29 september, 2017

september blues





Luften blir kyligare. Bakom husknuten mognar björnbären långsamt; 
de flesta blir sura av regnet och det uteblivna solskenet. 
Men så plötsligt, en eftermiddag i slutet av månaden, spricker det
upp och asfalten under mina fötter värms upp igen. 
Jag märker att jag ibland sluter ögonen, blundar och försöker insupa 
den allra sista solenergin - sådär som man gör under vinterhalvåret - och jag njuter.

Hemma i villan firar vi lillasysters 15:onde födelsedag. Vi bakar ut
en pizza, värmer bröd och skär grönsaker i stavar. 
Tomat (som tyvärr redan börjat smaka vatten) varvas med tjocka 
skivor mozzarella. Vi äter och ger henne saker till rummet. 
En egengjord poster i svart ram, en lampa och en monstera.
Och så den vita, mjuka morgonrocken, förstås. 

Solen sänker sig över byn redan vid sextiden. 
Jag plockar några av de få äpplen som kommit i år och pressar
juice. Juice med ingefära. I magen vilar en liten oro
- men också glädje - för snart lyfter flyget mot Kanada. 
Vi ses snart.

Kramar,
Hanna

11 september, 2017

Mellan regnen




Det är måndag. Igen. Helgen delvis regnade bort,
delvis glödde i septembersolen. Jag och mamma har varit i kolonistugan
och skördat äpplen, sallat och gul zucchini. Söndagen
spenderades med att pressa juice och baka paj. Smulpaj med vaniljglass
är nog något av det godaste man kan äta här i livet, tycker ni inte?

Ja, nu är det måndag igen. Och det regnar. Igen. Jag jagar efter bortsprungna katter, 
provar på att göra lite yoga och pluggar till ett stundade högskoleprov... 
Imorgon måste jag nog försöka ta mig ur huset för lite miljöombyte -
om inte mammas & pappas förkylning drabbar även mig. 
Men det ska den väl inte göra.

Kramar,
Hanna.

04 september, 2017

saker jag släpar med mig hem


Jag och pappa åker tvärs över Skåne och går på marknad en lördag. 
Solen är mild men varm och bokskogen bakom marknadsfältet står
ännu i grönska. Vi sicksackar mellan alla bord, till hälften fyllda med motorcykeldelar
och till hälften med gamla mazettiburkar, kobratelefoner, kockumskärl och elvisbilder. 


Jag tänker att det här - det är nog den sista sommardagen. Njuter. 
För fyrtio kronor köper jag en fin gammal köksalmanack från 1957 (den ska
få ett eget inlägg) och för femtio en kockumskanna. Den danska, puderrosa
plåtburken går också på fyrtio. När jag öppnar den inser jag att jag nog
aldrig kommer behöva köpa gummiband igen. 


Ja, så är det. Jag samlar på mig lite saker och ting, här och där. 
Någon gång kommer jag kunna plocka fram allt och ställa i ett litet
kök någonstans. Längtar. 

Kramar på er!