöjd med själva helheten av resultatet.
GIBCAs huvudtema är i år part of the labyrinth -
del av labyrinten. 
Min tanke var att framställa ett verk som skildrar
det vardagliga livet - den allra största labyrinten, som man lätt går vilse i.
Det som kan vara svårt att se genom labyrintens väggar 
är alla andra vilsna människor. Bara en tunn pappersvägg
bort, men precis lika vilsna i livet.

Jag bestämde mig för att arbeta i kartong och papper och
för att endast använda mig av vitt och svart,
allt för att göra arbetet så enkelt som möjligt 
(Jag var ju trots allt under tidsbrist...).
Pilligt blev det. Men ganska fint också.
Fint i sin icke-perfektion, som det ju också
är, livet.

I torsdags var det vernissage, och utställningen 
hänger på skolan, för allmän beundran, i två veckor.
Bästa, bästa Alice kom och besökte mig på vernissagen,
och det var så himla kul och fint att gå omkring och betrakta
allas verk. Det finns så mycket talang på den här skolan
att det inte är klokt.
































Kom hit och titta, om du är i närheten av Kungälv!
Det är gratis - och ganska mysigt också.



07 november, 2019

Ett höstlov

Eftersom jag går på folkhögskola och följer 
grundskolans läsårstider har jag även lyxen att få höstlov.
Och det hade jag förra veckan.
Det var otroligt skönt att komma hem lite. Bara att sitta i en soffa och
se på TV (Vår tid är nu, Så mycket bättre, Lyckomaten, Så mycket bättre tex.),
att laga mat i ett riktigt kök och umgås med familjen. 
Det är fint det.
Jag jobbade med mamma på förskolan i fyra dagar.
Pysslade ihop fladdermöss och vampyrer med barnen, var
ute i solen och lekte i sandlådan. Åt lunch halv tolv vid ett väldigt
litet bord och svarade på frågor om livet :) 





Dagarna innan jag åkte ner till Skåne stod träden i brand.
Var på marknad vid Bohus fästning nedanför min skola, 
köpte en påse hembakt tunnbröd och en liten pumpa.
När jag kom tillbaka till skolan igen i söndags
var alla träd kala och pumpan hade börjat
förmultna. Det + iskyla
med frost och is = förvirrad hjärna i JULSTÄMNING.
Men. Det tar vi en annan gång.




Första helgen hemma lagade vi en superwok
på detta:

Kyckling
Wok-kryddpåse från Asien-hyllan i matbutiken
Champinjoner
Zucchini
Pak choi
Paprika
Gul lök
Sockerärtor
Babyspenat
Torrrostade cashewnötter

Till det åt vi kokosris. Så himla gott och piffigt.

Koka jasminris enligt förpackning men ersätt en 
del av vattnet med motsvarande mängd kokosmjölk
(ett paket). Pressa i en hel citron. Salta lite.

Himla gott. 

Till söndagsfikat gjorde jag paj på sommarens plommon
och toppade med havrehonungstosca.







Idag (torsdag vecka 45) hade vi utställning på
skolan! Jag gjorde ett katronghus fyllt med diverse illustrationer
och scener ur olika vardagsliv. Visar snart.

Hursomhelst. Tillbringade en del av lovet med att
rita, helt enkelt. Rita och skriva pjäs, som jag ska få respons på
imorgon.



Min lillasyster Bea lagade mat till oss en kväll
efter att jag och mamma hade dansat Zumba på gymmet.
Så gott det är med plåtmat, ändå?
Och så gott det är med brysselkål?
Bea hade skalat bort det yttre lagret på dem.
Kanske var det därför de blev mer söta än beska,
som de ju annars kan vara.

Tack fina Bea, du är duktig <3




Jag träffade kompisar i Helsingborg och i Lund och
sista helgen = kallas i Höllviken med småkusinerna.
Mamma skulle göra kolasnittar och strasskakor,
men av någon anledning flöt alla kakor ut till pölar
i ugnen och bara... försvann.
Så himla konstigt. Och inte hjälpte det att hon gjorde 
tre olika satser, stackaren.

Jag fick göra nya kolasnittar dagen efter, på annat smör
och utan bakplåtspapper. De blev lite bättre.
Och tillsammans med ett paket köpte-kakor från bageriet
gick det ju utmärkt.




Och så åt vi igen. Som man ju gör.
Fint så.


Och så i söndags var det dags för pappa att fylla.
Han fick finfrukost och en fotobok om extremväder.

Sedan tände vi ljus för mormor, morbror, farmor 
och några andra i minneslunden. 
Och så var höstlovet slut.

Nu är det snart fredag igen, hörni.
Jag ska på teater med klassen och fika
med Linda. Kanske gå på Ikea också.

Kramar